Expedition SwedenAfrica 2010

Vilande i väntan på nya äventyr?!?!

2012-01-14T10:31:00.003+01:00

För ett år sedan var det sand och nu ser det ut så här... vilket är bättre tro?!? Vi njuter av en härlig, vacker vinter, men visst är solen och värmen härlig oxå. Vi kan inte annat än längta efter Afrika... Just nu så "reser vi" med våra resekompisar som är på väg genom Afrika. Vill ni hänga med oxå så kan ni kolla in på länken:

http://www.4x4expedition.se/

En gång resenär alltid resenär...

GOD JUL O GOTT NYTT ÅR!

2011-12-24T14:36:00.000+01:00

Ett halvt år har gått sen vi rullade in på svensk mark igen! Ett halvt år fullt med intryck och omställning. Visst är det mycket att stå i och planera när man ska ut på resa men det är verkligen en omställning att komma hem igen till det som man tycker "man kan"... Det har gått bra tycker vi, men jag som återgått till arbete och det otroliga tempo som vi har i Sverige har mer än en gång tänkt: Vad håller vi på med egentligen? Är denna ruljans nyttig... är det här verkligen livet.... Ja, visst kan vi undra?!! Men det finns många poänger och bra saker ändå. Det jag mest grubblar på är människors otroliga prat om hur dåliga löner vi har, hur "fel" regeringen arbetar... v arför gör dom inte så istället och varför... Maten har blivit så dyr, bensinen går upp...Jag sitter där och känner en blandad känsla av sorg och oförståelse... vi har ju så fantastiskt bra!!! Materiellt så lider vi inte nöd! Vi har mer än vi behöver.... Second Handbutikerna arbetar för högtryck för att sälja allt som vi som har det dåligt, kaserat... Visst, det känns bra att kunna ge bort saker som blir pengar och som genererar hjälp till andra som inte har mat för dagen... MEN ÄNDÅ?!?!
Vi är fortfarande enormt glada för vår resa och allt vi fick vara med och alla fantastiska människor vi fick lära känna och möta en kort stund. Vad gör man med alla intryck? försöker omvandla till lärdom och njuta av minnena... läser om nya resenärer och följer "gamla" overlanders som ff är på resa... Skullle vi vilja vara i deras ställe? Ja, det konstiga är att det gick inte många veckor förrän vi kände suget... skulle vi kunna göra om det? Ja, faktiskt!

Men nu ska vi fira jul med släkt och vänner och vi vill önska er alla en fantastisk helg och mycket glädje och fina stunder!
Glöm inte att "detta är den dag som du har att göra något bra av".
Stor kram
Kikko och David

FÖR ER SOM TVIVLADE... ETT SISTA INLÄGG!

2011-07-09T18:13:00.001+02:00

Så här gick samtalen under våren 2010 innan vi startade vår resa:

- Ska ni åka hela vägen till Afrika?
- Jaa, vi tänkte det, om allt går bra.
- Med vilken bil då?
- VW bussen så klart!
- Med DEN?????

Lite senare en annan dag...
- Tror ni den håller den gamla bussen?
- Jaa (säger David kaxigt)
- Hm hm, ni är modiga ni...

Ytterligare en annan dag...
- Ska ni köra hem oxå?
- Nej, vi skeppar nog den från Sydafrika till Europa någonstans
- Finns det inte bilskrotar i Sydafrika?

Och:
- Vet ni vad andra resenärer åker med för bilar?
- Mest Toyota Landcrusier och Landrover!
- Varför det då?
- Vet inte….
- Vet ni INGEN som åker med VW buss?
- Nääää…

DEN 6 JULI 2011 KLOCKAN 10.45
Vi har precis kommit från bilbesiktningen...
480 kronor fattigare och med ett papper i handen:
GODKÄND, UTAN ANMÄRKNING!
Dessutom fick vi kvitto så det var ingen muta…
Tvivlar ni fortfarande?

340 DAGAR PÅ RESA MED VÅR VW BUSS!

2011-07-04T23:42:00.027+02:00

Cirkeln är sluten och vi är nu åter hemma på Frösön! Vad ska man säga?
Vi har haft ett fantastiskt år och ångrar inte en enda dag att vi beslutade oss för att genomföra denna resa!

RESEINFORMATION:
Antal dagar: 340 (men vi har ännu inte flyttat in i huset utan bor i bilen och torpet ett tag till)
Totalt körda km: 35 081
Antal besökta länder: 23
Antal punkteringar: 0
Antal verkstadsbesök: 1 (svetsning av motorfäste) vilket David kunnat gjort själv om han haft en svets...Kostnad 25 k
Antal sjukdagar: 0 (en natt av magont för Kikko i Europa, Italien, på väg hem...)
Finnst det något vi skulle gjort annorlunda så här med facit i hand?
Svårt att säga... för det vi sett och upplevt har varit fantastiskt och därför kan vi inte se vad vi mer skulle ha gjort. Du blir hela tiden matad med nya intryck och nya "kulturer" och sätt att leva och bo. Detta har varit en utmaning och det som även gjort varje dag spännande. Du ställs inför utmaningar och frågor som du måste klarar av, och som vi löst på bästa förmåga.
Vad har varit jobbigast?
Hmhm måste säga att vi inte vet riktigt... har något varit jobbigt?
...och vad menas med jobbigt? Mycket har varit annorlunda men jobbigt?! Nej. Självklart har det varit spännande varje gång vi ska stämpla ut ur ett land och komma in i ett nytt. Vad kommer vi att möta vid denna gräns? Vad kommer detta land att bjuda på? Vad kommer de att fråga efter? Har vi alla papper, och har vi försått dem rätt? Vad betalar vi för? Faktiska kostnader eller mutor? MEN NEJ, det har inte varit problematiskt, utan gått mycket bra.
Fungerar bilen som den ska, inget får hända... (mycket Davids tankar och ansvar) men allt har gått toppenbra!
Kan man leva i elva månader på "6 kvm" och ff vara sams?
Tydligt så går det! Men det krävs bra sammarbete occh disciplin. Med så liten yta får ingen sak komma på fel plats och vi har haft våra givna arbetsuppgifter. Vi hade ju en fördel att vi rest tillsammans förut många gånger i bussen och vet lite vad som gäller och våra "svagheter". Du kan inte heller vara osams för man är totalt hänvisad till varandra och behöver varandra, så det är bara att reda ut problemen om de kommer. Det har gått utmärkt bra!
Vilket land har varit bäst?
Vi kan inte säga något speciellt land för alla har varit så olika, och vi har försökt peppa varandra att ta tillvara på det vi ser. En viss mättnad kan uppstå och ibland så har vi känt att nu kan vi inte ta in mer nya intryck!
Vad har varit höjdpunkterna under resan?
Vi båda säger: Båtresan mellan Egypten och Sudan som de flesta vi läst om har nämnt med stort förfasande. En häftig natt på båtens däck med tusentals stjärnor på himmlen och trängseln med alla sudaneser!! De olika Mötena med alla människor längs vägen har varit "highlights", och speciellt när vi blivit hembjudna till någon familj.
Vi har sett fantastiska vyer och vilda djur, och har förvånats och överväldigats av Guds skapelse. Men framförallt de härliga och gästfria människor som vi träffat efter vägen! Vi svenskar har mycket att lära där!
Blev resan som vi tänkt? Ja, absolut, och mer därtill!! Känns "långt in i kroppen" när vi tänker på vad vi fått vara med om!! Vi är lyckligt lottade!
Måste man inte vara en äventyrare för att åka så här?
Vi tycker att vi är bevis på att man INTE måste vara det! Visst, vi tycker om att resa, och det är ju en förutsättning, men annars är vi helt vanliga männsikor! Glöm inte heller att de människor du möter och de länder du besöker, där bor ocksa vanliga människor!!!
Kan vi rekommendera det till andra?
ABSLOLUT!! Vi ångrar inte en dag att vi åkte och vågade ta detta lite drastiska och annorlunda beslut att vara borta ett år.
Om du har en dröm, så kan du förverkliga den... och planera för det! Det handlar mycket om att våga besluta sig och sen börja jobba mot målet. Det kan ta några år, kanske mer,
men vi har träffat så många människor under det här året med olika förutsättningar i livet som genomfört sin drömresa!

TACK ALLA NI SOM FÖLJT OSS PÅ RESAN! VI HOPPAS ATT NI OXÅ HAFT GLÄDJE AV DET VI FÖRSÖKT ATT FÖRMEDLA!

PS. Ni som undrar hur det gått med bilen sen senaste inlägg kan vi informera att den nu är lagad och "sig själv" igen!!! David har en hel del i sitt garage...

TREVLIG SOMMAR!
ÖNSKAR
KIKKO O DAVID

HAN HAR GÅTT SOM KLOCKAN…

2011-06-28T16:45:00.001+02:00

... Men nu har han drabbats av någon sjukdom. Vi har sett en viss förändring i hans beteende sedan vi hämtade den i hamnen i Genua och igår sa han tydligt ifrån att något är fel!!! Den vägrade helt enkelt att starta när vi skulle lämna Tullinge och den här gången gick det inte att lirka med honom. Det sa bara klick när David vred om nyckeln och sen så stod vi där.

Så Bildoktorn fick rycka in och startmotorn plockades ut och öppnades med det fanns ingen synlig defekt. Så det var till att göra en ”afrikansk lösning”, enligt bildoktorn, och vi kunde rulla vidare till nästa anhalt som var Järfälla.

Det som gäller nu när vi stannar är att hitta en liten backe så jag inte behöver jobba ihjäl mig när bilen ska rullas igång. Ja, skratta ni för det gör vi också!! Helt fantastiskt att detta händer nu och att vi har möjlighet att lösa problemet lite enklare nu än om det hänt i Namibias öken långt från någon verkstad… Det är ju inte alla som går omkring med en startmotor på fickan direkt…

Så hem hoppas vi att vi kommer och annars får vi väl ringa till Kjell som kanske hämtar oss eller bogserar oss hem…

Totalt körda km: 34717

SVERIGE NÄR DET ÄR SOM BÄST!

2011-06-26T18:10:00.004+02:00

Visst är det så.... att det är som bäst just nu... eller ska vara som bäst... den tjockare pyjamasen har kommit fram, sovsäcken och en extra filt, regnet duggar och termometern har svårt att komma över 20 grader... MEN ändå är det som bäst i gamla Sverige! Så talar en sann optimist eller hur? För visst är svensk sommar lite så?! och även om jag och David tar på lite extra kläder så ser vi shortsklädda glada svenskar som tänder sina grillar och en del åker på konferens! För nu är det sommar! Om ni tror jag är lite ironisk så kanske ni har rätt... En kort stund i lördags, när vi träffade några som ska köra till Sydafrika i augsti övervägde vi att vända om.... men trots allt detta så njuter vi av att var bland björkarna, och bland alla vänner!!!! Vi har talat oss varma (om inte på annat sätt) om vår resa och förstår mer och mer att vi är lyckligt lottade med att fått göra det vi gjort, men mest av allt kanske att det verkar som att våra vänner finns kvar och dessutom är glada att se oss igen!
Så är midsommar över och vi styr lite längre norrut... men än är vi inte hemma. Har någon av er behövt stanna två nätter efter vägen för att ta er till Stockholm? Nä, och då är det inte så att bilen inte vill gå utan för att vi helt enkelt inten hunnit fram för alla fina platser och sjöar som vi BARA MÅSTE stanna vid och njuta av.

SVERIGE!

2011-06-16T11:01:00.001+02:00

RESEINFORMATION:
Anlänt till Malmö
Totalt körda km: 33 582
Temperatur: 21 C och soligt

Tänk att dom släppte in oss över gränsen!!! Men vi blev stoppade iallafall och när tjänstemannen tittade på vår bil så sa han:
-Jaha, det är till att ha varit på safari?
- ja, svarade vi (med en röst)
- har ni med er några farliga ormar?
- bara en liten till Lena och annars är det bara loppor!
- ok, hon blir säkert glad! Ha en bra fortsatt resa!
Tänk att han trodde oss!!

Så trampar vi svensk jord igen det känns både konstigt och skönt! Har blivit ompysslade av släkten en kväll här i Malmö och idag åker vi vidare norrut!

RIESEBERG

2011-06-11T10:37:00.002+02:00

Från: Alfeldt till Rieseberg och våra vänner Elke och Detlev Körda km idag: 90
Totalt körda km: 33 174
Temperatur: 20 grader och sol delar av dagen.

Vi kommer på själva pingstafton till våra vänner i Rieseberg. Solen har lite svårt att förstå att vi vill att den ska lysa på oss (man kan aldrig få för mycket sol och värme) men vi får en fin dag och trevlig kväll med BQ och mycket prat med hela familjen.

SÅ ÖDMJUK KAN HAN VARA....

FRANKRIKE

2011-06-10T10:33:00.001+02:00

DETTA ÄR EN FRANSK BALKONG

ATT GÅ ÖVER GRÄNSEN...

2011-06-08T10:27:00.000+02:00

När vi lämnade Schweiz så tänkte vi att vi åker norrut mot Tyskland, och det gjorde vi… men det blev mer än så. Naturen är som vackrast nu när allt är grönt, nytt och fräscht och buskar, träd och blommor står i full blom. Vilken vacker jord vi lever på! Jag undrar ibland om vi verkligen förstår det?!?
Men nu till gränserna… som fanns där men inte syntes… Vi noterade att bilarnas nummerplåtar helt plötsligt såg annorlunda och ut och nu var svarta med vita siffror, det var allt! Vi var i Liechtenstein!

Vi kände oss lite förvirrade eftersom vi inte sett någon skylt, något stop, eller någon gräns där de vill kolla oss, se passen och undersöka bilen. Så när vi sen helt plötsligt blir stoppade vid något som skulle vara en gräns och tjänstemannen vill se våra pass, så vågar vi inte fråga i vilket land vi är just nu, för då kanske vi inte blivit insläppta… nå, vi hade kommit in i Österrike visade det sig snart, och återigen ser vi det på nummerplåtarna. Så fortgick dagen, efter Österrike kommer vi åter in i Schweiz för att sedan köra in i Tyskland, vi passerar Frankrikes gräns och efter ca 10 mil åker in i Tyskland igen och nu är det Tyskland som gäller tills vi kliver på färjan i Puttgarden och kliver av i Danmark. Skönt! Att veta var man är i alla fall! Vi har inte kunnat låta bli att jämföra med de gränsövergångar i de länder vi passerat tidigare under resan söderut från Sverige och genom Afrika. Där varje gränsövergång tog mellan 2 -4 timmar och då tyckte vi ändå att det gick bra för oss!! För att inte tala om alla olika papper som ska fyllas i, avgifter och visum som vi har behövt betala och bilen som ibland blivit kollad. Det var nästan så det kändes för enkelt idag och var inte alls någon utmaning, men ganska skönt ändå. Allt har sin tid…

VACKRA SCHWEIZ

2011-06-05T08:24:00.003+02:00

Vi har haft ett par fina dagar i Schweiz där vi bland annat besökt några vänner

som bor i en helt fantastisk lite by med underbar natur omkring.

Tegna

SÅ KOM DEN DÅ TILL SLUT...

2011-06-03T21:19:00.002+02:00

RESEINFORMATION:
Från: Hamnen, Genua till Camping Gameragna
Körda km idag: 40
Totalt körda km: 31 962

Kl. 9.00, svensk tid som Paolo sa i förrgår så var vi på kontoret där vi fick vänta ett tag. Vid 10-tiden så skjutsade han ut oss till hamnen och vi fick själva vara med och se hur containern kördes fram, plomberingen bröts, dörrarna öppnades … och där stor den och bara väntade på oss!! Känns bra att ha återförenats igen! David kröp in genom sidofönstret och satte nyckeln i låset och bussen startade direkt. Den extra nyckel som vi lämnat i Cape Town låg på bussätet! Och hade inte skickats till firman som de sagt.
Vi åkte sedan till hotellet och hämtade vårt bagage för att sedan lämna Genua. Vi kom inte så jättelångt… för vi hade sett ett IKEA och helt plötsligt är det som att köttbullar, potatismos och lingonsylt är bara ett måste, värsta gourmet maten !!! För att inte tala om Leksands knäckebröd, Annas pepparkakor, Dajm och Algrens bilar! Han har verkligen lyckats, han Kamprad, när han kan få människor och känna det som ”hemma” och ”svenskt” att trampa runt i cirklar, följande svarta pilar i golvet på ett IKEA hus, ett hus som ser nästan identiskt ut var i världen man än kommer. Dessutom uppleva denna otroliga känsla att man tror man måste handla något…
Åkturen idag blev inte mer än 40 km till en camping uppe i bergen, camping Gameragna. Där blev det att sätta igång och städa och packa om i bussen. Allt som vi tidigare kört med på taket, som takboxar, dunkar, däck och låda med solpanelen, låg nu surrat inne i bussen. Det tog oss åtskilliga timmar att fixa till allt och städa ur damm och dålig lukt så att det blev beboeligt igen… tyvärr så är det nog så att det skulle behövas mer städning för att vara riktigt fräscht, efter så lång resa, men det får vi ta när vi kommit tillbaka till Frösön.
Nu har vi starta vår resa mot nästa delmål, goda vänner i Schweiz!

GENUA

2011-06-01T20:41:00.003+02:00

Vi har förflyttat oss från Rom till Genua med tåg. Sista delen av vårt ”backpackers liv”. Att stå där vi en järnvägsstation med ryggsäcken på ryggen, sega i kroppen av att inte vara vana att bära all packning med sig och dessutom inte vet hur långt man nu måste gå för att hitta en säng att sova i, är en annorlunda upplevelse. Vi klarade det i Rom så det ska nog gå bra här också och ja, det gick till och med fortare att hitta ett ledigt hotell här.

Vi vandrade gatan upp och gick in på ett enstjärnigt hotell (lagomt pris hoppas vi) Albergo Argentina. Hotellet låg i ett gammalt fint hus. Det hade ett rum ledigt, så det bara stod där och väntade på oss! Det var enkelt, men ett charmigt gammalt hur och fräscht på alla vis.

Hotellets ägarinna, Angela ”gjorde” också att vi trivdes bra. Hon är den första italienska som gjort det möjligt att förstå vad hon säger trots att hon inte kunde någon engelska. Hon pratade med hög och intensivrösst, använde gester och miner, mycket skratt och det helt otroliga var att vi dessutom förstod henne! Makalös kvinna! Verkligen rätt kvinna på rätt plats! Vi hade trott att det skulle bli en natt på hennes hotell men det blev tre!!! Vi tyckte om Genua med en gång och det kändes lite mer hemtrevlig än Rom, kanske för att stan inte är lika stor. Vi vandrade runt på de små gatorna och bara njöt av alla vackra hus och utsmyckningar. Provade italiensk pasta och så glass förståss.

Men nu till vår orsak varför vi är i Genua. Vi hoppades på att få hämta vår bil i hamnen. Den skulle ha anlänt den 30 maj enligt båtföretagets hemsida. Vi hade mailat två gånger till vår agent här men inte fått något svar så vi undrade om något var fel….

På onsdagsmorgonen gick vi med karta och GPS till den adress som vi prickat in som kontoret för Georgio Fenati C. Det gick bra att hitta och det blev en promenad på ca 4-5 km. Det som blev en utmaning var att det var fel adress…. Puh.
Här måste jag få klaga lite… jag blir väldigt förvånad att de har stora företagshus men olika internationella shippingbolags kontor samlade i ett och där receptionisten som borde kunna ge information, inte kan ett ord engelska!!! Vi försökte i två närliggande byggnader, men ingen kunde engelska. Vi försökte förklara men insåg att vi inte hade samma förmåga som vår värdinna att göra oss förstådda, och de hade inte heller den gåvan tydligen. Tillslut inne på en avdelning träffade vi på en ung kille som kunde någorlunda engelska och hjälpte oss att hitta rätt adress. Vi hade alltså gått alldeles för långt och nu var det bara att traska tillbaka. Om ni undrar varför vi går hela tiden… så är det så att vi har suttit och åkt bil så mycket under detta år så vi tycker faktiskt det är skönt att gå.
Efter en hel del ”fel” gående så kom vi till företaget som skulle hjälpa oss med att få ut vår bil. Vi hade mailat två gånger och inte fått svar, mer än att en person visade att hon vidarebefordrat det till en annan på avdelningen, men inget svar till oss. så när vi suttit där och väntat på ”någon”, som visade sig vara Paolo Fenati, och en av ägarna, så undrade han var våra dokument var och var bilnycklarna var. Återigen inte det man vill höra…. Vi svarade att dokumenten skulle skickats för en månad sen från Kapstaden tillsammans med bilens nycklar och borde finnas här!?!??! Det blev lite förvirring en stund, hög volym på den italienska diskussionen mellan denne Paolo och en av medarbetarna. Vi kände lite oro och irritation i kroppen och hoppades att det inte var som det lät…vi var ju inte alldeles nöjda med hur vi informerats, eller helt enkelt glömts bort att informeras, om båtturerna och förändringar, när vi skulle lasta bilen i Cape Town. Skulle det bli krångel nu också (ett inte alls angenämt problem)… visserligen löser sig det mesta tillslut men tills detta ”tillslut” är ett faktum är det nervöst. Så säger Paolo till oss:
- Vi visste inte att ni skulle komma idag för då hade vi gjort klart med bilen och tagit ut den! Då kände jag hur adrenalinet rann till:
- Vi har mailat två gånger till er och förklarat var vi är och vill ha svar på när vi ska komma till Genua eftersom vi sett att båten anlänt och är avlastad, men inte fått något svar!?
Han ”låtsades” inte förstå vad jag sa eller så var det ett försök att prata bort den pinsamma situationen.
Vi hade dessutom fått information i Cape Town om att de skulle lämna alla uppgifter till Italien och att de sedan skulle kontakta oss, vilket det alltså inte gjort eller ens svarat på våra mail. Så om vi inte självmant gått hit denna dag så vet jag inte hur vi skulle fått del av informationen!?! Dokumenten fanns också helt plötsligt, även den viktiga Carnet de passages för bilen, så det hade alltså fått dem men kanske glömt bort att kommunicera med varandra?!?!
Det enda lilla molnet på himlen som nu kvarstod var att torsdag var en ”Public holiday” här i Italien vilket gjorde att ingen i hamnen eller kontoret jobbade, alltså samma sak som vi råkat på i Cape Town. Så det var bara att återkomma på fredag morgon kl. 9.00, svensk tid sa Paolo.

ALLA VÄGAR BÄR TILL ROM

2011-05-30T18:04:00.001+02:00

Vi har landat i Rom och har varit som ”riktiga” turister nu under några dagar! Åkte på guidad tur, vandrat med tusentals andar turister, blivit helt imponerad över de fantastiska byggnader som Rom har! Att det finns så många människor på ett ställe trodde vi inte var möjligt. Kändes som att det var mer än i Etiopien till och med… enda skillnaden är att här känns det som att över vägande är turister. Vi har bott på hotell nu snart tre nätter så vi längtar efter vår buss nu!
Jag har ju skrytit om att inte ha varit sjuk en enda dag under hela resan, och det var sant tills igår! Här har man klarat sig genom åtskilliga länder och inte känt någon tendens till magont. Men i Rom hände det! Tillbaka i Europa! Så kan det gå, men det var inte så allvarligt men tillräckligt för att vi valde stanna en dag till i Rom, för en tågresa kändes inte alls lockande idag. Imorgon åker vi i alla fall vidare.

Påve som påve...

Gumma som gumma...

MÖTEN…

2011-05-27T17:59:00.000+02:00

Så har vi kommit till sista dagen på den Afrikanska kontinenten…för denna gång!?! Så vill vi tänka när vi varit med om något fantastiskt, eller hur?!Det är ju inte slut på vår långresa ännu egentligen, men att nå Afrika och Afrikas sydligaste spets har vi avklarat av. Vi kommer att resa vidare med vår Syncro till Sverige när vi hämtat den i Genua, Italien. Det blir alltså flyg till Rom och tåg till Genuas hamn där vi hoppas bussen ska vänta på oss. trots att vi har tid kvar ännu så känns det nu som att vi gjort det mesta som vi tänkt under den här resan.
Sista veckorna i Addis, där vi fått vila upp lite (ursäkta om det låter lite konstigt när man varit ledig i snart ett år) har varit väldigt skönt. David var rätt trött på körandet och vi insåg när vi kom hit och slappnade av lite mer, att intrycken varit många och man måste bara få ta in i allt i lugn och ro. Jag ska inte göra ett riktigt avslut på bloggen nu, för vi kommer att skriva lite till men kanske intet lika ofta som vi gjort tigigare under resans gång.
Möten, har jag skrivit som rubrik, och det är nog det som jag mest kommer att tänka på när jag ser tillbaka på resan. Alla dessa möten med fantastiska människor i alla de länder vi passerat! Ingen person lik den andra, olika levnadsförhållanden och vitt skilda möjligheter att ta sig fram i världen. Men de kommer att leva vidare med oss genom våra bilder och vår dagbok.
Med ett visst vemod så packar vi nu ihop våra ryggsäckar och flyger till Italien. Vill ni följa med oss vidare så Varsågoda! Vi har ytterligare ett par månader kvar innan vi är hemma på Frösön och där vi ska göra ett riktigt avslut på resan. Skulle ni ändå välja att kliva av här, så vill vi säga jättetack till er alla som läst, kommenterat och varit med oss på olika sätt!
Här gärna av er om ni blivit ressugna efter att följt vår blogg! Det är inte omöjligt att göra en sån här resa, det har ni väl insett nu eller hur? Det är värt hur mycket som helst att få ha varit med om detta och jag vill verkligen råda er att börja fundera på det för egen del. Det blir ett minne för livet!

DET HÅRDA LIVET… MEN DET FINNS HOPP!!

2011-05-16T19:43:00.002+02:00

Ha inte för bråttom nu utan ta tid och läs om en ung kvinnas svåra väg…
Läst till sista raden… är mitt förslag!
Vi kallar henne för Fewen. När hon var liten skildes hennes föräldrar
och hon bodde med sin mamma i en medelstor stad i Etiopien. Familjen
var fattig och hennes mamma var alkoholiserad. Fewens år som liten
flicka var tuffa år. Mamman träffade en ny man och det visade sig att
han slog Fewens mamma och det gjorde han även när hon såg på. Hon
försökte protestera vilket inte uppskattades av den nya mannen som
blev arg och sa att om han skulle bo kvar ville han inte ha den
flickan i huset. Mamman som ofta var drucken, var kär i den nya mannen
och valde honom före sin dotter. Fewen blev "utkastad" från sitt eget
hem och det hårda livet på gatan började tidigt för henne. Nu och då
fick hon lite pengar av sin mamma men för att överleva kände hon att
det inte fanns några val utan hon började så småningom sälja sin
kropp. Under några år bodde hon kvar i samma stad som sin mamma men
kontakten blev allt glesare och Fewen började också själv med droger
och alkohol. Hon var en tuff tjej och det blev ofta slagsmål när hon
var drucken. Som många andra ungdomar kom hon till Addis Abeba men där
livet inte blev lättare. Hon var både alkohol- och drogmissbrukare,
fullfjädrad tjuv och prostituerad. Fewen kom så småningom i kontakt
med en organisation som arbetar med kvinnor i riskzonen och de
försökte under flera år att hjälpa henne men lyckades inte. Hennes
drogberoende var för starkt att hon återföll gång på gång och de "gav
upp". När de tyckte att de inte kunde göra mer tog det med sig Fewen
till Kazala, så heter den kvinna som är ansvarig för EHBC Women
Rehabilitation and Training center.
Fewen var mycket nedgången både fysiskt och psykiskt och i stort behov
av hjälp. En lång process påbörjades och som skulle fortgå under flera
år. Ja, Fewen har fortfarande saker som hon behöver stöd och hjälp i.
Hon som levt större delen av sitt unga liv på gatan, visste inte vad
ett hem var eller hur man umgås socialt. Det var länge sedan som hon
haft en egen bostad och egna möbler. Hon hade blivit tuff och när hon
var drogpåverkad, som hon ofta var, ledde det ofta till slagsmål och
hon hamnade hos polisen. Hon var ökänd bland de prostituerade i sitt
område. Alla visste vem hon var.
Kazala och övriga i projektet gjorde allt det som de kunde för att
hjälpa henne, både med bostad, nödvändiga möbler och husgeråd men
först och främst visade de henne kärlek! Något som hon fått lite av i
sitt unga liv.
Hon kunde inte börja en kurs i projektet med en gång, men fick komma
och vara med ändå. Vissa dagar gick bra men andra så var hon
frånvarande och det var många gånger som Kazala fick betala för att
hjälpa henne ur svåra situationer hon hamnat i. Fewen fick en särskild
vän i en av de svenska volontärer som fanns i projektet under en
period. Hon hade fått ett särskilt hjärta för Fewen och visade henne
också förtroende. En dag när Fewen och Kazala var inbjudna på lunch
till volontären såg de att Fewen inte var riktigt glad. När de frågade
om något var fel så sa hon att: Trots att jag gjort allt jag gjort och
jag fortfarande har problem så bjuder ni in mig till ett fint hem
fullt med fina saker, och ni litar på mig att jag inte ska stjäla!
Ingen har litat på mig eller visat mig kärlek som ni gör!! Det var
små men viktiga frön som såddes hela tiden!
Över tre år har gått och det har varit många upp och nergångar. Men
det har långsamt förändrats och nu vill Fewen inte leva som hon gjort
tidigare! Hon kommer mer regelbundet och trots att hon i början sa att
allt hon kunde göra, var att hjälpa till och sopa, så är hon nu en av
dem som de tänkt ska var med i kaféet som de hoppas få öppna snart.
Kazala berättar att hon också är duktig på att brodera och att hon
lärde sig en del matlagning under tiden hon deltog i det andra
projektet , vilket hon nu har nytta av.
Jag träffade Fewen för första gången för två år sedan och jag träffade
henne igen för några dagar sedan. Jag ser och förstår att hon haft en
tuff tid men hon är gladare och lugnare och när vi blir bjudna på lite
"provfika" i kaféet är det hon som gjort de goda pizzabitarna. Det
finns fortfarande saker som hon måste få ordning på i sitt liv men
sakta, sakta går det framåt. Återigen har hon bostadsproblem men idag
pratar hon med Kazala och hon har också fått andra bra kontakter som
hon kan få stöd hos när det blir för svårt. Fewen som också vill vara
en kristen idag verkar, när jag ser henne, lugnare och tryggare. Hon
har bra uppbackning av personalen i projektet och även andra som hon
kan vända sig till om hon behöver dem, men som först och främst visar
henne kärlek!
Det här är en av många berättelser om kvinnor som fått hjälp genom
projektet. Den är tyvärr inte unik, för det finns många som är och har
varit i samma situation som Fewen.
Kazala berättar för mig att det är ca 500 personer som genom åren
deltagit och för många har det inneburit ett helt nytt liv. Men det är
viktigt att säga att inget sker på en gång utan det krävs oändligt
mycket tålamod och mycket kärlek. När jag sitter och pratar med Kazala
så hör och förstår jag, den kärlek och nöd för dessa kvinnor, som är
drivkraften hos henne. Hon har också en personal som är fantastiskt.
De arbetar oförtrutet vidare år efter år med ett enormt tålamod! De är
värda all beundran! Jag förstår också att det är många bakslag och
tunga dagar, men att de ändå har förmågan att se de små framstegen hos
flickorna och inte ge upp i sitt arbete. Det är med Guds hjälp, säger
Kazala, som det är möjligt att hjälpa dessa kvinnor till ett värdigt
liv och till att återfå självrespekt och tro på framtiden. Vi är
tacksamma för att vi har möjlighet att arbeta med dessa kvinnor!
Lite kort om projektet:
EHBC Women Rehabilitation and Training center har ekonomiskt stöd,
först och främst från Erikshjälpen, Sverige men även ett flertal
kyrkor i Sverige är engagerade. De som deltar i utbildningen vid
centret, får bl.a. lära sig sömnad, tillskärning och bakning. De får
möjlighet till undervisning, samtal och stöd i det dagliga livet.
Kvinnorna säljer sina produkter som bl. a består av fina handbroderade
dukar men olika mönster, tunikor med typiska etiopiska mönster,
kryddor etc. De tar även upp beställningar om så önskas. Det nya
kaféet är tänkt att vara en del i utbildningen, träning för tjejerna
men också förhoppningsvis en inkomstkälla till att kunna fortsätta
bedriva detta viktiga och beundransvärda arbete.
Det finns utgifter som inte täcks av den budget som finns och även
andra hjälpbehövande, men som inte är deltagare i projektet, som får
stöd och hjälp via Kazala. Därför kan det behövas extra ekonomiskt
stöd ibland. T. ex så har många som kommer problem med bostad,
barnens skolgång, medicin kostnader och utgifter som de inte klarar
förrän de börjar få inkomst genom sitt nya hantverk. Kazala och hennes
personal arbetar mycket professionellt i bemötandet av sina deltagare
men med stort hjärta. Innan någon får den hjälp de efterfrågar så tar
de reda på de faktiska förhållanden som de lever i, gör även hembesök,
och utifrån det gör de sedan en bedömning hur personens hjälpbehov
ser ut.
Du som läst detta och känner att DU gärna skulle vilja vara med och ge
ett bidrag, en engångssumma eller varje månad, maila mig på
swedenafrica@gmail.com så ska jag förmedla kontakten och du kan få
mer information om vilka behov som finns. Ditt stöd behövs!

NÄSTAN HEMMA...

2011-05-03T15:02:00.001+02:00

Så har vi landat i Addis Abeba igen. Vi kom i lördags och har haft fina dagar. Första dagen hade vi en härligt försenad påskmiddag med släkt och vänner! Sen har vi inte gjort mycket mer... luften har gått ur lite och vi bara njuter av att vara här! Imorgon åker syster och svåger hem men de är kul att fått ha några dagar tillsammans! Jag kanske inte skriver så ofta nu men några inlägg ska det bli ändå.
Vi återkommer!

ÖSTERSUNDARE FINNS ÖVERALLT!!

2011-04-29T19:22:00.001+02:00

Just nu sitter vi ett otroligt litet mysigt guesthouse, Villa Cape Adventures, i centrala Cape Town. Anna och Kenneth har gjort vår sista dag och natt här i Sydafrika till ett toppen minne!! Visst älskar vi bussen, men en go säng och fantastisk miljö som här är inte fel måste vi säga. Tusen tack Anna och Kenneth! You made our day!

http://www.capeadventures.se/
Vi kan starkt rekommendera detta ställe och gå gärna in och läs på deras hemsida får ni veta mer vad de har för sig! Imorgon flyger vi vidare…

Utsikt från balkongen över Table Mountain!

JAG HAR INGEN ANING VAD DU PRATAR OM!

2011-04-28T19:01:00.001+02:00

Det absolut sista man vill höra när man ringer och frågar när vi ska komma med vår bil för att den ska lastas i en container och gå med båt till Italien…. Vi hade varit lite undrande några dagar att vi inget hört, men försökte intyga oss att allt var okey, men när vi mailade och inte fick svar på två dagar så blev vi fundersamma. Vi åkte till företaget men det visade sig att det var en av dessa ”public holidays” så där var helt tomt, informerade oss en vakt för området.
Så första vardag, torsdag så ringde vi till dem: Det var alltså andra tänkbara dagen för lastning så magen var allt lite orolig då…
Vi fick åka till ett köpcentrum där vi hade en mynttelefon. Jag ringde och David satt i bilen och väntade. Någon svarar, en telefonist, och jag frågar efter vår kontaktperson och hon informerar mig vänligt om att han har semester och kommer tillbaka på tisdag!!!
-Men vi har en bil som ska skeppas den här veckan och vi har inget hört från honom och imorgon är det fredag? Hon kopplar mig till en annan anställd. Jag presenterar mig igen och förklarar vad jag vill. Då säger hon. ” Jag vet inte vad du pratar om? Jag känner inte till detta! Vad sa du att du hette?”
Hon kollar igen och säger att hon inte har någon information om detta! Hon ber mig återkomma om en halvtimme. Jag går ut till David och säger att nu får vi be en bön för det har blivit något fel, dom känner inte till vår bokning…. Jag ringer igen och då säger hon att det går ingen båt till Genua denna vecka utan det blir nästa vecka.!!!
-Ja, och vad gör vi då med den flygbiljett som vi bokat till lördag?
Jag blev faktiskt upprörd, skärrad och frustrerad så hon sa att det är bäst att ni kommer hit så vi får prata. Vi åkte dit, jag bad om ursäkt om hon tyckt att jag varit oförskämd och sa att självklart så kändes det inte bra att vi inte blivit informerade. Hon sa att det var inga problem, vi kunde åka som vi planerat på lördag och lämna bilen idag eller imorgon. Sen följde ett långt samtal och vi fick ordning på situationen och vad som kommer att gälla. Hon var otroligt trevlig och gjorde verkligen allt för att vi skulle känna oss lugna och att allt skulle ordna sig.
Vi fick också veta att bilen måste vara tom på diesel när vi lämnar den, och det blev en nöt att knäcka för vi hade nästan full tank!
ja, tro det eller ej men jag har slagit mig på en ny bransch! Sälja diesel!!! Det gick inte så bra ( den första jag frågade hade en bensinbil….) för de såg mest misstänksamma ut när vi kom, men till slut så var vi av med våra dunkar. Vi sålde dem strax innan vi var framme i hamnen. Varje dag är det något nytt!!! Så nu är vi billösa och backpackers för ca fem veckor. Vi får se hur det går…

BILDER SYDAFRIKA FINNS NU UNDER FLIKEN "BILDER!

2011-04-27T10:22:00.002+02:00

Ta en titt på dem omni har lust!

GENOM NATURRESERVATET

2011-04-20T13:07:00.000+02:00

Från: Willowmore till Ladiesmith ( Route 62)
GPS: S33 29.494 E021 16.003 Le Roux´s B&B and campsite (60R per natt)
Körda km: 247
Totalt körda km: 31 224
Höjd över havet: 788
Temperatur: 32 ca

Dagarna går och de liksom går in i varandra så jag har nästan tappat tidsuppfattningen. Tur då att jag har en telefon som talar om vilken dag och tid det är. Tiden är inte det viktigaste när man är ute så här men att veta vilken dag det är kan ju vara bra.
Vi har tillbringat fantastiska dagar vid havet, en del blåsiga och en del helt ljuvliga. Vattnet är lite för kallt men det går utmärkt bra att titta på det och njuta ändå, eller hur?

Efter att vi åkte Garden Route så tog vi oss upp mot bergen och har åkte en helt fantastiskt vacker väg genom Baviaanskloof natur reservat och ut på Route 62, där vi nu befinner oss i ett litet samhälle. Här kommer vi att stanna ett par nätter och tvätta och gör lite annat trevligt. Vägen genom reservatet var endast för 4X4 bilar. Gissa varför!

Men innan jag berättar lite om resan genom reservatet så MÅSTE jag bara få berätta om ett möte på en SPAR-butik:
Jag gick in och handlade på SPAR och en tjej i cykelbyxor kom fram och undrade om jag kom från Sverig.
- Syns det så väl att jag är turist? sa jag och skrattade.
- Nej, sa hon, det beror på ( lyssna nu) ditt blonda hår och bruna skinn och dina vackra blå ögon!
Det ni, det kan man leva länge på!! Hon var cyklist och cyklade från Johannesburg till Cape Town men hon var även artist och sålde sina egna skivor efter vägen. Vi pratade en stund om ditt och datt och sen så sa vi lycka till och hejdå, till varandra! Ett kort möte, men jag kommer att minnas det… speciellt detta med mitt ”blonda” hår och vackra blå ögon!
Ja sen var det dagen genom naturreservatet:
Vaknade och såg att solen var på väg upp och det kändes ju bra efter att det småregnat under natten. Vi ville inte ha regn eftersom vi då inte skulle se så mycket plus att vi visste att vägen inte var bra i regn. Vi kom iväg vid 9 tiden och såg fram emot en spännande dag. Vi körde igenom Grootrivierpoort och sedan in i Baviaanskloof naturreservat och fantastiska berg reste sig på båda sidor om oss. För att köra här, ca 60 km, måste man ha 4x4. Det var otroligt vackert och vi bara njöt. Sen började olika pass och det var verkligen upp och ner på en så smal grusväg att vi undrade hur det skulle gå om vi mötte någon... jag var glad att det var vänstersidan vi skulle hålla oss på om vi mötte någon för på den yttre sidan var det stup rakt ner och inga räcken. (Monika, Dessie vägen var en barnlek!) Jag tycker jag blivit ganska härdad av alla vägar vi åkt och David kör lugnt och bra, men det hissnade ändå några gånger under resans gång. Jag hade svårt att ta kort, så ibland fick jag rikta kameran åt sidan medan jag själv tittade framåt (jag fick ju se bilderna sen ändå). Det var skönt att stanna en stund och ta en fika paus uppe på berget och pusta ut, innan vi skulle slingra oss ner i dalen igen.

Eftersom det regnat en del så fick vi köra genom vatten ganska många gånger men aldrig så det kändes otäckt tycker jag. Det tog ca 6 timmar innan vi var framme vid en plats där bestämde oss för att campa. En fin liten camping som ägdes av en fårfarmarfamilj.

Kan berätta att vi har tagit fram sovsäcken och varmare kläder… för förra natten var det bara 7 grader. Så vi förstår hur ni har det nu… och det är väl bäst att börja vänja sig.

NÅGRA IAKTTAGELSER…MEN KANSKE INTE SÅ VIKTIGA…

2011-04-19T12:56:00.000+02:00

Jag måste bara få skriva om några iakttagelser vi gjort sen vi kom till detta land…

Ni kanske tycker ni hört det tidigare av mig, från andra länder men det är ändå sant! Så fantastiskt trevligt bemötande vi har fått här! Människorna hälsar glatt, pratar och vi känner oss så välkomna! Tro det eller inte med nu har vi vid fyra tillfällen fått inbjudan att komma hem och hälsa på och bo hos olika familjer, egen företagare, fårfarmare, pensionärer etc. och det är inte bara som ”de säger” för vi har fått telefonnummer och vägbeskrivning. Erbjudande att bo gratis i en egen lägenhet vid havet… räcker det? Vet inte ännu om vi kan nappa på erbjudandet för det passade lite dåligt i tid eftersom vi börjar avrunda resan här, men vi känner oss verkligen hedrade och glada!

Så till några andra iakttagelser:
Kanske inte så märkvärdiga och ”djupa” eller kanske inte ens viktiga, men jag undrar ändå…

Så för att inte genera dig över mina banala funderingar, och om du inte vill läsa mer, så kan du sluta här.. du missar faktiskt inte så mycket…Lägger hit några bilder som en ledtråd och sen är valet ditt!

FYRVÄGSKORSNINGAR

Ni som varit i Stuvsta i Huddinge har sett det och kanske ni sett det på något annat ställe också … ett egendomligt fenomen där alla bilister har stopp från alla fyra riktningarna i en korsning, sen gäller det bara att veta vem som ska åka först… Nå, här i Sydafrika så tror jag det finns fler fyrvägskorsningar än vanliga…(lätt överdrift kanske) men det känns så! Helt plötsligt när vi kommer och kör genom ett samhälle och ”tror” att vägen vi åker på är någon sorts huvudled, SÅ står det STOP och ibland en siffra som talar om hur många vägar som har stopp. Ja, så står man där, och vem åker då först ut ur korsningen? Ska vara ärlig och säga att jag tror att de såg att det var en turist som kom… för ibland blev det inte rätt… vi stod kvar för länge… eller kanske nöp någon annans turordning. Nu efter tre veckor så har vi fått kläm på det hela och som det verkar så är det den som stannar först vid stoppet som åker först (ganska logiskt). Men då gäller det att veta vem ”tror” sig vara först, eller hur!? Allt har gått bra och vi har klarat av alla dessa korsningar hitintills. Börjar förstå betydelsen av vår högerregel och att det kanske inte är så lätt för turister i vårt land att förstå och känna till den!
BARFOTA ELLER INTE BARFOTA
När jag var barn så gillade jag som de flesta barn att gå barfota… det var liksom en ”sommarkänlsa”. Ja, ni kanske minns hur det var ni också? men sen så har det blivit mer och mer skor… ju äldre jag blivit… varför? Jag vet inte, och sen jag kom hit så har jag börjat undra över det igen… för HÄR GÅR ALLA BARFOTA… I ALLA ÅLDRAR… och ÖVERALLT! Och det handlar inte om att de inte skulle kunna köpa skor.
Jag har nästan fått en fix ide på grund av detta och det är att se vilka som har skor på sig eller inte… som i kväll, när jag och David satt och småfrös med en filt över benen (och skorna på) för att det är lite kyligt sen solen gått ner. Jag hade till och med tagit på mig mina sockar! (man kan undra vilka som kommer från kalla Norden). Våra campande sydafrikanska grannar då? Fyra av fem (som jag såg i kväll) gick utan skor och verkade inte alls störda av den kyliga kvällsvinden och dessutom hade de fortfarande shorts på sig… Häromdagen såg jag ”mannen som var ute på långpromenad” UTAN skor. Den unga pappan som tidigt en morgon, UTAN skor, går ut med bebisen i vagnen för att den ska somna… eller killen i butiken som handlar för kvällen, UTAN skor… (inte en turist vid campingen)
Kan ni förstå att jag blev glad när jag såg skyltarna häromdagen med de ”bara” fötterna?! Hade det varit sådan skyltar i Sverige så hade det varit ett par skosulor eller skor och inte ”bara” fötter. Kanske det är så enkelt att det ”gillar” att gå utan skor, så till och med skyltningen i den parken vi besökte var en bekräftelse på det?!
PS. Efter jag skrivit ovanstående fundering så tog jag mod till mig dagen efter att fråga en av våra grannar om detta fenomen, och hon svarar skrattande: ” Du har rätt, vi sydafrikaner ÄLSKAR att gå utan skor!”

ETT GRILLANDE OCH CAMPANDE FOLKOm någon i Sverige trodde att vi var ett grillande folk så kan jag bara säga: Glöm det! HÄR vet de hur man ska grilla och hur en grillplats ska se ut! Campingliv verkar vara populärt. På de flesta ställen där vi sovit, jag tror jag kan säga alla, så har varje campinggäst haft en EGEN grillplats! (på några har det också varit egen toa och dusch för varje enskild plats). Grillning verkar vara något som står på varje sann campares agenda, och då är det inte en gång under helgen utan det verkar vara varje kväll. För att vara en bra camping så måste den ha grillplats också! När David och jag tycker att, nu har vi varit ute hela dagen (vi har ju levt ”uteliv” nu i nio månader) och när kvällen kommer så är vi trötta av all frisk luft och kurar gärna i bussen. Men då sätter alla grillare igång och jaa, det ser onekligen mysigt ut! Men det är inte bara campingar som har grillplatser, utan andra rastplatser också, grillplats och en vattenkran! Camping kan man verkligen i detta land och när ledighet från skola och jobb inträffar, så åker man ut och campar! Självklart så är det inte alla som kan det, men kan man och har möjlighet så förstår vi att det är vanligt! Påsk närmar sig, och högsäsong för camping, så alla säger att det blir fullt överallt en vecka framåt, så vi får se hur det går för oss då som inte vill boka i förväg…

STÄNGSEL EFTER HELA VÄGEN
Vi har konstaterat att alla vägar, jag tror jag kan säga så, har stängsel utefter båda sidor. Inte alltid så höga stängsel men det visar ändå att inga obehöriga har något att göra bredvid vägen eller innan för dessa stängsel. Ibland så förstår vi att det är farmare som ingärdat sina ägor men vi undrar faktiskt ändå, för det måste finnas annan mark också. Till varje hus eller liten väg så är det en grind som är stängd och ofta står det ”obehöriga äga ej tillträde” (men på engelska förstås) och lite bilder på vad som kan hända om man ändå skulle öppna grinden och gå in där…

Så för oss glada turister som gillar at stanna och ta ett go´fika efter vägen så är det nästan intill omöjligt att stanna, om vi inte vill stå direkt vid vägkanten… och det vill vi inte. De lite större vägarna har rastplatser men de små, som vi gillar att köra, är mer ogästvänliga. Kan inte annat att tänka på vår allemansrätt och vilken frihet vi har att kunna stanna lite här och där efter vägen, köra av på en liten skogsväg och kanske ner till en liten sjö…Vi ska vara glada och rädda om vår allemansrätt! En annan reflektion vad gälla dessa stängsel kan vara, att de ibland finns till för att inte djuren både vilda och tama ska ta sig ut på vägen… och det är ju bra förstås. Så kanske de ibland kan kallas viltstängsel?! Och här verkar man ha råd med att sätta upp dem hur mycket och hur långt som helst… men i Sverige har vi inte råd… hm hm..

ALOE FEROX

2011-04-11T13:43:00.001+02:00

RESEINFORMATION:
Från: Riversdale till Vleesbaai (Garden route)
GPS: S34 17.642 E021 55.013 Campsite Vleesbaai trail
Körda km: 83
Totalt körda km: 30 312
Höjd över havet: 54
Temperatur: 30 C
Vi har hört mycket om Garden Route och att: ”Den måste ni åka!” så, då bestämde vi att, Visst ska vi göra det! Men egentligen så brukar vi inte lyssna för mycket på andra för vi vet att vi har så olika intressen och idéer om vad som är fint och viktigt. Vi har alla våra prioriteringar. Träffade en sydafrikan härom dagen, Ferdi, som sa att egentligen så ska man åka den här vägen när det blommar för då är den som vackrast… ja ni ser… men det är nu vi här och då åker vi. Vägen sträcker sig efter kusten mellan Mossel Bay och Tsitsikamma Natur Reserve. Det ändå vackert och storslagen natur, fast vi ser att det är torrt och att regnet behövs. Ett av våra delmål idag var Albertinia och den butik/företag som tillverkar Aloe Ferox produkter, och som vi köpt hemma i Sverige.
Albertinia är också den viktigaste källan för ”Gul ockra” som används i tillverkning av färg och även för färgning av cement och linoleum.
Här finns också flera tillverkare av kosmetika och hälsoprodukter tillverkad av Aloe och de är även kända över hela världen. Albertina exporterar även torkade och färska blommor.

Men vi sökte upp den butik/farm som vi kände till. Det var roligt att se butiken/farmen och de produkter som de säljer. Vi fick inte komma in i fabriken och titta på tillverkningen tyvärr, men det kan vi ju förstå, men det kan ju vara värt att fråga i alla fall. Men det var så trevliga och hjälpsamma och vi lyckades fylla en påse som får åka med hem. Innan vi lämnade Albertina så blev vi fotograferade bredvid vår buss… kanske inte alla dagar som det kommer långväga gäster och handlar… inte med egen bil i alla fall!

Vill ni veta mer om Aloe Ferox kan ni kolla in på deras hemsida. www.aloeferoxafrica.com
För ni som har vägarna förbi så kan jag säga att produkterna är bra (tycker vi) och inte alls så dyrt. Det ligger inne info på Tracks 4 Africa var de finns!

Vi har nu kommit ner till havet och dimman ligger tät… men så är det ju med havet, det kan snabbt ändra sig…. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter!

CAPE TO CAPE

2011-04-08T13:35:00.010+02:00

RESEINFORMATION:
Cape Agulhas, Afrikas sydligaste spets!

GPS: S34 49.974 E019 59.998
Totalt körda km: 30 008
Höjd över havet: 0
Temperatur: 21C sol och blåst!
Det är nästan inte möjligt att fatta att: NU STÅR VI HÄR!!! efter lite drygt 30 000 km så har vi nått Afrikas sydligaste spets där Indian Ocean and Atlantic Ocean möts!! Vi har nu både besökt North Cape och South Cape och det är ju inte fel tycker vi…
Vi har nått så långt söderut vi kan komma på denna resa!! Vi har ju sagt hela tiden att vårt mål är hela resan men att om vi mår bra, bilen mår bra och det känns bra för oss, då vill vi ända ner till den sydligaste spetsen. Ja, och så blev det! Känns otroligt roligt och vi är mäkta stolta att få står här! Platsen i sig är inte så dramatiskt men visst är havet alltid vackert och mäktigt och alla fantastiska stenar och sen en och annan liten blomma som växer inkilad mellan stenarna... Att sen i denna härliga miljö få inta morgonfikat kändes alldeles förträffligt bra! Idag blev det kaffe och tårta!

Här möts Indiska oceanen och Altanten

Cape Agulha fyr är den näst äldsta i Sydafrika och den sydligase fyren

Extra krydda på dagen var att få träffa några andra overlanders (en Syncrofrälst) som vi mött vid flera tillfällen under resan tidigare och som också var här idag. Det blir som att träffa gamla bekanta. Vi delar erfarenheter, tipsar varandra och berättar om strapatser sen sist vi sågs!
Vi har nu varit två veckor i Sydafrika och fått njuta av otroligt vacker natur, t.ex. vid den lilla fiskebyn Paternoster på västkusten, där vi också bodde en natt. Vi har mött många trevliga människor njutit av sol, lite regn och blåst! (fick ta fram sovsäcken en natt för det var bara 14 grader ute den natten) Men ändå, kan det bli bättre tro!? Vi får se… vi har ca tre veckor kvar här i Sydafrika och mer att se. Innan vi återkommer till Sverige återstår några månader till av resande. Men vi kommer att skiljas från bilen under ca 4 veckor och sen blir det sista etappen tillsammans till Sverige. Det är inte slut på vårt äventyr ännu ska ni tro! Så orkar ni, häng med om ni vill!

NYA BILDER FRÅN NAMIBIA UNDER "FLIKEN" BILDER!!!

2011-04-02T12:59:00.000+02:00

Vi hittade ett fantastiskt litet cafe,Grapewine coffee shop, med härlig miljö, trevlig ägarinna,gott kaffe och god äppelkaka med glass OCH Wifi! så nu har vi kunnat uppdatera vår sida igen!

KAN DETTA VARA MÖJLIGT?!?!?

2011-04-01T11:49:00.001+02:00

RESEINFORMATION:
Från: Strandfontein till Citrusdal
GPS: S32 35.661 E019 00.640 Citrus creek campsite
Körda km: 192
Totalt körda km: 29 416
Höjd över havet: 153
Temperatur: 26

När vi lämnade Ghost Town i Namibia så visste i inte detta… vi visste att vi inte fick avvika från vägen och att vi inte fick ta med sten eller sand… men detta visste vi inte…
David har haft lite skönhetsvård för bilen och bland annat skiftat däck, alltså satt bakdäcken fram och vise versa. När han hade bytt plats för två av däcken och hade de sista två kvar så hör jag honom bakom bilen säga: men vad är detta? Och Kikko kom hit! Jag går dit och ser honom stå på alla fyra och stirra på ena bakdäcket…han pekar och säger: ”Vad är det här tror du?”. Ja, vad ska jag tro? I däckmönstret fastkilat sitter en lite glasbit… tror jag… men nä, kan det var det vi tror? Har det följt med från Ghost Town? Ja, det verkar inte bättre än så… något chockade tar vi låss den lilla stenen och gömmer den i vårt bankfack. Vår lycka är gjord om vi har rätt! Vissa dagar är onekligen bättre än andra… det är allt vi kan säga idag!

SÅ HAR VI KOMMIT TILL SYDAFRIKA

2011-03-28T11:45:00.001+02:00

RESEINFORMATION:
Från: Vredendal till Strandfontein
GPS: S31 45.108 E018 13.610 Caravancamping vid havet ( finns tre bredvid varandra ).
Det kostar 60-80 R per campsite under veckorna och lite dyrare vid helgen.
Körda km: 55 idag
Totalt körda km: 29 224
Höjd över havet:
Temperatur: 24

Lördagen den 26/3 vaknade vi till ännu en morgon där vi hade några timmars byråkrati framför oss. Alltid lite spännande med gränsövergångar även om det funkat bra hela tiden tycker vi. Men det var ”lätt som en plätt” om jag får säga så… ut ur Namibia och in i Sydafrika tog inte mer än en timme! Vid Immigration i Sydafrika så behövde vi inte ens fylla i något entrycard (har aldrig hänt förut) och de sa även att vi inte behövde fylla i Carnet för bilen… men vi bad dem göra det och stämpla den ändå, för vi tänkte på att vi ska skeppa bilen hem och vet inte vad som då gäller riktigt. Vi tycker att det har gått bra för oss vid alla dessa gränsövergångar men det är rätt skönt att detta var den sista för oss nu i Afrika… sen blir det några gränsövergångar i Europa men där brukar man knappt märka att man passerar en gräns. Nu har vi varit några dagar vid havet i Strandfontein…

Och bara njutit av stillheten… ja kanske inte riktigt stillhet… vi hittade en toppenplats direkt nere vid havet och första natten hade vi svårt att sova för det var nästan öronbedövande dån från havet så vi valde att byta plats och står nu lite högre uppe i en backe med utsikt över havet. Vi bor kungligt… varje campingplats har egen toa, dusch och elektricitet och så denna fantastiska utsikt! Vi har också varit på en sånggudstjänst i en liten kyrka här. Strandfontein är en semesterby och här bor inte mer än ca 150 bofasta har vi fått veta. Just nu är här en del campare men inte så många. Till veckan så börjar skollov för barnen här så det lär bli överfullt har v i förstått. Vi har träffat en kille som bor i Johannesburg och är här med sin två barn i två veckor under deras lov. Här i Sydafrika har man fyra terminer och inte två och med två veckor ledig emellan. Han blev vårt bönesvar faktiskt! Ni ska få höra: Vi har slut på gas och det är svårt att få tag i det här och finns det så kan de inte fylla för de har inte samma anslutning till tuben som vi har… (vi hade samma problem i Etiopien). Vi har därför varit beroende av att det funnits elektricitet där vi bott så vi har kunnat värma vatten till matlagning, te och kaffe med vår doppvärmare. Har någon av er provat koka potatis eller ägg med en doppvärmare? Nähä inte det….men det går faktiskt bra men tar lite tid bara…
Vi fick i alla fall adress till ett ställe där vi skulle kunna köpa gas, men se det gick inte. Det var det som David ville få gjort innan vi åkte ner hit till havet för att känna sig lugn. Visst går det att värma med doppvärmaren, det har vi gjort nu ett tag för att snåla på gasen. Men det är svårt att t. ex att steka ägg med den eller korv…. Nå, vi kunde inte annat än åka vidare och hoppas på något annat ställe. När vi satt i bilen så bad vi en bön att vi skulle hitta gas snart och att vi skulle ha ögonen öppna! Ja, så när vi står där och pratar med vår trevlige granne på campingen så berättar vi att vi förra natten sov i Vredendal, 55 km härifrån, för att kunna köpa gas men att det inte fungerade med vår anslutning. Vi hade inte en tanke på att han skulle ha extra gas… ”Jag ska dit idag och köpa gas! , säger han och ” jag har tre tuber så ni kan få av mig. Det var det sista vi trott att en annan campare som själv behöver gasen skulle kunna hjälpa oss. så David fyllde vår tub ”på sitt sätt” och nu kan vi både steka ägg och korv!! När vi skulle betala så sa han att det fick vi inte utan han var glad att han kunde hjälpa oss! Toppen va?!?!?!?

SYDAFRIKA

2011-03-26T21:37:00.000+01:00

Landfakta
Publicerad: den 17 juni 2009
Uppdaterad: den 8 juni 2010

Officiellt namn: Republic of South Africa/ Republiken Sydafrika
Huvudstad: Kapstaden, Pretoria och Bloemfontein (Kapstaden hyser parlamentet, Pretoria regeringen och Bloemfontein Högsta domstolen)
Antal invånare: 48 800 000 (2008)
Yta: 1 221 037 km²
Statsskick: republik, enhetsstat
Statschef: Jacob Zuma
Folkgrupper: afrikaner/svarta 79 %, européer/vita 9,6 %, “färgade“ 8,9 %, asiater 2,5 % (folkräkning 2001)
Språk: elva språk med officiell status: engelska, afrikaans, ndebele, nordsotho, sydsotho, siswati (swazi), tsonga, tswana, venda, xhosa och zulu
Religion: kristendom (ofta med inslag av traditionella inhemska religioner), relativt stora grupper av hinduer, muslimer och judar
Viktigaste exportvaror: guld, ädelstenar, metaller, metallprodukter, livsmedel
Medlemskap i internationella organisationer: AU, FN, SADC, WTO
BNP per invånare: 6 170 US dollar (2008)
Biståndets andel av BNP: 0,3 % (2007)
Världsbankens landkategori: medelinkomstland
Medellivslängd: 50,8 (2005)
Barnadödlighet: 55 (2005) Barnadödlighet per 1 000 förlossningar.
Läs- och skrivkunnighet: 82,5 %
Tillgång till rent vatten: 88 % (2004)
Andel HIV-smittade:18,8 % (2005) Anger spridningen av HIV i % bland befolkningen mellan 15-49 år gamla.
Tillgång till telefon:724 (2005) Mobiltelefonabonnemang per 1000 invånare.
Korruptionsranking: 54 (2008)
HDI-ranking: 125 (2008)

Uppgifterna har tagits fram i samarbete med Utrikespolitiska Institutet

FISH RIVER CANYON

2011-03-25T11:38:00.001+01:00

RESEINFORMATION:
Från: Fish River Canyon till Noordoewer
GPS: S28 44.637 E017 37.001 Orange Lodge, har haft en campsite men den är just nu förstörd av översvämning av Orange river för några veckor sedan. Campar på parkeringen vid Orange Lodge.
Körda km: 204
Totalt körda km: 28 761
Höjd över havet: 144
Temperatur: 30
Vi har haft en härlig dag idag… också! Förmiddagen var vi ute och tittade på Fish River Canyon. Otroligt vackert och storslaget! På vägen dit såg vi också antiloper och bergszebror i det för övrigt väldigt karga landskapet. Inga bilder gör rättvisa av de fantastiska vyerna vi såg när vi kom fram till den första utsiktspunkten! Ingen annanstans i Afrika finns något liknande denna. Fish River Canyon är 160 km lång upp till 27 m bred och 550 m där den är som djupast. De finns möjlighet att gå med guide genom ravinen och sträckan är då 80 km och tar 5 dagar… men för övrigt är det förbjudet att själv gå ner i ravinen. Men inte alla tider på året är det möjligt att gå där så nu var det stängt för hiking… När vi var vid Hoba utsiktspunkt så träffade vi två norrmän som kom med bil. En av dem hade en syster som bor här och den andra hade bott ett år i Namibia, men nu var det ute på semester. Vi fick en riktigt trevlig pratstund med dem innan vi åkte vidare ner mot Noordoewer där vi nu är. Vägen har varit otroligt vacker, höga berg och enorma slätter. Jag tror snart att jag måste ändra uppfattning om min inställning till öken… När vi kom ner till väg C13 så såg vi att den andra vägen som vi kunnat ta från Aus var avstängd som vi hört av kanadensarna vi träffat tidigare. Vi hörde av flera att floden, Orange River, svämmade över för några veckor sedan och förstört bebyggelse efter floden, och bland annat en del campingplatser. Där vi campar nu är en sådan som blivit förstörd av floden men vi fick bo på deras parkering vid lodgerna och använda toa, dusch och elektricitet i ett tomt rum. Vi hade hoppats på Internet också men det har inte varit så lätt här i Namibia så vi får allt vänta lite till med att kolla mail och uppdatera bloggen…

Så detta blir vår sista kväll i Namibia… Ja, om jag ska summera veckorna här så måste jag säga att det var toppen! Namibia har varit lite annorlunda än övriga länder vi åkte igenom vilket jag sagt i tidigare inlägg. Här har varit glest befolkat som i Norrlands fjälltrakter och inland, vilket jag först hade svårt att både förstå och tycka om. Men sen så vänjer man sig…och så var det detta ökenlandskap och sanddyner.. som jag har lite svårt för… men här i Namibia har det varit otroligt vackert och vi har njutit båda två av det vi sett och upplevt! Vi har träffat många trevliga namibier också och andra resenärer. Vi är glada och nöjda med veckorna här, och nu ser vi fram emot nästa land!!

DIAMANTER HIT OCH DIAMANTER DIT...

2011-03-22T11:28:00.008+01:00

RESEINFORMATION:
Från: Aus till Lüderitz
GPS: S26 37.975 E015 09.122 Shark Island campsite
Körda km idag: 130
Totalt körda km: 27 952
Höjd över havet: 9 meter
Temperatur: 30
Vi har nu kommit en bra bit söderut i Namibia, till Lüderitz. Vi har åkt igen Namib Naukluft Park och även besökt det berömda Sossusvlei. NNP är den störta nationalparken till yta i Namibia, 23 000 kvm. Den består av olika bergformationer, väldiga laguner, bergsplatåer och enorma sanddyner. Sossusvlei som är den mest kända platsen ligger så långt ut du kan köra och är den centrala delen av nationalparken, sista sträckan är körbar enbart för 4x4.

De enorma kontrasterna från sandslätter och månlandskap till fantastiska berg och bergspass och slutligen de upp till 300 meter höga aprikos/gul färgade sanddynerna, var verkligen en stark upplevelse. Sen var det dags för Lüderitz och The Ghost Town.
Vägen söderut mot Lüderitz har varit ömsom enorma slätter och vackra berg. Det som slår oss mest är att vi kan köra mil efter mil och inte se en enda människa, och sen mitt ute på en slätt kan det ligga ett ensamt hus… där bor en farmare av något slag… de måste verkligen vara djur och naturälskare de som bor så här.
Några nätter har vi bott i Aus, ett litet samhälle/by som var otroligt fridfullt. Tror att vi bodde i det man kan kalla centrum och det bestod av en bensinmack med shop och ett garage omgivet av bergen. Mackägarna driver även campingen mitt emot där vi bodde. Sen fanns oxå ett hotell och restaurang strax nedanför på samma gata. Det var allt! Fanns självklart lite flera hus men det var en liten plats. Aus var, har vi lärt oss nu, också en viktig plats för Kolmanskop där vi varit idag. Från Aus fick invånarna i Kolmanskop sitt kött bl.a. strax ska ni få höra lite mer om Kolmanskop, eller Ghost Town, som den kallas också. Men lite om Lüderitz dit vi kom först.

VILL DU VETA MER????
Lüderitz vid havet, är en gammal stad, sen kolonialtiden, och har gammal bebyggelse med tysk arkitektur. Staden ligger på sluttningen ner mot havet med Namibiska öknen bakom. Vi bor ute på en lite halvö, kan man säga, otroligt vackert med havet som breder ut sig framför oss. Vindarna är skyliga här så vi har tagit lä bakom några klippor! En härlig kväll med vacker solnedgång. Själva stan har inte så speciellt mycket att bjuda på men den som vi kan njuta av en del gamla fina hus eller som göra som en del brukar, ta en tur med båt för att se på sälar… (vi gjorde inte det) MEN så kommer vi till Spökstaden!

Strax utanför Lüderitz ligger den s.k. Spökstaden eller Kolmanskop. Området mellan Lüderitz och Aus är och har varit ett diamantområde, och Kolmanskop var tidigare ett centrum för gruvbrytning av diamanter. Men sedan man hittat större fyndigheter på andra ställen så övergavs staden och ligger nu halvt begravd av ökensanden. En otroligt häftig känsla att gå omkring i de mellan mer eller mindre av sand begravda hus! Man kan bara ana hur fint det kan ha varit när man ser de vackra väggarna med olika färger och bårder. I den del av Ghost Town där vi blev guidade hade man möblerat upp några rum med möbler som man bevarats sen stan övergavs. De visar på att de som bodde där hade de bra ekonomiskt. Möblerna var importerade från Tyskland och även alla de trädetaljer, som bl.a dörrar och trappräcken som fanns i husen. De sista lämnade Kolmanskop 1959 men då hade diamantbrytningen upphört för länge sedan. Men 1908 började diamantjakten här och denna stad byggdes upp. Mannen som startade det hela hette August Stauch och arbetade vid järnvägen. Han anade att här kunde finnas diamanter och bad en av arbetarna att komma till honom om denna hittade någon sten som såg ut som glasbit… inte visste han då vad han satte igång eller vilken utveckling som skulle komma att bli! Omkring 500 personer bodde och arbetade i denna gruvby som hade både casino och teater, skola och ett eget sjukhus med 250 bäddar. Kolmanskop hade den första röntgenapparaten i södra Afrika. Så det var inte lönt att försöka svälja en diamant…
Vill du veta mer om detta så kan du säkert söka på Internet om Kopmanskop och diamantbrytningen!!!
Innan guidningen fick vi veta att det var några saker som var förbjudet/man måste se upp för när man var besökare i Kolmanskop: 1. Du får inte röka inom området. 2. Du får inte ta med sand eller sten… för ev. skulle det fortfarande kunna finnas diamanter här… och de fick man inte ta med hem… och för det tredje: Du går här på egen risk och se upp för ormar för det kan finnas sådana ( då hade vi redan gått runt i de sandiga husen på egen hand….)
Hela vägen mellan Kolmanskop och Aus, 120 km, var det förbjudet att lämna vägen utan särskild tillåtelse. Vi hade innan vi kom hit hört varierande historier om vad som kunde hända om vi avvek från vägen så… vi bestämde oss för att det inte är värt att riskera något för en extra liten utflykt… Vad som hände med en ev. diamantsmugglare kunde vi läsa om i museet vid Kolmanskop också… I shopen som fanns i museet kunde man köpa diamanter om man ville, så där 21 000 ND, som motsvarar nästan det samma i svenska kronor. Tja, så vi åkte därifrån utan diamanter! Men vi har i alla fall haft en härlig dag!!!

ATT EN MORGON KAN VARA SÅ VACKER…

2011-03-18T09:38:00.000+01:00

Det här inlägget blir lite annorlunda men vi vill göra det i alla fall…
Igår vaknade vi tidigt och steg upp för att se soluppgången över sanddynerna i Sossusvlei. Jag har aldrig varit förtjust i tidiga mornar men ibland så måste man bara upp och idag var det en sådan dag!

Det var mörkt när vi lämnade vår sovplats. Vi hade 66 km att köra till den yttersta platsen och då var de sista 20 km ”off road”. Sakta började det ljusna. Vi började se konturerna av de enorma sanddynerna. De högsta är över 300 meter och vi kunde ana hur vackra det var! Högsta tillåtna hastighet var 60 km för att där fanns även djur vid vägen. Ett helt gäng antiloper gick och åt av det gröna gräset efter vägkanten. En del skuttade och hoppade som om de tog glädjeskutt för att visa oss att de också tyckte om denna nya morgon!

Solen hade precis kommit upp när vi kom fram till Sossusvlei och parkerade bilen. Det är nästan omöjligt att beskriva hur vackert det var! Allt var tyst, någon enstaka fågel kunde vi höra kvittra och några till morgonglada turister kunde vi se. Vi började vandringen upp för den stora sanddynen… solen gjorde att sanden skiftade i olika färger och skuggor gjorde olika mönster. Vi njöt av det vi såg! Vilken fantastiskt natur vår Skapare gjort! Och så många olika sätt som vi kan se och njuta av den! Det blev en dag att minnas och lägga till alla andra fina reseminnen. När jag ser allt detta så kan jag förundras över att Han trots detta satte människan så högt!?! Han skapade människan till sin avbild och för att vi skulle kunna se och njuta av allt detta! Jag känner mig ödmjuk och tacksam inför detta och inför livet! Davids pappa och min svärfar, som jag nästan alltid kallade Pappa Jonas, fick leva ett långt liv, han blev 94 år. Men för tre veckor sedan fick han somna in och vakna till en ”annan morgon”!! Hans trötta kropp har fått vila och vi tror att han längtade efter det. Vi träffade honom sista gången den kväll vi lämnade Östersund för denna långresa! Han sa farväl åt oss då och inget öga var torrt när vi skiljdes åt! Jag kan än se när han och Matti står i köksfönstret och vinkar åt oss när vi åker iväg... Svärfar, som inte såg så bra de sista åren, får hjälp av Matti att lokalisera var vi var ute på gatan. Vi tror att han visste att det var sista gången vi träffades! David fick ha sin pappa i över 60 år och jag fick förmånen att känna honom i över tolv. David har gett mig många små glimtar om sin pappa och bland annat hans förmåga att hitta på egna sagor när de var barn… Jag tyckte alltid om att hälsa på Pappa Jonas/svärfar och tyckte särskilt om de stunder när han ville diskutera Guds tron, kyrkan, mission och mitt arbete med invandrare. Jag tror jag tyckte om det lite extra för det påminde mig också om min egen far och våra diskussioner i vårt hem. Svärfar verkade må extra gott om han kunde få till en lite ”hetare” diskussion och när jag blev ivrig…ja då småskrattade han. Men jag tror han tyckte om att vi kunde prata med varandra som vi gjorde. Det var liksom befriande att få vädra tankarna. Att sen sitta runt köksbordet och be tillsammans är stunder både jag och David minns med glädje och tacksamhet.

Han fick ett långt och rikt liv och det märktes att han var nöjd med att leva att han liksom hade ”gjort sitt”. Pappa Jonas har fått en ny vacker morgon och vi tror nu att han har det bra!

Vi tänker på hela stora familjen som nu idag träffas i Östersund! Tankarna är hos er idag! Stora kramar till er alla men särskilt till Mamma Matti!

FÖRSTA DAGEN PÅ JOBBET

2011-03-15T08:49:00.000+01:00

Nej det är inte vad du tror eller jag hoppas att det inte är så… jag har fått flera mail från mina kollegor och lite info/skvaller om jobbet och…ja, det ledde nog till det som hände mig tidigt på morgonen idag… Innan jag säger mer om det, så vill jag bara nämna vad en sydafrikan sa som vi mötte häromdagen: ”Tid, det har vi här i Afrika”. Det är sant! Vi börjar få grepp om det nu! Tidsbegreppet som Overlander är helt annat också, än vad det är hemma… det stämmer mer med tiden i Afrika, tror jag… ”Det vi inte gör idag det kan vi göra imorgon…”
Om du nu inte vill veta mer så föreslår jag att du slutar läsa här!
Annars...
Det var första dagen på jobbet och vi hade kommit till lunchrast. Jag hade börjat förbereda för min lunch men kom på att jag måste duscha också och fixa naglarna…tiden gick och så står min chef i dörren och säger: ”Nu är lunchen slut och vi ska börja jobba igen!” varpå jag svarar: ”Nej, det kan inte var möjligt! Jag har bara hunnit skala gurkan!!!” Och så börjar jag storskratta… och så vaknar jag, skrattande liggande i bussen!! Puh, det var bara en dröm!

Så, mina kära kollegor, jag vet att ni har stor tolerans och ”kulturkompetens”. Jag hoppas ni har lite tålamod med mig också när det blir dags?!?!? Å andra sidan kanske jag kan hoppa över att skala gurkan...?!

MOT HAVET

2011-03-13T14:26:00.002+01:00

RESEINFORMATION:

Från: Khorixas till Swapokmund

GPS: S22 37.494 E014 31.478 Miele 4 Caravanpark ( 130 NP/ för två personer)

Hittade också ett trådlöst Internet.

Körda km: 320

Totalt körda km: 26673

Höjd över havet: 16

Temperatur: 28

Igår lämnade vi de höga höjderna och har nu parkerat oss vid Atlanten. Landskapet har förändrats drastiskt och sista biten har varit öken. Allt är kargt och vitt här och ger en sorts overklig känsla. Jag njuter av att se havet och vågskvalpet är sövande…

Vägen vi åkte de sista milen efter havsstranden kallas Saltvägen och den är vit av salt från havet. Vi har nu tagit en promenad efter stranden och inandats havsluften. Vågorna är bitvis höga så vi håller oss på land… vi är riktiga badkrukor…

När vi sen satt vi bilen och drack vårt förmiddagskaffe så fick vi se hur fåglarna började sin resa norrut! Den ena raden efter den andra flög lågt över vattnet men i tät följd. Vi gissar att det var flera tusen fåglar… för det pågick under mer än en halvtimme… Vi var för långt bort för att kunna fota (campingen har elstängsel så vi ville inte gena och det blev lite för krångligt att ta sig ut) Men helt fantastiskt var det att se hur de flög på sin väg till Europa

PETRIEFIED FOREST OCH ANNAT VACKERT...

2011-03-10T20:55:00.013+01:00

RESEINFORMATION:
Från: Kamanjab till Khorixo
GPS: S20 22.359 E014 57.893 Govati Country Hotel med campsite ( 50NP/pers)
Körda km: 200
Totalt körda km: 26353
Höjd över havet: 950
Temperatur: 30
Vi hade nog tänkt oss lite längre idag, men vi behövde tanka så vi svängde in till en mack och så ”hamnade” vi här. Det blev dessutom två nätter på denna camping. Kändes helt ok att stanna fast det blev bara drygt 110 km första dagen. På kvällen regnade och åskade det så vi blev mest i bilen.. Det finns ett par campare till här, ett Sydafrika par, med tält. Jag har pratat med dem ikväll och de gav en del tips på väg och campingar på västsidan ner mot Kapstaden. Idag, fredag, på morgonen, så träffade vi ett annat par som kom från Cape Town och som bjöd oss att bo i deras hus som de håller på att bygga i Cape Town. De själva bor i ett annat för det nya är inte riktigt klart men går att bo i. David sa sen de åkt, att vilken svensk skulle erbjuda sitt hus till någon som de pratat 20 minuter med …..
Petrifiered forest

Idag har vi varit lite kulturella också! vi åkte till en ”skog” eller som varit en skog en gång… Träd som beräknas vara 260 -280 miljoner år gamla ligger nu på marken och ser mer ut som sten än trä. Enligt guiden, har träden kommit från Centra Afrika, forslat med vatten och så småningom hamnat här i Namibia. Man kunde se årsringarna på vissa ställen. Vissa bitar hade årsringar längst in och på det utsidan har det blivit sten, som blänkte… det längsta trädet som man funnit var 36 meter och vi fick se dett. Trädet var en sorts Pinje som växte i den delen av Afrika. Guiden varnade oss för att frestas att ta med oss en träbit…Det är förbjudet att ta med sig en enda liten bit av träet, stenen… det kan leda till böter och fängelse upp till ett år.

Vi såg också en sorts blomma som växer i ökenliknande landskap här i Namibia och den heter, Welwitchio Mirabilis. En blomma som består av två blad som sen grenar sig och blir flera blad. Blomman kan ha rötter upp till 30 meter ner i marken. Han och hon blommorna var mycket olika men väldigt vackra. Sen när vi åkte hem så såg jag helt plötsligt dessa blommar lite överallt!! Så ibland så är det bra med guide….

"SMÅ" KRYP OCH ANNAT....

2011-03-09T15:17:00.002+01:00

Britt frågade i ett mail om vi blivit bitna..... av några kryp..... tja, loppor och mygg förståss. Men som tur var inget annat. Jag ska bara visa några av de "andra" som bor här!!! Missa inte sista bilden...

Han fastnade i gallret på bilen

gula fina fötter

stor skalbagge

finns överallt... och även på toan

Det "bästa" till sist! Svart skorpion som satt i tvätthon idag när jag skulle tvätta!!!

FARLIG! men han är död nu...

och jag lever!

GRATIS ÄR GOTT!

2011-03-08T15:01:00.001+01:00

RESEINFORMATION:
Från: Otjiwarongo till Kamanjab
GPS: S19 37.291 E014 40.974 Oppi – Koppi campsite (gratis camping och WIFI för overlanders från utanför Afrika)
Körda km: 225
Totalt körda km: 26153
Höjd över havet: 1227
Temperatur: 29C solen har kommit igen

I tre dagar har vinu varit på denna fina plats. När vi kom så trodde vi att det skulle bli en dag.... men ägaren, en belgare har en annan filosofi..... som overlander, som kommer med bil på längre resa, bor och surfar gratis här! Det enda han vill ha tillbaka är att vi köper något... och äta ska man ju ändå!!
Vi har ju varit på resa varje dag i en vecka så det känns skönt att bara vara stilla. Har tvättar och grejat bl.a.
Vi kan rekommendera denna plats även till er andra som är ute och reser! trevligt, fräscht och lugnt!

IAKTTAGELSER EFTER VÄGEN…

2011-03-06T14:50:00.001+01:00

Vi har sett en märkbar skillnad på levnadsstandard och utbud av varor sen vi kom till Namibia. Det var skillnad mellan Malawi och Zambia också men det har ytterligare förändrats. Namibia är ju ett rikare land och de kan man se även vad gäller BNP per inv.
Vi har sett att det blivit skillnad vad gäller butiker, vägskyltar och rastplatser bland annat. Rastplatserna kommer med jämna mellan rum och är skyltade i förväg. Det tror jag inte vi sett sen Turkiet, faktiskt. Det ser mer ut som det gör i Europa tycker vi. Varje väg, avfart har ett vägnummer och det är till och med så att det ibland bara stor vägnummer och inte namn på någon plats. Sortimentet i butikerna är mycket större och butikerna ser mer ut som i västvärlden. Det verkar vara väldig ordning och struktur på mycket här. En liten reflektion som vi gör är: kan det vara så att det inflytande Tyskland haft här kan ha påverkat!? Vi ser ff en massa namn/skyltar som direkt förknippas med Tyskland, människor kan prata tyska och det verkar bo och vistas många tyskar här… mer än vi sett tidigare.

Under vår resa så har vi bara sett ett fåtal VW bussar eller Volkswagen överhuvudtaget…. Vi har varit unika!! Men inte nu längre…. Här kryllar det av VW bussar och Volkswagen!

Den sk. huvudvägen genom Afrika har i stort sett varit mycket bra och asfalterad, men för övrigt så har vägstandard varierat. Cyklisterna här har cykelhjälmar, verkar som det skulle kunna vara lag på det… Vid bensinmackarna, som är stora och fina, så finns ofta uttagsautomater. I Namibia kan du köra många mil utan att du ser en enda människa. Det är nästan som att köra i Norrland… nästan öde. Men här bor inte lika många som i flera av de länder vi passerat tidigare.

Afrika är ju en stor kontinent och självklart är skillnaderna stora beroende på landets befolkning och landets ekonomi. Det som vi däremot har sagt om varje land vi besökt är: Så otroligt trevliga alla är, och så otroligt gästvänliga! Och det håller i sig! Det känns som vi har mycket att lära av människorna beteende mot gäster/turister här! Vi känner oss verkligen privilegierade som får vara med om allt detta! Tror säkert jag sagt det tidigare…

HOBA METEORIT - STÖRST I VÄRLDEN

2011-03-05T14:43:00.001+01:00

RESEINFORMATION:
Från: Maori camping till Hoba Meteorit

GPS: S19 35.552 E17 56.014 campar vid meteoriten
Körda km: 26 km
Totalt körda km: 25954
Höjd över havet: 1527
Temperatur: 25C
Eftersom vädret inte är så roligt så åkte vi vidare idag. Hade först tänkt stanna och tvätta lite och ta det lugnt men så blev det inte. Men vi kom inte så långt iallafall. Åkte till Hoba meteoriten och det visade sig att man kunde campa här så då bestämde vi att stanna. Det har varit lite bättre väder idag och vi har faktiskt grillat kött. Har ätit ris från Tanzania, lök och grillat kött från Springbock. Otroligt mört och fint kött! Vi har haft en härlig lördagsmiddag alltså!

Hoba meteoriten är den störst kända i världen och upptäcktes 1920. Den väger omkring 50 ton och 3 meter lång och upptill 1 meter tjock, det som syns ovan mark. Enligt uppgift från mannen i receptionen så är meteoriten ca 50 m djup i form av en spets, övrigt har bränts bort vid inträdet i jordatmosfären. Man tror att den ska ha slagit ner på jorden för omkring 80 000 år sedan. Den innehåller både järn 80% nickel 16% och bl. a cobalt, koppar och krom.

Ja, vi bestämde oss för att campa bredvid meteoriten eftersom sannolikheten att en ny skulle slå ner på samma ställe är liten…..hm… så det borde var en trygg plats…

FINT FOLK!!!

2011-03-03T14:41:00.001+01:00

RESEINFORMATION:
Från: Rainbow campsitet till Rundi

GPS: S17 54.504 E19 46.484 Ngandu Lodge och campsite
Körda km: 211
Totalt körda km: 25644
Höjd över havet: 1091
Temperatur: 30C

Vi har nu varit tre dagar i Nambia. Vägen har varit en enda raksträcka känns det som, inte speciellt rolig. Vägen går genom en smalt område som kallas Caprivi och Angola och Botzwana ligger på vardera sida. Det vi vet som växer här är sk. Golden grass och som används till att bygga det fina grästaken som de har här. Vi åkte genom Bwabwata nationalpark och hela vägen var det skyltat med varning för elefanter och hastighetsbegränsing 80 km/h. Men det enda vi såg var, ursäkta, elefantskit….. 4 apor och en sköldpadda… Vet inte om elefanterna fått varning för oss också…

En natt tillbringade vi vid Oktawanga floden som lovade oss krokodiler…. men vi såg inga.

Idag har vi åkte i regn stor del av dagen och bestämde oss att stanna i Rundi på Ngandu Lodge och campsite och vi var inte de enda denna gång… men inte det sällskap vi hade förväntat oss! Vi hade tagit en liten stunds vila och jag låg och läste och David löste Sudoku då vi hör polissirener. Ljudet kom närmare och närmare och när jag tittar ut genom fönstret så rullar den ena efter den andra polisbilen in på campingen och stannar precis vid vår buss!!? Men vad nu då, vad är det som händer? Vi blir allt lite undrande för vi är de enda som finns där just då. Vi måste bara gå ut och se vad det är som händer. Polisbilar står runt omkring och några har kört upp vid vår bil, och även en del andra ”finare” bilar kör snabbt fram och parkerar. Poliserna hälsar på oss och de verkar inte ha något emot oss iallafall… strax kommer en rad med helsvarta bilar som kör in vid huset bredvid oss… vi måste bara fråga en polis vad som är på gång och först så säger han: ” Ingenting särskilt!” men sen så säger han, efter att ha kommenterat att vi har en snygg buss, att det är Presidenten som är på besök!! Så nu är det vi och Namibias Presidenten med sin vaktstyrka som ”campar” här, eller han bor i någon ”svit” här förstås. Polisbilar och vaktstyrkans bilar står uppställde runt om oss (och presidenten), så inatt kan vi verkligen sova tryggt. Vi har ju alltid haft bra kontakt med polisen under den här resan, så det blir nog bra det här också.
PS. Jag undrar om Presidenten har lyse och vatten i sin ”svit”.. för vi har inte det…. inte ännu i alla fall… undrar vad han betalar för boendet…

ETT NYTT LAND OCH NYA ÄVENTYR

2011-03-01T14:36:00.001+01:00

RESEINFORMATION:
Från: Livingstone i Zambia till Katima Mulilo, Namibia
GPS: S17 29.182 E24 17.117 Zambezi River lodge and campsite
körda km: 218
Totalt körda km: 25107
Temperatur: 30C
Så har vi återigen passerat en gräns. Vi är nu i Namibia och campar vid Zambezifloden. Den här gränsövergången gick på en timme ungefär och kändes inte alls komplicerad. Inget visum behövdes för oss och vi betalade enbart vägskatt. Skönt! Det känns som att vi börjar kunna det här nu…

När vi lämnade Livingstone på morgonen så handlade vi en del mat och sen så tankade vi. Vi hade lite pengar kvar så vi tänkte att det får vi väl köpa något efter vägen. Vi hade 20 mil till gränsen till Namibia. När vi körde mot gränsen så blev vi stoppade och måste betala någon sorts vägavgift vilket vi inte visste om så det var tur vi hade pengar kvar. Det kostade inte mer än 40 000 kwacha men skulle ändå betalas.

Vägen var verkligen ingen kittlande resa idag… kändes som en enda lång raksträcka de 20 milen innan vi korsade floden och körde in i Namibia. Inte så många människor och byar och naturen var bitvis som en norrländsk myr (men utan hjortron).
Det som fångade vår uppmärksamhet var de arbetare som höll på att gräva ett dike, djupt som en fullvuxen man… vet inte riktigt vad de skulle användas till, men någon sorts kabel kanske. Under kanske 10 mil så fanns det människor som grävde så svetten lackade. Vi såg också andra som lagade mat åt arbetarna direkt vid vägkanten. Vi blev imponerade av deras arbete och jag förmodar att de efter en åtta timmars arbetsdag, inte hade någon tanke att gå till gymmet på vägen hem… de var nog rätt nöjda med sin dag ändå.

PS. Ursäkta felskrivningen den 27:e. Det var visst inte Vasaloppet utan Öppet spår som gick i söndags…. (fick höra det av en svensk på jobb här i Namibia, som vi träffade i eftermiddag… )

NAMIBIA

2011-03-01T14:34:00.000+01:00

Landfakta
Publicerad: den 17 juni 2009 Uppdaterad: den 8 juni 2010

Officiellt namn: Republic of Namibia/ Republiken Namibia
Huvudstad: Windhoek
Antal invånare: 2 100 000 (2008)
Yta: 825 418 km²
Statsskick: republik, enhetsstat
Statschef: president Hifikepunye Pohamba
Folkgrupper: ovambo 51 %, kavango 10 %, herero 8 %, damara 7 %, nama 5 %, vita 5 %, caprivier 4 %, san 3 %, rehoboth-baster 2 %, tswana 1 % och övriga 4 % (1998)
Språk: Engelska är officiellt språk men modersmål för få; därutöver oshivambo, damara/nama, afrikaans, rukavango m fl
Religion: i huvudsak kristna (flest protestanter), traditionella afrikanska religioner
Viktigaste exportvaror: diamanter, fisk
Medlemskap i internationella organisationer: AU, FN, SADC, WTO
BNP per invånare: 3 800 US dollar (2008)
Biståndets andel av BNP: 3% (2007)
Världsbankens landkategori: låginkomstland
Medellivslängd: 51,6 (2005)
Barnadödlighet: 46 (2005) Barnadödlighet per 1 000 förlossningar.
Läs- och skrivkunnighet: 85 %
Tillgång till rent vatten: 87 % (2004)
Andel HIV-smittade: 19,6 % (2005) Anger spridningen av HIV i % bland befolkningen mellan 15-49 år gamla
Tillgång till telefon: 244 (2005) Mobiltelefonabonnemang per 1000 invånare.
Korruptionsranking: 61 (2008)
HDI-ranking: 129 (2008)
Uppgifterna har tagits fram i samarbete med Utrikespolitiska Institutet
Hämtat från SIDAs information

BILDER UPPLAGDA FÖR MALAWI OCH ZAMBIA!

2011-02-28T12:10:00.002+01:00

EN DAG AV KRAFTMÄTNING!

2011-02-27T11:33:00.003+01:00

Ja, vi vet faktiskt att det är Vasaloppet idag…. Och hoppas det går bra för Kjell o Company!?! (vilket ryktet säger att det gjorde!) Verkligen en kraftmätning!
För vår det så blev det av lite annat slag… vi traskade ut i ingemansland, bron mellan Zambia och Zimbabwe. Innan bron passerar vi kraftstationen som förser Zambia, Zimbabwe och Botzvana med el. Där står vi sen, gör inte så mycket själva, men tittar med förundran på killen som, en av 40 per dag, hoppar bungeejump från bron vid Viktoriafallet! Helt otroligt galet ser det ut….
Han tog god tid på sig, förberedelserna var många men han såg förhållandevis lugn ut… annat var det med hans stackars fru… jag förstod ganska snart att damen som står och biter ihärdigt på naglarna med fjärrskådande blick och verkar avskärmad från omvärlden, måste var frun…. Mycket riktigt, när de gör nerräkning och han hoppar, faktiskt med ett leende på läpparna, så springer hon bort därifrån… vi tittar och konstaterat något nervöst att: Försvann han? Nej, han klarade det!!! Och han överlevde!! Jag kunde inte annat än ropa till frun: He is okey, he is okey!! (tror inte hon hörde det men hon gråter och skakar och jaa, hon inser när alla ropar att allt gått bra). Det är inte utan att jag känner starkt med henne… Kan detta vara nyttigt tro? Detta om något är väl en kraftmätning?!! (både för frun och mannen i fråga)

Sen går vi för att uppleva naturens eget under i form av kraftmätning! Helt fantastiskt att få se detta enorma vattenfall som just nu har otroligt mycket vatten. Vi blir totalt blöta trots hyrda regnkläder. Trycket i fallet är så stort så där vi går så det är som att det regnar över oss, dånet är öronbedövande, vilken kraft, och sen skiner solen lite genom dimman som uppstår och upplevelsen är total! Vilken kraftmätning!

GENOM ZAMBIA

2011-02-26T11:25:00.001+01:00

2011-02-21—26 Måndag - Lördag

Från: Lilongwe i Malawi till Livingstone i Zambia
GPS: S17 53.309 E25 51.275 Maramba river lodge and camping
körda km: 1078
Totalt körda km: 24889
Höjd över havet: 901
Temperatur: 25
Vi har nu kommit till Livingstone i Zambia och vi har kört fem dagar genom landet. Här är regn period nu och vädret är som svensk sommar när den är som bäst… regn och lite sol och allt mellan 20 -28 grader!
Att passera ytterligare en gräns börjar kännas som småsaker nu… och även denna gång gick allt bra. Visum kostade 50 USD/pers och sedan tillkom vägskatt och försäkring, sammanlagt 50 USD.
Naturen har verkligen varierat allt från raksträckor och stora vidder till bergigt, grönt och vackert. Några ”roliga” incidenter ska jag berätta om. Roligt i alla fall för oss…

Ur dagboken den 23/2:
Vill lämnade Bridge camp redan vid 8.30 för att åka till Lusaka.
Vägen var bra idag, inte så många potthål och inte alls så djupa som vi blivit förvarnade om av andra resenärer. Naturen är varierande, grönt, berg och upp och ner.

För första gången har vi varit med om en annorlunda checkpoint!

Vi blev stannade i vanlig ordning, en bom över vägen och en vänlig man som hälsade på oss. Det var inte en polis denna gång och David frågade den trevliga mannen vad för sorts kontroll detta var? Tro det eller ej, men de ville kolla om vi hade några Tsetseflugor i bilen!!! Då såg vi skylten på bommen också! CHECKPOINT TSETSE. Jag fick gå ur och öppna sidodörren för mannen för att han skulle undersöka bilen. Med hoven i högsta hugg kollade om vi hade några flugor i bilen…. Vi hade inga som tur var! Han var glad och trevlig och beundrade en stund våra fina bilder på bussen och sen fick vi åka vidare!

Nästa stora händelse idag inträffade när vi åkte in i Lusaka!
Vi sökte upp en ATM, och de visade sig finnas vid flera bensinmackar vid infarten till centrum. Vid stannde vid en bensinmack med ATM och där fanns även ett stort köpcentrum! Det kunde ha varit hemma någonstans…Ni kanske inte tycker detta är så märkvärdigt men t.o.m David blev lite galen och gick omkring och myste i butiken, som dessutom hette SPAR. Efter alla små butiker med mer eller mindre bra sortiment så var detta en häftig känsla för oss. I Malawi så var visserligen de förhållandevis stora butikerna fyllda med varor, men en hel hyllrad kunde ha samma vara… så antalet varor var inte så många. Men nu kunde vi verkligen fylla på förrådet och idag blev det inte tonfisk i alla fall. Nöjda och glada åkte vi vidare mot den camping som skulle ligga ca 10 km från Lusaka, Eureka camping. Vi hittade den inte i GPS men den fanns på vår papperskarta. Vi svänger av vägen till Eureka camping park. Vi blir stoppade vid en grind, får skriva in oss, vilket är en vanlig rutin nu och sen så desinficeras däcken?! Vi fattar inget… men han säger att det är för djurens? Skull… hmhm
Vi kör in och ja…. Där ÄR djur vid vägen!?!??! Kudo, antiloper… och en skylt med: Kör sakta för djuren har övergång här! Vi kommer fram till campingen efter ngn kilometer och den är stor, rymlig, grön och vacker miljö. Vi betalar mindre än förra natten och dessutom så har vi djur omkring oss och betalar inget extra för det. (förra natten bjöd endast på ”miljoner” småflugor och små myror som även följde med i bilen) Nu i eftermiddag när jag satt och läste så var det tre zebror som stod en bit bort och tittade på mig. En av personalen sa att här finns giraffer också… men vi har inte sett dem ännu. En dag full av trevliga små överraskningar.

2011-02-25
Vi har inte åkt så långt idag men vi har kommit till en trevlig plats och ”grannarna” är det tyska paret med hund som vi träffade i Tanzania innan vi körde in i Malawi!! Sen bor här också ett schweiziskt par som håller på att bygga ett eget litet hus längst upp på campingen och ska bo här i två år… minst. Killen ska hjälpa till med det tekniska vid farmen som ägaren har och frun jobbar ideellt med bl.a skolavgifter för barnen. De började sin resa 2006 och vet inte när de ska åka tillbaka igen… de tar varje dag som den kommer och verkar nöjda med sitt liv. Ja, så vi får väl se när VI kommer hem….

Sen har David bötat idag!!!
Han körde över heldragen linje…( han körde inte för fort om ni trodde det) Jag vet inte heller vad som var så konstigt med att han körde över heldragen linje?!? De vore nog enklare att bötfälla de som INTE gör det… nå. i alla fall så tyckte polisen det var anmärkningsvärt och han höll en lång utläggning för David om detta och sa att det skulle kosta 2.500 000 Kwacha och att han skulle åka tillbaka till närmaste samhälle och där ta det inför domstol! Jag gick också över till David och ”la mig i” fast jag tyckte egentligen att det lät som att han klarade sig bra…. Men jag blev lite upprörd och argumenterade med polisen och sa en massa saker (ovanligt eller hur?!) och blev så upprörd att jag gick undan en stund bakom bilen för att lugna ner mig (lite taktik också)… DÅ sa den kvinnliga polisen att de ville bara tala om hur viktigt det var att följa reglerna och inget annat och att hon undrade om 180 000 Kwacha var okey för oss att betala och göra det direkt på plats istället för i domstol! Puh, klart vi tyckte det var okey. Skillnaden på 3 400 sek och 250 sek är ju ganska mycket! David fick skriva under böteslappen, sen tog de i hand och hoppades att allt var okey ?!?

ZAMBIA

2011-02-21T21:20:00.001+01:00

Landfakta
Publicerad: den 16 juni 2009
Uppdaterad: den 8 juni 2010
Officiellt namn:
Republic of Zambia/Republiken Zambia
Huvudstad med antal invånare:
Lusaka 1 420 000 (uppskattning 2009)
Antal invånare:
12 200 000 (2008)
Yta:
752 614 km²
Statsskick:
republik, enhetsstat
Statschef:
Rupiah Banda
Folkgrupper:
över 70 bantufolk varav bemba, nyanja och tonga är de största; små minoriteter av vita och asiater
Språk:
officiellt språk är engelska; sju bantuspråk har officiell status (bemba, nyanja, tonga, lozi, luvale, lunda och kaonde)
Religion:
de flesta zambier utövar kristendom med mer eller mindre tydliga inslag av traditionella, inhemska religioner; små minoriteter av hinduer och muslimer
Viktigaste exportvaror:
koppar, kobolt, elektricitet, cement, socker, grönsaker, snittblommor, textilier
Medlemskap i internationella organisationer:
AU, FN, SADC, WTO
BNP per invånare:
1 220 US dollar (2008)
Biståndets andel av BNP:
13 % (2005)
Världsbankens landkategori:
låginkomst-ekonomi
Medellivslängd:
kvinnor 38,2 år, män 39,3 år (2007)
Barnadödlighet per 1000 barn (0-5 år):
170 (2006)
Läs- och skrivkunnighet:
kvinnor 60 %, män 76 % (2006)
Tillgång till rent vatten:
58 % (2004)
Andel hivsmittade (bland invånare i åldern 15-49 år):
män 14 %, kvinnor 20 % (2005)
Tillgång till telefon (mobilabonnemang per 100 invånare):
22 (2007)
Korruptionsranking:
115 (2008)
HDI-ranking:
163 (2008
Uppgifterna har tagits fram i samarbete med Utrikespolitiska Institutet
Information från SIDA

ETT "DUMT" INLÄGG....OM ÅSNOR !?!

2011-02-20T12:02:00.001+01:00

Det djur jag tror vi sett mest av under resans gång hitintills är nog åsnor och åter åsnor. Men användningen av dem är olika i olika länder har vi konstaterat.

Jordanien

ridande på en åsna...

Egypten

red man oxå... men även lasten var med ibland...

Sudan

Vattentransport

Etiopien

så lastade man ofta sina varor på åsnorna eller så hade man en till tre åsnor framför en kärra där ibland kärran verkade var mer som en taxi.

Kenya

här kunde man se åsnor bära vattendunkar

Tanzania
skiljer sig märkbart från övriga länder vi passerat…

man ser åsnor gå vid vägen men verkar inte användas så mycket

som lastdjur utan där har cykeln helt tagit över…

Här i Malawi så har vi inte sett en enda åsna än... men däremot cyklister med last... om många är dom oxå... flle
Om ni undrar över vår studie så var den inte planerad och den är inte vetenskaplig utan nu när vi kom till Tanzania så upptäckte vi hur olika man transporterar varor och hur åsnan dominerar överlag!

Tack för att ni orkat läsa detta!

FAT MONKEYS LODGE...

2011-02-19T08:49:00.002+01:00

RESEINFORMATION:

Plats: Wheel house lodge/campsite till Fat monkeys lodge, på Cap Maclear.

GPS: 1401,429 E34 50.476

körda km: 180

Totalt körda km: 23 443

Temperatur: 30

Efter tre härliga dagar vid Malawisjön på en fantastisk strand så tänker vi åka vidare idag… men det tänkte vi igår också… eller kanske det blir så illa som för vår "granne" här, som också är en overlander, men har fastnat här i över 2 månader…. Nå, så illa ska det väl inte gå.. eller illa?!?!?

Vi har träffat "gamla" bekanta som vi mött tidigare under resan och även några nya. Bl.a några danskar som bilar och några åker mc! Det festliga var att bilen är från Sverige och den de köpt bilen av var Ronny och Lena som vi träffade sommaren 2009 i Dalarna. Tänk vad världen ändå är liten!l

Vi har njutit av Malawi, vacker natur, trevliga och gästvänliga malawier! Men nu drar vi vidare om några dagar till Zambia!

PS. Vi har inte sett några feta apor… trots namnet på campingen!

2011-02-14T16:09:00.002+01:00

RESEINFORMATION:
Plats: The stone terrace lodge and campsite till The Steps campsite
GPS: S13 42.963 E34 37.703
körda km: 129
Totalt körda km: 23093
Höjd över havet: 476
Temperatur: 28
Ja så har det gott några dagar sen sist vi skrev. Vi har tagit oss en bit ner efter Malawi sjön. Vädret har varit regn lite svalare (22 ca) men igår så kom solen igen och idag så är det som vanligt. Naturen har varit obeskrivligt vackert och grönt. Jag tycker här är mer olika sorters träd än jag sett tidgare och allt är väldigt lummigt just därför. Förra natten campade vi också vid sjön och det var strax intill en liten by. Folket i byn hade tagit stranden i besittning och vi kunde se hur de tvättade kläder, barnen badade och några fiskare höll på att dra upp sina nät. En kille berättade för oss att byn levde av jordbruk (han var också jordbrukare) och av fiske. Fisket varierade mycket under året och just nu var det svårt att få så att det räckte till alla.

Alla som var med och fiskade skulle också dela på fångsten och därför blev det inte tillräckligt för dem. Han berättade också för oss att i Malawi var Kasawa en viktig grönsak som man odlade mycket av och han visade oss även hur det växte. Alla vi möter är så trevliga och vi känner oss verkligen välkomnade. Just nu verkar det vara svårt med diesel i landet vilket vi också hört från andra overlanders tidigare. Vi har försökt att tanka flera gånger men som tur var så hade vi köpt lite extra i Tanzania. Idag lyckades vi i alla fall och nu klarar vi nog oss ett tag igen.

PS. det bästa stället vi stannat till vid de senaste dagarna var nog där Mangoträdet vi campade vid ”tappade” en mango så där var tionde minut….. mums..

2011-02-11T16:06:00.001+01:00

Plats: Bonga campingsite, Tanzania till Chitimbi campsite i Malawi.
GPS: S10 35.089 E34 10.537
körda km: 189
Totalt körda km: 22567
Höjd över havet: 482
Idag har vi passerat gränsen till Malawi! Vi har hört av många att här ska vara vackert! Vi får se vad vi tycker…

Det är alltid spännande med gränsövergångar för man vet aldrig vad som ska hända riktigt. Idag inget undantag… men egentligen så hände inget särskilt alls för det bara ”flöt på”. Som svensk så behövs inget visum och vad gäller bilen, så var det inga avgifter alls förutom försäkring. Det var nog den lättaste och billigaste gränsen att passera.

Turistbroschyrerna beskriver Malawi som ”Afrikas varma hjärta” och jag undrar om det inte är sant… skönt klimat, mellan 20-27 grader, varmare vid sjön och framför allt människorna: väldigt glada, vänliga människor. Vet inte hur många som redan efter två dagar här att hälsat glatt och välkomnat oss!

Just nu är det regnperiod i Malawi, vilket innebär att det regnar viss del av dagen. Idag har vi haft sol och varmt och så på eftermiddagen så kom en uppfriskande regnskur på kanske en halvtimme. Igår regnade det lite mer ihärdigt under några timmar. Men det är inte utan att det känns lite mysigt att kura i bussen lite då. (undrar hur vi ska kunna återanpassa oss till ett vanligt liv efter detta…Vad nu ett vanligt normalt liv är… )

SMÅLÄNDSKA HÖGLANDET

2011-02-08T15:59:00.001+01:00

Plats: The Old Farm house till Mbeya
GPS: S08 54.559 E33 26.635 Karibuni Centre Camping (parkerar här vid deras gästhus)
körda km: 287
Totalt körda km: 22311
Höjd över havet: 1733
Temperatur: 27 C

I dag har vi nästan känt oss förflyttade till Sverige… det har duggregnat, vi har passerat enorma skogar, vi har mött timmerbilar och sett hur man lastat timmer efter vägen. Överallt har vi sett ”sågverk” eller försäljning av virke… ja, det kunde ha varit hemma men det är det inte, utan vi har kört över Tanzanias södra högland!! Otroligt vackert och grönt. Vi träffade en engelsman som bl.a har ett safari företag här och han berättade när vi förklarade hur vi upplevde naturen, att det dessutom är skandinaver som bedriver skogsarbetet här! Så kan det vara.

Nu när vi börjar närma oss slutet på Tanzaniabesöket och snart åker in i Malawi så börjar vi summer lite… vi har nog aldrig sett så många cyklister i något annat land heller… cykeln är här, har vi förstått, ett viktigt transportmedel och diverse saker får plats på en cykel…

Vi har haft fantastiska veckor här och vi har träffat så många härliga människor! Både tanzanier och andra som bor och arbetar här. Helt otroligt vad livet kan vara spännande och annorlunda! Du är aldrig för ung eller för gammal heller för att förverkliga dina drömmar och önskningar! Jag har i tidigare bloginlägg berättat om flera människor som fascinerat oss och som inspirerat oss under resan, men det finns många fler! Ta Kajsa t.ex som snart blir 70 år och ska arbeta i tre månader som volontär på ett barnhem. Hon har aldrig varit i Afrika förut! Eller det unga paret som på eget initiativ men driven av en önskan att få se mer och ”göra något” valt att satsa sex månader här.. eller det unga paret som vill bo och leva i Afrika och som nu startat en restaurang. Så sluta inte att leva utan förverkliga dina drömmar!

THE OLD FARMHOUSE

2011-02-07T15:51:00.001+01:00

RESEINFORMATION:
Plats: Mikumi till The Old Farm house
GPS: S08 08.749 E35 24.739
körda km: 236
Totalt körda km: 22024
Temperatur: 30 C
Vi såg fram emot dagen och hoppades få se lite vilda djur när vi skulle åka genom Mikumi nationalpark. Vägen söderut går rakt igenom parken så det fanns goda chanser. Och visst fanns dom där! Elefanter, giraffer och zebror ”strosade” vid vägen. Vi såg också antiloper och en massa apor.. Personligen så tyckte jag att det var roligast att se zebrorna eftersom de lyste med sin frånvaro förra gången vi var på safari. Stannade två nätter strax utanför nationalparken i Mikumi. Det var stort behov av att tvätta upp lite kläder… idag när vi lämnade Mikumi hade vi inte tänkt åka ända till den camping där vi nu är men det blev så i alla fall. Jag sa till David att jag hoppas nu att den är fin och värd att besöka. Campingen i sig var stor, mycket träd och grönska och kändes väldigt gemytlig. Ingen elektricitet och duschvattnen värmdes genom att de eldade i en särskild spis. När vi fått vår angivna plats så frågade killen om vi ville beställa middag till kvällen och efter lite funderande så gjorde vi det. Och gissa om vi är glada för det!!!

Klockan sju traskade vi iväg till restaurangen, det hade börjat skymma, och vi hade svårt att hitta den bland alla små väger och träd…. En personal gick före och visade vägen för det fanns faktiskt ingen skylt med restaurang. Vi kom fram till huset, som liknade en jättehydda

(ett lerhus med ett enormt grästak). När vi närmade oss ingången så började någon i dunklet att trumma på en trumma och sa: Welcome! Hm, spännande… så lyfte vår vägvisare upp en bambumatta som hängde för ingången och vi kommer in i den mest fantastiska restaurang!! Levande ljus var tända på alla borden, ljuslyktor stod uppställda lite här och där. Restaurangen bestod och många små rum med halvhöga ojämna väggar och små och stora bord stod dukade för de som beställt middag.

Det var tyst där inne, lugnt och ingen musik men effekten av de levande ljusen och de terakottafärgade väggarna var slående. Otroligt vackert! Vi fick veta att restaurangen var byggd från en ruin av ett jordhus där man behållit det halva väggarna och ojämnheterna och bara satt tak över det hela! Vilken genial ide! Vi bara stod där och gapade och sa wow så fint! En kypare visade oss till vårt bord och vi blev serverade en fantastisk trerättersmiddag, åt och njöt och kunde inte få nog av den fantastiska miljön och den utsökta maten. Den franske kocken, Florenze, hade verkligen lyckats! Som extra bonus (för David) så var han dessutom VW fantast!!! Så ni ser att det inte är synd om oss och vi äter inte bara ”bussmat” som ex. tonfisk och pasta….
Ps. Angående ruiner..Tidigare under veckan så fick jag mig förklarat varför man ser så många av dessa små lerhus som bara står där fallfärdiga och utan tak… tydligt är det så att när huset börjar bli dåligt, leran är inte den bästa, så bygger man ett nytt hus bredvid och ibland tar man med sig taket till det nya huset. Tak är ofta det dyra på huset. Nå, därför ser man överallt dessa ”ruiner”.

NYA BILDER!

2011-02-04T06:55:00.001+01:00

Kaktusblomma som blommar endast några timmar...

Vi har lagt in nya bilder under fliken "BILDER"
Eftersom internet ofta är mycket långsamt har vi problem med att lägga in nya bilder... därför kommer bilder när vi har bra uppkoppling!

MAF

2011-02-02T19:17:00.002+01:00

RESEINFORMATION:
Från: Tazengwa, Nzega till Dodoma
GPS: S06 10.133 E35 45.057 MAF, finns ett fint gästhus här
Körda km: 463 km
Totalt körda km: 21195
Temperatur: 24C

Idag har vi gjort en lång tur tycker vi.... och det här var vårt färdgodis!!!

Nu campar vi vid MAF:s gästhus i Dodoma. Vi har fått ett fantastiskt

mottagande av de som jobbar här!! och känner oss verkligen välkomna!

Om ni undrar vad MAF är så kan ni kolla in deras hemsida:

Läs här: MAF

PS. Vi har sett flygplanen men det blir nog inte mer än så.... ni vet ju vad David gillar flygplan...

... men han är glad att de ändå låter oss bo här!!!

JAG VILL OXÅ HA EN STEN PÅ MIN GÅRD!!!!!

2011-02-01T18:48:00.000+01:00

Nkinga English Medium School

2011-01-31T18:29:00.001+01:00

På Nkinga finns inte bara ett sjukhus utan här finns också en skola som drivs av FPCT ( Free pentecostal church of Tanzania) Ansvarig för skolan heter Paul Mayengo. Vi har haft förmånen att få ha honom hemma hos oss en gång i Östersund.Vår kyrka och Nkinga har en hel del gemensamt arbete och flera från vår kyrka har arbetat här under olika perioder. För mer information om vårt samarbete kan du läsa här:
KLICKA HÄR!!
Vi besöker skolan och blir guidade runt av Paul M. först så får vi skriva i gästboken! (ett viktigt moment för många här). Paul berättar om att skolan började först med kindergarten för att 2004 utvidgas till en vanlig skola. Eftersom engelska är ett internationellt språk och anses vara viktigt även om man vill fortsätta andra studier i landet eller utomlands så har man valt att ha all undervisning på engelska. Från 2004 så har man successivt byggt till och utökat skolan så idag har man klasser från årskurs 1 till 5. Om två år så planerar man att det ska finnas undervisning upp till klass 7. Skolan har inga statliga pengar utan drivs genom den skolavgift som eleverna betalar in. De har ibland en del som projekt, säger Paul och så har de en lite bok shop som ger lite inkomst. Det är ca 350 elever vid skolan av vilka 150 bor på internat. Barnen kommer från olika delar av distriktet och de som bor på internatet åker hem var tredje månad. Skolan har en kristen profil men är öppen för alla elever, vilket gör att här finns både barn från kristna och muslimska hem.

Vi går runt och tittar och det är verkligen en fin skola tycker vi. Utanför internatboendet är barnens plastsandaler prydligt uppställda vid dörren och några ligger och tar sin eftermiddags vila. Några barn leker på gården och hoppar höjd med hjälp av två levande ”stolpar” som håller ett rep emellan sig. När vi kikar in i ett klassrum så ställer eleverna i femte klass sig upp som på en given signal och hälsar i korus!

Paul berättar när vi går runt att av 500 skolor i distriktet så ligger Nkinga English Medium School rankad som nummer ett!! Vi kan se att han är stolt över det! Inget av barnen har behövt gå om sin klass utan har kunnat gå vidare till nästa årskurs.
Innan vi lämnar honom överlämnar vi ett par fotbollar till skolan!

NKINGA HOSPITAL

2011-01-31T09:46:00.000+01:00

Vill ni veta mer om Nkinga så finns det en bra sida ni kan kolla in!!
Klicka på rubriken eller under Länkar till vänster!

PÅ PROMENAD

2011-01-29T07:26:00.001+01:00

Klockan 6.30 var det dags att stiga upp. Jag hade beslutat att följa med på promenad till Apberget. Av namnet att döma så ska det finnas apor där… David väljer att vara hemma för han ska fortsätta med service av bussen.

Vi traskar iväg och det är jätteskönt i luften så här på morgonen. Vi passerar små hus där människor redan är ute och arbetar. Alla hälsar glatt. Några kvinnor har varit och hämtat vatten för dagens behov. Några barn leker vid huset och vill även bli fotograferade. Promenaden är ca 3 km innan vi är framme vid berget. Vi ser en hel del fåglar och ödlor och vackra blommor, men inga apor!För några dagar sedan har Hans och Greta sett dem där men tydligen så har de tagit helgledigt idag (men vi har ju sett apor förut). Nå, kaffet och medhavd macka smakar jättegott och vi njuter en stund på berget innan vi går hemåt igen. En skön start på dagen även för den som inte är så morgonpigg!
Eftermiddagen blev det marknad! Tänk att det ska vara så roligt att gå omkring och titta på en massa saker… allt från tyg, till bildäcksskor, grytor, kryddor och frukt och grönsaker
Innan vi var hemma så var påsen full.. mest mat men jag kunde inte motstå att köpa tyg heller. Så nu har vi gett sömmerskan lite jobb och vi får väl se snart hur resultatet blir…

VÄGBULORNAS LAND

2011-01-28T07:15:00.002+01:00

RESEINFORMATION:
Plats: Aqua resort, Singida till Nkinga hostpital
GPS: S04 25.644 E33 26.209
Höjd över havet: 1322
körda km:209 km
Totalt körda km: 20890
Temperatur: 26 C
Kan inte låta bli att tänka på vår granne hemma som förra året gick runt med namnlista för att få bort en vägbula som låg strax bortom vårt hus… Hon skulle ha haft mer än ett heltidsjobb i detta land!!

Jag tror aldrig tidigare att jag sett så många vägbulor som här. Det är inte nog med att det är en hög upphöjd vägbula mitt i byn utan på varje sida om den så har man ca 4-5 vägbulor som varnar för den stora vägbulan. Det mest förunderliga är att det är inte bara mitt i samhället eller byn, vilket är logiskt, som bulorna finns… utan när man har ”hämtat sig” från de bulorna och rullar ut ur byn, accelerera och njuter av den släta fina asfalten ( för vägarna är annars jättefina) så efter kanske 10 km mitt ute i ”ingenting” så upprepar sig detta ” bul fenomen” …. Det finns inte en människa eller kossa inom synhåll…. Hmhmhm
Nå, vi förstår att hastigheterna är höga och detta är ett sätt att få bilisterna att köra mindre fort… men de som inte repararer sina bilar själv (Davids filosofi) dundrar på rätt bra i alla fall. Men så ser vi också många bilar och först och främst lastbilar, som ligger vid vägkanten…. Så min slutkommentar är att kanske bulorna ändå är bra….?... eller så måste det kanske till mer information och upplysning av faran vid för höga hastigheter….
Men vi kom fram till Nkinga i alla fall…. Och här har vi blivit väl mottagna och campar nu utanför Maggans hus… kommer att stanna i alla fall över helgen.

MÅSTE FRÅGA CHEFEN...

2011-01-26T07:03:00.001+01:00

RESEINFORMATION: Plats: Dodoma, CCT till Aqua resort, Singida
GPS: S04 48.309 E34 44.223
Höjd över havet: 1508
körda km:251 km
Totalt körda km: 20681
Temperatur: 34 C
Idag har vi känt igen mer av det flacka landskapet som vi minns sen förra gången vi åkte här. Vi känner också igen det speciella landskapet kring Singida med de enorma stenblocken eller, kanske ska man säga bergen, mitt inne mellan de små tegelröda husen. Jag som alltid önskat mig några stora stenar i trädgården ser att det är möjligt…. Men de har nog inte fraktat dit dem själva utan vår skapare verkar liksom ha kastats ut dem lite hur som helst i landskapet!

När vi kommer till Singida så åker vi till Aqua resort hotel. Vi frågar om det är möjligt att få campa inom deras område… och samma märkliga situation uppstår…. Hon, receptionisten bara tittar förbryllat på oss, och efter en stund tystnad så säger hon att hon kan inte lova utan måste fråga managern. Jaha, så har det hänt igen, två dagar i rad, och första tillfällena på hela resan. Efter ett tag kommer managern, en lång och reslig välklädd man (inte utan att man kan förstå om han tycker vi är ena underliga figurer): ”Har ni någon erfarenhet av detta tidigare?” frågar han. ????? Ja, säger vi många och i många länder… För hans del är det första gången… ”Vilken är er erfarenhet vad gäller kostnad?” också en intressant fråga tycker vi. ”ja, det kan var lite olika.. ibland gratis ibland...” Nå, hursomhelst så verkar frågan för svår för honom så han måste kontakta ägaren av stället… vi väntar snällt i över en timme men så säger vi till varandra att nu kan vi inte vänta längre, för om vi inte får stanna så måste vi söka upp ett nytt ställe innan det blir mörkt. Jag pratar åter igen med receptionisten igen och säger hur vi tänker: ” ingen fara, ni kan stanna, det kommer inte att bli några problem…helt säkert!” men hur vet vi det när vi inte fått något svar? Strax kommer han och vi får stanna mot en summa av 15 000!! Shilling.. ca 75 kronor. Vi slår oss till ro, äter middag och har en skön kväll i var parkeringsficka… Ytterligare en dag går mot sitt slut. Imorgon blir det Nkinga och det ser vi fram emot!

VI ÅKER INÅT LANDET IGEN

2011-01-25T17:02:00.000+01:00

RESEINFORMATION
Plats: Kola Hill Hotel till Dodoma, CCT
GPS: S06 10.945 E35 44.753
Höjd över havet: 1143
körda km: 268 km
Totalt körda km: 20430
Temperatur: 36 C

Igår lämnade vi havet och Peponi Beach och gett oss iväg inåt landet. Målet om några dagar är Nkinga hospital strax utanför Nzega.
Det är varmt och fuktigt men vi njuter av de vackra vyerna. Vi har faktiskt åkt delar av den här vägen 2004 men jag ska vara ärlig och säga att jag inte minns så mycket av landskapet…. Så kan det vara när man hela dagarna matas av nya intryck… det gäller att skriva ner och ta lite kort för att komma ihåg. Vägen går genom bergen och över slätterna. Det är grönt och fint just nu och vi kan se att majsen har vuxit. Jag ser oxå hur både män och kvinnor (flest kvinnor) är ute på fälten och arbetar. Ibland har kvinnorna sina bebisar på ryggen… inget dagis här inte eller mammaledigt… jag tycker de gör det otroligt bra som i denna värme orkar att arbeta med fysiskt tungt arbete, men jag förstår också att valmöjligheten att slippa inte finns… det känns onekligen lite lyxigt att sitta här i bilen och bara iaktta. Vi har stannat och fikat efter vägen och att hitta ett träd med skugga går bra, men att hitta ett träd utan några människor som sitter och vilar är nästan intill omöjligt… men till slut lyckades vi. Människorna här är mer diskreta än i länderna vi passerat tidigare. De ser oss, hälsar, men stannar sällan och pratar eller tittar. Vi är ju bara wusungos… de verkar vara vana vid det…

Vi är nu i Dodoma, och har åkt till en plats som finns med i Lonely planet, CCT. Enligt den, ett billigt och säkert ställe, där det går att hyra rum. Här finns också ett konferenscenter. Vi parkerade utanför kyrkan strax intill och gick till receptionen. Killen i receptionen fick lite huvudbry när vi frågade om det var möjligt att parkera vi deras ställe och sova i bilen, allt för att vi vill sova på en säker ”ingärdad” plats. Han funderade en stund och såg lite allmänt generad ut och så sa han: Jag måste gå och fråga managern…hmhm.
Han kom tillbaka tillsamman med managern och vi fick upprepa vår fråga. Ja.. han hade aldrig fått den frågan förut och var tveksam till att det skulle gå, så han föreslog att vi skulle fråga kyrkan intill som de delade parkeringsplats med. Hur ”säkert” det skulle vara att stå där var han också tveksam till… men efter en stund, då var det ingen tveksamhet, så hade vi ändå en plats vid deras reception (där det först inte gick att stå)! Nu har vi parkerat enligt hans förslag: Parkera här precis vid receptionen så har ni nära till vakten (5 meter bort) i natt så ni kan ropa om det är något… men ni står här på egen risk men det ska vara riskfritt. Toppen sa vi !!!! När vi frågade om ett supermarket så sa han att det ligger ett strax intill och vi sa att vi ville promenera dit om det inte var för långt bort. ”Ja, det ska nog gå men ni går på egen risk… men ni kanske är vana och vet att det kan vara problem när de ser att ni är turister”! Så otroligt vänligt och omtänksamt av honom att göra allt för att det ska gå bra och utan problem för oss! Men jag vet inte om han aldrig varit ute och campat eller om de är ovanligt besvärliga Dodoma?!?!

Men han verkade nöjd och nästan glad att vi ville campa här för hans kommentar var: ”Spännande för oss att ni vill stå här och sova! Det har aldrig hänt under mina sex år som manager här att jag fått den frågan”…men en sista liten upplysning vill den vänlige managern ge oss: ”Det kan bli kallt att sova i bilen sa han… men VI är tveksamma till det och tror det är riskfritt.. för just nu klockan 16 ca så är det 35 C, så några grader kallare gör inget för oss.. det är i alla fall riskfritt för frost!

Enligt Lonely planet så är Dodoma inte en plats som man åker till om man inte har en anledning?!? De menar att det inte finns något här att se… kanske inte den vackraste platsen vi sett, men här bor och lever och arbetar människor som i alla andra städer… så det beror nog lite på vad man är intresserad av tror jag. Snart ska vi inta vår middag som idag blir väldigt enkel. Eftersom vi står precis bredvid receptionen och ingången till konferenscentret så känns det inte så passande att ställa sig och göra ”långkok”, så det får bli macka med stekt ägg och ansjovis och något kallt att dricka till.

EN PLATS VID HAVET, PANGANI

2011-01-19T08:26:00.000+01:00

RESEINFORMATION:
Plats: Mamba Kitomtom till Tinga Tinga campsite, Pangani
körda km: 368 km
Totalt körda km: 19876
Temperatur: 36 C
Första natten vid indiska oceanen tillbringade vi på Tinga Tinga Lodge and campsite. En plats vi kan rekommendera för er som har vägarna förbi. Den ligger ca 4 km norr om Pangani.

När mörkret föll satt vi och hörde vågornas brus mot stranden och månen lyste upp den mörka natten. En grupp ungdomar rör sig fram och tillbaka i mörkret vid vår bil och vid restaurangen som ligger intill oss. Några killar gör en lite eld en bit ifrån och jag tror att de ska grilla… men det var fel… de ”stämmer” sina trummor visar det sig. Efter en stund hör vi trummandet och snart så börjar någon i mörkret intill oss att sjunga och i ett annat hörn så svar ett annat gäng. Sången är i full gång och vi befinner oss mitt i centrum, omges av sången och trummornas dunkande! Helt fantastiskt!! Vi blir en del i deras drama… känns det som… de fortsätter ett bra tag in på natten och jag somnar gott till trummorna och sången… åter en natt i vårt Afrika!

Idag när vi vaknade visste vi inte hur dagen skulle ut, vilken inte är så ovanligt...men vi ringde till Angelika som vi fått telefonnummer till och som bor i Pangani. Angelika kommer fran Tyskland men är gift med en svensk. Vi stämde träff men henne inne i Pangani. Vi visste inte hur hon såg men när det kom en ”mzungo” gående så förstod vi att det var hon! En härlig kvinna som älskar Afrika och som planerar att bo här med sin man. Hon berättar för oss om sitt engagemang i Tanzania. Hon inger ett lugn och skapar förtroende som jag tror hon har god nytta av här, samtidigt som hon brinner för att arbeta med kvinnorna här, hon gillar solenergi och vill ge stöd och support så människor, och då särskilt kvinnor, ska kunna bli egen försörjda.. Nu sitter vi på verandan till det hus där hon bor för tillfället innan deras eget hus är klart. David har redan fått arbete och försöker se hur de solpaneler hon har fungerar.. något är inte som det ska… och det passar ju honom bra… felsökare som han är.

Vi blir kvar här i natt och imorgon ska vi besöka den tomt där de ska bygga så småningom. Husets ägare är tanzanier och har ett cafe vid havet. En trevlig kille som later oss campa pa hans gard. Både Angelica och hennes man har sitt hjärta i Tanzania det förstår vi och planerna är många inför framtiden. Vi önskar dem all lycka för framtiden och tackar för inbjudan att fa komma tillbaka!

Kolla gärna in deras hemsida: www.netzwerk-rafael.de så får ni se en del av de arbete de är engagerade i.

Pangani, Tanzania

2011-01-18T22:09:00.003+01:00

Vi har nu kommit till Pangani i Tanzania. Pangani är en liten kust-stad som ligger ca 150 km norr om Dar es-Salam.

KOKIRIE VILLAGE

2011-01-17T08:22:00.000+01:00

RESEINFORMATION

Plats: Ingelas ranch till Marango, Kokirie village
körda km: 52 km
Totalt körda km: 19409
Temperatur: 34 C
Efter samtal med Anita åker vi mot Moshi på den vägbeskrivning som hon gett oss per mail. Vi känner dem inte men fått deras namn av andra svenskar. Jag har en gång för ca 15 år träffat Anitas man Reines, under en julhelg i Addis Abeba men det är länge sen…. åren går…

Vägbeskrivningen var bra och utförlig och det var tur det… för annars hade vi aldrig kommit rätt. Sista kilometrarna gick det uppåt, uppåt mot Marangu, startpunkt för många som bestiger Kilimanjoro (inte vi). Vägen blev bara mindre och smalare och vi började undra.. och tillslut var vägen slut, men då stod vi framför deras garage! Det är inte alltid man åker till vägs ände…

Deras hus ligger på en kulle inbäddad med alla det träd och blommor du kan tänka dig! Fåglarna kvittrar, solen värmer så där lagomt mycket och vi får sätta oss vid dukat bord! Vilket mottagande! Helt otroligt att de har hamnat på denna plats och här har de arbetat tillsammans i över 8 år! Reines som är maskiningenjör, och byggare har fullt upp (fast han i dagarna fyller 70 år). Anita arbetar mycket med samtalstöd och hjälp till mammor och barn. När vi kom så var där en hel del människor i deras trädgård och det visade sig att så var det varje dag… nästan…människor som behövde få prata, stöd och uppmuntran och att någon visar dem kärlek och omsorg. Imorgon ska Reines åka 100 km till en masajby där han byggt en skola och där de nu ska installeras en generator. Igår fick vi vara med på gudstjänst i kyrkan som de är engagerade i. Jag får alltid nära till tårarna när jag sitter bland vänner så här, långt bort från Sverige och det vanliga och hemtama för mig, men ändå så hittar man gemenskap och har samma syn på livets mening och Gudsrelationen. Den är inte geografiskt fastställd utan universell !!!

Efter tre nätter i deras lilla gäst”hydda” och med fullbord och många trevliga och intressanta pratstunder så drar vi vidare mot kusten och Pangani. Återigen med nya upplevelser och nya vänner som vi lägger till våra reseupplevelser!

HOPE FOR THE CHILDREN

2011-01-14T06:28:00.000+01:00

Idag har vi varit på besök på Hope for the Children. Marie-Louise och Morgan Andersson som arbetat många år i Tanzania har sedan några år tillbaka en arbete som de bedriver i Arusha och byar runt om kring. Marie-Louise säger till oss att det är en vision och dröm som de nu förverkligar. Hon är till profession barnmorska och Morgan är en tekniskt kunnig och lite allt i allo. På Hope for the children bor för närvarande 10 barn och de får boende, stöd i skolarbetet av en lärare och mycket kärlek. Tanken är att de ska så småningom sluss tillbaka hem eller om det inte är möjligt få komma till fosterhem. Hope får the children stöder även barn med skolavgift och ekonomiskt stöd för fosterhemmen. Morgan och Marie-Louise är inte purunga till ålder men i hjärtat har de fortfarande drömmar och visioner. Det har med sin långa livserfarenhet möjlighet att göra ett bra arbete för barnen och de säger själva de tycker att deras ålder och långa erfarenhet i landet bara ger fördelar i arbetet!. Arbetet bland barnen är en del i deras arbete och vision men de organiserar även kurser i miljövård, där de bland annat visar på hur de som bor i masajbyar kan bygga sin egen vattentank för att samla uppregnvatten och på så sätt få bättre tillgång till vatten. Samarbetet sker genom kyrkan på plats och deras hemförsamling är nära knuten till arbetet.
Det var lätt att smittas av deras entusiasm och vi förstår varför de ger av sin tid för dessa barn och Tanzania!!

FÖRSTA ANHALT TANZANIA

2011-01-12T06:20:00.001+01:00

RESEINFORMATION.
Plats: Tizi campsite, vid Kenya gränsen till Ngarantoni, Tanzania
GPS: : S03 17.421 E036 37.703
Körda km: 110 km
Totalt körda km: 19357
Temperatur: 30 C

Igår lämnade vi Nairobi och Jungle Junction. Dagarna rusade iväg trots att vi inte gjorde något mer än de vanliga som, att sova, prata, laga mat, äta och tvätta… ja ni vet som en dag kan se ut hemma också! Kanske mer prat än vanligt för campingen var full med resenärer och ”historierna” var många om vägarnas kondition, besvärliga tjänstemän, farliga områden etc. det gäller att ta allt med en nypa salt och inte lyssna för mycket för då blir man helt frustrerad. Men alla man träffar har ett gemensamt och det är RESAN och det är fantastiskt kul med alla det typer av människor möter. Ta t ex. det franska paret som rest i åtta år… sydafrikanerna som ska börja ett nytt liv i Europa, MC killen som helst inte vill hem igen men som kanske ställer hojen i Nairobi, åker hem och skrapar ihop lite till pengar för att sen kunna fortsätta sin resa och så vi! Ja, resandet och sättet att lägga upp sin resa är lika många som människor vi träffat, tror jag.
Idag, onsdag, har vi passerat gränsen till Tanzania och befinner oss strax utanför Arusha. Tyvärr så var det lite regn i luften och låga moln så vi kunde inte se Kilimanjaro idag.
Det tog ca 2 timmar med allt pappersarbete vid gränsen men det flöt på bra tyckte vi ändå. Från gränsen till där vi nu campar blev vi stoppade vid tre tillfällen av pratglada poliser! Det verkar mer som att de mest ville hälsa och surra lite för deras enda frågor var: Vart ska ni åka och varifrån kommer ni… känns som vi varit med om det förut…
Vi campar nu utanför gästhuset på Ngarantoni och kommer att vara kvar här två dagar… tror vi, men man kan aldrig veta helt säkert. Vi har fått tre månaders visum i landet så vi tänker inte stressa.

TANZANIA

2011-01-11T18:56:00.004+01:00

Huvudstad med antal invånare: Dodoma 174 000, Dar es Salaam 3 092 000 (uppskattning 2009, Dodoma är officiell huvudstad och säte för parlamentet, Dar es Salaam är faktisk huvudstad och säte för regeringen) Antal invånare: 41 500 000 (2008)
Yta: 945 090 km²
Statsskick: republik
Statschef: president Jakaya Kikwete
Folkgrupper: bantufolk 80–85 %; därutöver arabiska, nilotiska, kushitiska, asiatiska och europeiska minoriteter
Språk: engelska och swahili (kiswahili) är officiella språk; arabiska talas på Zanzibar och Pemba; därutöver ett stort antal lokala språk
Religion: kristna (45-50 %), muslimer (35-45 %); små grupper av anhängare av hinduism, buddism, bahai och traditionella afrikanska religioner
Viktigaste exportvaror: guld och andra mineraler, industriprodukter, tobak, kaffe, bomull, cashewnötter, te, kryddor
Medlemskap i internationella organisationer: AU, FN, SADC, WTO
BNP per invånare: 520 US dollar (2008)
Biståndets andel av BNP: 12,4 % (2005)
Världsbankens landkategori: låginkomstland
Medellivslängd: 51 (2005)
Barnadödlighet per 1000 födda barn (0-5 år): 76 (2005)
Läs- och skrivkunnighet: 70 % (2006)
Tillgång till rent vatten: 62 % (2004)
Andel hivsmittade (bland invånare i åldern 15-49 år): 6,5 % (2005)
Tillgång till telefon (mobiltelefonabonnemang per 100 invånare): 21 (2007)

Uppgifterna har tagits fram i samarbete med Utrikespolitiska Institutet

SÅ HAR VI ÅKT DENNA OMTALADE VÄG...

2011-01-07T19:57:00.001+01:00

Plats: Mojale vid Etiopiska gränsen till Nairobi, Kenya
GPS: Jungle Junktion camping
Körda km: 779km under fem dagar
Totalt körda km: 19087
Temperatur: 34 C

Vi var resklara vid 8 tiden på Måndag morgon och kommer till Migration och Custom för checka ut ur Etiopien. Allt flöt på bra och vi var klara med båda kontrollerna vid 9.30. jag drog en lättnadens suck när Kenya migration stämplade in oss i Kenya. Sen började en lång dag…

Gränspersonalen sa att det skulle gå konvoj, for security, men vi såg ingen konvoj utan körde själva. Vi såg några polisbilar som patrullerade efter vägen men det var allt. Vägen var som andra sagt oss mycket dålig och det gick inte att köra fort.... för att ni riktigt ska förstå så kan jag berätta att det tog tre dagar att köra 35 mil...
Värst är alla stenar som sticker upp på vägen och känslan av att köra på ett plåttak med alla vågor. Kroppen får sig en rejäl omskakning. Vi insåg ganska snart att vi inte skulle hinna till Marsabit innan mörkret, som alla verkar tro att man ska… pratade med den andra bilen, Hans och Annemieke och vi bestämde att stanna i Turbi. Ett litet oansenligt hotell, som inte alls skulle heta hotell i Sverige, där stannade vi och campade på gården. Oj vad jag önskar att jag kunde förklara känslan när vi satt där på eftermiddagen och solen började gå ner…. Flera bybor var där och det var en sån där familjär känsla, småprat och några killar hade lite dansuppvisning för oss, på eget initiativ. Flickorna som kom med sin åsna genom häcken bakom oss för att leverera vatten i gula plastdunkar som hälldes i en stor plastunna. Kan inte påstå att vattnet var klart direkt, mer brunt en transparant. Men vi tror av det vi såg att vattnet var nog i första hand till för att man skulle kunna ta med sig det i en hink till den sk duschen och få ett skönt dusch. Mörkret föll och en härlig stjärnhimmel lyste upp i det totala mörkret. Inget lyse utan vi satt där med fotogen lampa och spelade spel på kvällen. Somnade gott så småningom efter en spännande dag. Får se vad morgondagen bjuder på… ska enligt information vara ännu värre väg neröver.

Ytterligare två tuffa dagar till… vägen bjöd på massa stenar som gjorde att vi fick krypa fram vissa sträckor och vissa kunde vi faktiskt köra hela 40 km/tim!!!!
När vi så efter ca 35 mil nådde asfalt i byn Lodosoit, går det inte att beskriva känslan som infann sig! Att asfalt kan kännas så härligt visste jag inte… vi hade nu också fått sällskap av Ingo på motorcykel.
Vår sista kväll med vårt trevliga sällskap blev på Samburu women`s campsite vid Ewaso Ngiro river. En helt underbar kväll, kändes riktigt som Afrika.. .vad det nu är….

I skrivandets stund så befinner vi oss på Jungle Junction i Nairobi, ett ställe för overlanders. Här har vi redan träffat flera tidigare bekanskaper och det blir mycket prat och historier… konstigt att vad man än har varit med om så har någon annan varit med om något värre… men så brukar det ju vara eller hur?

KOLLA IN LITE BILDER OXÅ SOM VI LAGT IN FRÅN BÅDE ETIOPIEN OCH KENYA!

KENYA

2011-01-03T20:49:00.003+01:00

LANDFAKTA
Officiellt namn: Republic of Kenya/ Jamhuri ya Kenya
Huvudstad: Nairobi
Antal invånare: 38 600 000 (2008)
Yta: 582 646 km²
Statsskick: republik, enhetsstat
Statschef: president Mwai Kibaki
Folkgrupper: kikuyu drygt 20 %, luhya, luo, kamb, kalenjin drygt 10 % vardera, kiisi, meru med flera
Språk: swahili (kiswahili) är officiellt språk; engelska, 30-tal lokala språk
Religion: huvudsakligen kristendom; traditionella inhemska religioner
Viktigaste exportvaror: te, kaffe, frukt, grönsaker, snittblommor, oljeprodukter
Medlemskap i internationella organisationer: AU, FN, WTO
BNP per invånare: 890 US dollar (2008)
Biståndets andel av BNP: 4,1 % (2005)
Världsbankens landkategori: låginkomstland
Medellivslängd: 52,1 (2005)
Barnadödlighet: 79 (2005) Barnadödlighet per 1 000 förlossningar.
Läs- och skrivkunnighet: 74 %
Tillgång till rent vatten: 61 % (2004)
Andel HIV-smittade: 6,1 % (2005) Anger spridningen av HIV i % bland befolkningen mellan 15-49 år gamla.
Tillgång till telefon:135 (2005) Mobiltelefonabonnemang per 1000 invånare.
Korruptionsranking: 147 (2008)
HDI-ranking: 144 (2008)
Uppgifterna har tagits fram i samarbete med Utrikespolitiska Institutet

GOTT NYTT ÅR 2011

2011-01-01T11:34:00.001+01:00

Plats: Addis Abeba till Awassa där vi campar vid EHBC:s gästhus

Körda km: 270 km
Totalt körda km: 17790
Temperatur: 24 C

Så har vi återigen lämnat Addis efter två veckor. Det har varit bra veckor sedan vi kom tillbaka och nu känns det som vi hunnit med det vi önskat. Det är bra att vara på väg även om det känns i hjärtat att lämna alla vänner. Fantastiskt vilket privilegium att få ha så många vänner och få så mycket kärlek! Vi kommer säkert tillbaka!! Men inte nu med en gång hoppas vi….
Det regnade när vi lämnade Addis och har varit mulet hela vägen mer eller mindre. När vi närmade oss Awassa så började det regna ordentligt och det regnar fortfarande men är ca 23 grader varmt, så vi klagar absolut inte.

Vi kommer att stanna här två nätter innan vi åker vidare mot Mojale och Kenya gränsen. Där ska vi träffa Annemieke och Hans från Holland som vi ska ha sällskap med ett tag. Vi träffades i Addis för ca en vecka sen över en Coca-Cola och bestämde att resa tillsammans i alla fall ner genom Kenya.
Nyårsaftonskvällen tillbringade vi hemma hos Salomon och Maria tillsammans med flera andra. Vi grillade i trädgården och hade en trevlig kväll och ett gott slut på året!
Vi vill önska er alla ett GOTT NYTT 2011! Och hoppas ni vill fortsätta att läsa vår blog. Vi hoppas vi ska bättre kunna uppdatera sidan och lägga in bilder framöver. Så håll ögonen öppna !!

ROAD CONSTRUCTION, DETOUR, DEMOLISHING AND REBUILDING…

2010-12-27T11:29:00.000+01:00

Skulle kunna räkna upp ännu fler ord som man både ser i skrift och hör folk prata om i Etiopien just nu. Jag har sagt det förut men upprepar mig: Det är en otrolig förändring i landet. Det är inte bara Addis som ”byggs om” utan många städer och byar förbättras. Infrastrukturen får ett rejält ansiktslyft. Kan inte påstå att det är så roligt att åka där de håller på att arbeta med vägen men det är roligt att se att det förbättras. Det finns mycket som är sig likt också och levnadsförhållandena för människor är otroligt olika. Jag kan välja att bara se det negativa och bli ledsen, frustrerad och besviken, men jag kan också välja att se det positiva och få hopp för framtiden! Man bygger nytt och förändrar och det verkar vara över hela landet. Om någon skulle binda för mina ögon och sätta ner mig i ett av de nya bostadsområdena i Addis Abeba så skulle jag inte veta var jag var… de river hela kvarter inne i stan som idag består av små plåthus utan sanitära möjligheter, för att bygga nytt. Ingen av oss skulle vilja bo i dessa hus eller leva under sådana förhållanden. Ja, men tänker du kanske: alla som bor i det här enkla små husen, var tar de vägen? De undrade jag också, och det oroade mig. Det jag fått höra är, att de som bor i hus ägda av staten, erbjuds andra nybyggda enklare men mycket bättre hus i en annan del av stan och till samma hyra som de har nu. Det som är viktigt är att man är registrerad i det området där man bor, vilket många inte är och som då kan bli ett problem till en början, men även de kommer att erbjudas en bostad. De byggs också hus som fungerar som typ bostadsrätter och där kan den som vill ställa sig på kö. Man får då köpa en lägenhet som man sedan äger. Jag har träffat flera som erbjudits sådan bostäder och som är jätteglada. De har behövt låna pengar för att kunna köpa lägenheten, hyr sedan ut den under några år och kan så betala tillbaka sitt lån. Sen flyttar de in själva. Skolsystemet ses över och mycket annat. Jag ser förstås och förstår också, att många har det svårt bl.a. pga. att hyrorna gått upp och att allt blivit så mycket dyrare. Inkomsterna är små eller obefintliga för många. Jag förstår att det är många som har problem och de behöver stöd och hjälp, och där behövs vårt stöd! Det finns mycket som skulle kunna var bättre, självklart. Men jag ville vara lite positiv idag och låta er också få del av det som faktiskt är till det bättre och som förbättras!! Jag hör etiopier själva säga att det är glada för det som händer och som är positivt för utvecklingen av landet. Flera har sagt att de ser mer aktivitet idag bland sina landsmän och att många fler är i arbete. Men många behöver mycket stöd och hjälp för att klara sin vardag. Det bor 80 miljoner i landet så ni kanske kan ana problematiken när något ska förändras. Det sker inte med en gång. Dessutom bor ca 85-90 % på landsbygden och livnär sig på jordbruk som oftast drivs under mycket enkla förhållanden.

Några exempel som visar på utvecklingen och det gör mig förvirrad mitt i allt detta:

Igår satt vi, som många andra, på ett ”inne” kafé i Addis och surfade trådlöst och åt hamburgare… för en vecka sedan träffade vi två små killarna i södra Etiopien, utan skor och med smutsiga och trasiga tröjor, som var överlyckliga för att få två små plastbilar (många barn i Sverige skulle inte ens vilja ha dem) som de lekte med i timmar på vårt campingbord… grät och var jättearga när en annan kille försökte ta pennan som de oxå fått!! Eller… för ytterligare några veckor sedan i norra Etiopien, hemma hos Araga och hans familj, bjudna på kaffe i deras enrums bostad, ett hus byggt av lera och med stampat jordgolv och ingen elektricitet… samtidigt ringer det i någons mobiltelefon…

Ja, som ni förstår så är det kluvna känslor som infinner sig, ja nästan omöjligt att ”ta in” men…. Jag vill hoppas på en förbättring för de människor som bor här. Det är många här som gör ett fantastiskt arbete för de som är mest utsatta, de allra fattigaste. En stor eloge till dem som arbetar för dem och ger dem möjlighet till ett bättre liv och en bättre framtid!! Jag är glad att få vara med i arbetet och bl.a kan vi genom vår second hand vara med och ge en grupp av barn och ungdomar möjlighet till utbildning. (det har ni ju läst om tidigare). Vi ser och förstår att det betyder otroligt mycket för både den enskilde och familjen. Det generar även fler som bidrar till att förbättra situationen i landet. Etiopien är ett fantastiskt fascinerande land och ett härligt folk och jag vill tro på framtiden!!

GOD JUL TILL ER ALLA!

2010-12-24T16:50:00.001+01:00

Sa har det blivit julaftonskvall har hos oss! Dagen borjade med
stromavbrott... sa vi ar glada att vi inte har lika kallt som ni i
Sverige verkar ha... Frukost i lugn och ro och sen julfika med nagra
andra svenskar pa vift. Jul lunchen blev Jansson frestelse och injera
wott! Det klarade av att laga mat med hjalp av den lilla spisen man
kokar etiopiskt kaffe pa och en gasspis pa andra garden. Sla det om
ni kan... Jansson forst som grund och sen harlig etiopisk mat pa det!!
Vara vanner Kazala och Aster stod for festen!! Kl 16 infann vi oss
hos vara grannar Norska missionen, dar det var julgudstjanst, med sang
pa danska svenska och norska.... Vi mar toppen och nu ska vi strax ga
till vart hus och ata banankaka med fruktsallad och vaniljvisp ( tack
Anita!)
Vi lider ingen nod utan allt ar som det ska.. .och vi ar inte ledsna
for att vi inte har nagon sno heller!

Sa skot om er och om ni vill prata med oss sa finns vi pa +251921780750
iallafall nagon vecka till...

stor och varm kram till er alla!
Kikko och David

ATER I ADDIS...

2010-12-18T10:37:00.001+01:00

Det trodde ni val inte? inte vi heller!!! Men sa ar det....nyfikna nu? hm.... kort sagt: vi har gjort en tur soderut men av flera anledningar sa vande vi... bl.a sa var vagen under all kritik och nu efter har vi traffat fler som sagt att de blivit avradda att aka den vagen pga vagstandarden. Vi hade sett fram emot att fa aka dar och tillsammans med flera andra men just nu sa kanns det helt ok och ratt att vi ar kvar ett tag. Nar aker vi da? Det vet vi inte och vi kommer att ta det lugnt nu ett tag och nar det blir dags sa far ni veta det!

NU RULLAR VI VIDARE

2010-12-08T21:38:00.001+01:00

Allt har gatt alldeles for fort men nu har vi packat och imorgonbitti vid 6 tiden aker vi soderut. Det var inte planerat att vi skulle aka sa snabbt vilket har gjort det lite virrigt for oss men eftersom vi traffat de tva familjerna som ar fran Stockholm och dom tanker aka via Omorate och forbi Lake Turkana i Kenya sa sa vi: "vi hanger pa"! Titta pa kartan om ni ar intresserade att se var vi aker. Vi kommer inte att vara kontaktbara pa ett bra tag men sa fort vi kan ska vi uppdatera var sida!

Det kanns bra nu nar allt ar packat att dra vidare aven om det gor lite ont i hjartat att saga hejda till alla... alla blir det inte for de har inte hunnit hora att vi ska aka. bestamde oss i gar namligen.

Vi har haft jattebra veckor har och ja ni vet... det ar som att lamna hemifran en gang till....

Vi hors om ett tag!

EN LYCKAD PUNKTERING

2010-11-26T14:47:00.001+01:00

Klockan 7 onsdag morgon sätter vi oss i bilen (inte vår bil denna gång) för att åka söderut till Awassa, 270 km. Min syster som kör första biten, säger att hon aldrig haft punktering på denna bil och hon har kört den många mil under ca 12 år… varför detta kom upp var för att vi kom på att reservdäcket blev kvar i Addis och vända var inte att tänka på tyckte vi. Vi kommer till Zeway, 160 km från Addis, och då har det hänt!! Punktering!! David hade inte märkt det men en kille i en passerande bil vinkade och pekade. Det måstet ha hänt precis när i åkte in i stan. Vi hade ca 50 m till närmaste däckservice! Det kunde ha hänt efter vägen långt från möjlighet till hjälp, men se det gjorde det inte!! Vi kröp fram de sista 50 metrarna och där fick vi den hjälp vi behövde! Bredvid oss vid bilen där vi parkerat, satt en kille i rullstol som sålde lotter. Jag tittade på honom och sa att jag inte ville köpa… men jag tittade igen och jag tycket han var lite lik en kille som jag träffat i Zeway när jag bodde där 1985…men självklart var det inte han… men kanske det var mest för att han satt i rullstol… Jag kunde inte sluta titta och han satt kvar… jag frågade min syster om hon minns Eyob som bodde i Zeway…etc. ja, det gjorde hon… jag sa att jag tänkte på honom när jag såg den killen… hon tittade också…han hade nu åkt en bit bort men satt fortfarande och tittade på oss. Efter lite frågor till de andra omkring oss så frågade Anita om någon visste vad han hette. Han hette Eyob och var med i kyrkan som låg en bit bort!!!

DET VAR HAN!!

Helt otroligt! Han hade känt igen oss men var inte säker heller. Vet inte när jag såg honom senast med det är minst 15 år sedan. Det blev ett rörande och glatt möte men jag fattar inte hur han fortfarande kan se så ung ut! Vissa håller stilen. Han berättade att han var gift och hade två små barn! Den enda inkomst som han hade var att sälja lotter. Vi pratades vid en stund och han ville ha brorsans adress! Fantastiskt roligt att få berätta min bror och svägerska att vi träffat honom för de känner honom jätteväl!!

Helt klart en lyckad punktering och på precis rätt plats!! En slum? Nä…

DAGEN SOM GAV EN KLUMP I HALSEN

2010-11-26T14:44:00.000+01:00

Det var inte vilken dag som helst, lördag förmiddag när vi åkte upp genom gatorna på Merkato. Merkato kallas ibland Afrikas största marknad. Gata efter gata med affärer där ALLT finns att köpa. Jag överdriver inte! En gata har bara verktyg en annan har tyger åter en annan har kryddor… och så kan vi fortsätta hur länge som helst. Ett område som är mycket tätt befolkat och där många av de mest utsatta människorna i Addis Abeba lever och bor. Ett "gytter" av människor och full aktivitet när vi sakta tar oss fram till den lilla kyrka som är målet för vår utflykt. Hur många som bor i det här området är svårt att säga, men en miljon är en siffra som finns och det kan även vara fler. Alla försöker på något sätt att kunna tjäna en liten slant för att klara sitt dagliga liv.

Vi kommer fram till platsen där vi ska få träffa de barn som vi är med och stöder ekonomiskt genom vår kyrka i Östersund. För mig och David är det inte första gången men för våra gäster är det premiär. Vi parkerar på gården och kliver ur. Vi möts av de som är medlemmar i kommitèn för projektet och Tsehay som är koordinator och anställd. Man känner sig alltid så otroligt välkommen och när vi hör deras ord och samtidigt hör barnen sjunga inne i kyrkan så kommer den där klumpen i halsen som gör det nästan omöjligt att prata. När jag säger sjunga så menar jag verkligen sjunga också! Det är inte utan att håret reser sig på armarna när vi går in och möts av dessa fantastiska barn! När hälsningsfraserna är klara så kommer flera av barnen fram och vill berätta vad skolan betyder för dem! Klumpen i halsen växer och jag förstår inte hur någon skulle kunna tänka på att sluta med den insats vi gör här via vårt biståndscenter i Östersund och vår kyrka?! Det betyder livet för dessa barn och ungdomar att få möjlighet att gå i skola och få en utbildning!! Och samtidigt får de om de själva vill en gemenskap i en kyrka. Tsehay säger, att varje gång hon träffar föräldrarna, och de gör de varannan månad, så uttrycker de sin stora tacksamhet för att just deras barn får vara med i projektet. Hon säger att hon önskar att vi fick höra dem men vill förmedla det till oss här och nu! Tack för att våra barn får hjälp till utbildning och bättre möjligheter att kunna gå vidare i livet!

Några av ungdomarna som går i fortsättnings programmet har en önskan att få kontakt med ungdomar i vår kyrka och även en önskan att få se de historiska platserna i Etiopien. Roligt! Många av dem har aldrig varit utan för addis och det de vet om sitt land är begränsat. Hjärnan går för högtryck och jag tänker att: tänk om vi kunde ordna detta tillsammans med några av våra ungdomar i Östersund, ett kulturmöte och utbyte av erfarenheter….. hm hm…. Något att fundera på.

Jag tror att vi alla var lite förändrade när vi lämnade Merkato på eftermiddagen och ganska tagna av de vi sett och hört ?! Jag kände mig ödmjukt tacksam att fått vara med ytterligare en gång och jag tror att vi alla var nöjda och utmaningen kvarstår: Vi vill fortfarande vara med! Vi får jobba vidare och vi får se hur utvecklingen kan bli i detta arbete!

Fakta om projektet.

Projektet drivs i samarbete med den lokala kyrkan i Merkato. Projektet har pågått ca 12 år men utökats eftersom. Östersunds pingstkyrka är svensk partner men även Jönköpings pingstkyrka och deras söndagsskola är med och betalar för 30 av skolbarnen.

Totolt 130 barn får ekonomisk hjälp och stöd i att gå skola.

Förutom Merkato sponsorship programme finns ett mindre projekt, Merkato Vocational programme som ger de äldre ungdomarna, som inte har möjlighet till att studera vidare, ekonomiskt stöd att kunna få en yrkesutbildning. Denna del av projektet har pågått i ca 4 år och har gett ett enormt bra resultat.

Barnen har antagits i projektet genom kontakt med det lokala kommunkontoret, som vet vilka som har störts behov.

Föräldrarna träffat projektkommiten varannan månad och de kan då ta upp praktiska och andra problem.

Tsehay, koordinator för projektet, gör regelbunda hemsbesök.

De försöket låta barnen göra en utflykt ibland för den extra julgåva vi skickar. Om ni vore här och såg den omgivning de bor i så skulle ni också förstå hur viktigt det är att de får komma ut från stan några timmar och leka och njuta av naturen som finns runt omkring!

PUST PUSSST

2010-11-19T13:28:00.001+01:00

Men oj sa roligt! Nu har vi besok av vara Ostersundare!!! Tempot ar hogt men stamningen ar god! Vi har skumpat fraam och tillbaka till Dessie nu och vi har har haft en bra resa!

Ikvall blir det Indisk mat och imorgon ska vi besoka Skolprojektet pa Merkato! Ha det gott! Ska beratta mer sen och bilder kommer nar vi kan lagga in dem fran en bra internetkontakt!!!

Annu en solig dag!

2010-11-11T12:25:00.001+01:00

Allt bra med oss! Idag har vi registerat oss pa svenska ambassaden, att vi finns i landet... har en liten baktanke... kanske vi kan fa en inbjudan till forsta advent som svenskar i landet iallafall fick forr i tiden... Vi aterkommer med lite mer och roliga info nar vara gaster fraan Ostersund har kommit! Ha det gott!

ADDIS ABEBA

2010-10-31T21:23:00.000+01:00

Plats: Dessie till SPCM Guesthouse
Körda km: 400
Totalt körda km: 15607
Temperatur: 29 C

Vi steg upp tidigt idag för att påbörja sista sträckan mot Addis Abeba! Det var inte mer än 6 grader i Dessie då vi intog vår frukost huttrande stående vid bilen. Vi är på över 2000 meters höjd och därav denna svalka. Vi har längtat efter svalkan vissa av det varmaste dagarna.. men ni vet hur vi svenskar är… det får inte vara för kallt heller för då klagar vi…

För er som inte känner oss så väl så kanske jag ska berätta att Etiopien har varit ett delmål för oss på vår resa och vi kommer att stanna här ca 3 månader. Vi har varit i Etiopien många gånger och jag har även jobbat här ca 4 år. Så ni förstår att det känns lite som att komma hem! Men det är första gången vi reser i den norra delen av Etiopien.

Jag har flera gånger i tidigare inlägg sagt hur vackert det är i den här delen av Etiopien och jag måste bara upprepa det: Vi har inte ord för den otroligt vackra natur vi ser när vi åker fram!

Det går inte fort,(det gör det aldrig för oss) för vägen är otroligt kurvig, mycket lastbilar och människor och djur överallt. Vi njuter av allt det vi ser. Vid 16 tiden rullar vi trötta med glada in i Addis Abeba. Addis är en stor stad, och en stad som också växer och där många förändringar sker. Det byggs otroligt mycket hus, nya gator och stan får verkligen en ansiktslyftning. Det som slår en, fast jag varit här så många gånger, är ändå att se de människor som ligger på gatan eller de som bor i enkla hus eller inga hus alls. Det är dessa kontraster som ibland gör det svårt att klara av att se det positiva i utvecklingen när det ändå finns så mycket fattigdom. Vi vet att priser på varor har gått upp och många har svårt att klara sitt dagliga liv. Nu är detta inte ett problem som jag kan lösa här och nu men jag vill att ni ska veta att vi ser detta och det gör ont långt in i hjärtat, trots den glädje vi känner att få vara här och träffa våra vänner.

Vi kommer att ta det lugnt nu några dagar och sen ska vi ta emot lite gäster från Östersund. Ska bli jättetrevligt!

Självklart ska vi fortsätta skriva på bloggen, men som ni förstår så blir det lite annorlunda eftersom vi gör ett stopp i resandet! Vi har också problem att öppna vår hemsida här så vi har begärt assistans från Sverige! Tack Erik för hjälpen!

Vi ska fortsätta berätta om det vi ser och upplever här och som vi tror kan vara intressant för er. Så var inte oroliga, ni ska få del av vår vistelse här också!

Kolla också in våra bilder under fliken ”Bilder” när vi lagt in dem!

LALIBELA

2010-10-28T21:21:00.003+02:00

Vad är det som gör denna plats så annorlunda?!

Lalibella är känd för sina 11 kyrkor som är byggda direkt i berget. Taken är alltså i marknivå! Kyrkorna är fortfarande i funktion och används dagligen, vilket oxå gör dem annorlunda. Kyrkorna ligger mitt inne i byn så för att besöka dem så går man mellan de små hyddorna byggda av sten där människor bor. Fantastiska byggnadsverk som Kung Lalibela lät bygga under 1200 talet. Idag finns också ett museum som förvarar de föremål som funnits I kyrkorna. Ytterligare två kyrkor finns att se men de ligger utanför samhället och vi valde att inte besöka dem. Vi vet att man helst ska ha en guide med sig, men bestämde ändå att gå själva denna gång. Men efter bara någon halvtimme så kom en ung man och berättade att han var diakon I kyrkan och att han brukade sjunga där, det var hans stora uppgift. Han ville följa med oss och vi kunde inte säga nej. Vi är jätte glada att han gjorde det för annars hade vi nog missat en hel del. Dessutom så var han trevlig och sa att han inte gjorde det för pengar men att han gärna ville vara med oss. Vi fick en toppen dag och bra guidning, där vi dessutom blev hembjudna till hans mamma och syskon som bodde I utkanten av byn. Hans familj var otroligt fattig och vi kände oss verkligen priviligerade som fick hälsa på dem! Vi var de första utlänningar som besökt deras hem. Mamman bjöd på etiopisk kaffe i sitt lilla hus som bestod av två små rum men stampat jordgolv. Familjen levde på den lön som sonen fick men det räckte inte långt förstod vi. Men trots detta så var de glada och tacksamma. Vår väns önskan var att få sjunga och kunna spela in andlig musik men just nu var det inte ekonimiskt möjligt. Vi hoppas för hans skull och för familjens att han kan klara det såsmåningom. Det är svårt att beskriva hur man känner sig sen när man sätter sig i sin bil och åker iväg… jag undrar om vi verkligen i vårt land förstår hur bra vi har det?!? Och uppskattar det vi har!?

Senare på eftermiddagen gick vi till kyrkan där de skulle ha en mässa och vår nya vän skulle sjunga. Vi var de enda utlänningar som var där. Förstod desvärre inte så mycket men vi fick höra honom sjunga några sånger och han kunde verkligen sjunga! Vi fick sällskap dit av en liten kille, Haptemo 10 år, som absolut måste ha genomgått en charmkurs på högsta nivå, eller så var han bara en naturbegåvning. Han var hur artig och gullig som helst och pratade perfekt engelska, vilket du inte hör ofta. Han kunde alla Europas och Afrikas huvudstäder och vi fick testa honom på det. Han ville oxå bjuda hem oss till sin mormor men vi var rätt trötta och fyllda av alla intryck så vi tackade nej. När vi stod där på gatan och pratade med detta charmtroll, så tar han helt plötsligt av sig sitt lilla träkors och ger det till mig och säger att det ska jag ha som ett minne av honom! Gissa om jag föll pladask…! Sen gav han David också ett litet kors! Han berättade att han ville bli lärare och jag gissar att han blir det också. För med den gnistan och framåtandan som han visade så kan han säkert klara det mesta. Han sa att vi inte fick glömma honom och jag tror inte vi kan det heller!

En annorlunda dag men en toppendag!

OBESKRIVLIGT VACKERT

2010-10-28T21:20:00.001+02:00

Plats: Från Bahir Dar till Lalibella
GPS: N12 02.090 E39 02.809 Seven Olives Hotel. Finns långsamt internet.
Körda km: 280
Totalt körda km: 14937
Temperatur: 29 C
Höjd: 2548 m. ö h.

Vi har åkt en obeskrivligt vacker väg till Lalibela idag!! Fantastiska berg, djupa dalar, gröna träd och små odlingar överallt av bl. a majs, raps och teff (det sädeslag som används här för att baka injera, brödet som ingår i etiopiens nationalrätt.) Vägen har slingrat upp och ner och någon sträcka så körde vi på en bergskam men stup på båda sidor! Vägen gick nästan hela tiden på ca 3000 m.ö.h

Det var nästan ingen sträcka på den 280 km långa turen där det var folktomt. Överallt bodde det människor i små byar eller enstaka utspridda hyddor. Jag blir alltid lika förundrad över att människor hela tiden är på väg någonstans… man går och går för inte många har tillgång till bil. Man är på väg med sina djur, eller till marknaden för att sälja eller köpa, barnen kommer eller går från skolan, man väntar på bussen... ja alla är på väg någonstans. Barnen tjoar och hejar och ibland springer de bredvid bilen. Dom är glada och vill bara heja men det är inte utan att vi blir lite rädda att det ska ske en olycka när de springer för nära. Vi har hört och läst många historier om hur det är efter vägen, men vi tycker ändå inte att det är så farligt som vi hört. Jag tror att det är viktigt att anpassa hastigheten efter hur det ser ut och inte köra för fort. Vi har sett att i de flesta byar vi åkte igenom så finns det polis som visar tydligt att bilisterna måste sänka farten. Toppen bra! Vi har också märkt att de som går efter vägen oftast går på ”rätt” sida vägen vilket gör att de ser mötande trafik! Vet inte om de har haft en extra trafikdrive här uppe i norr.

BAHIR DAR

2010-10-26T21:19:00.001+02:00

Plats: Från Gondar till Bahir Dar
GPS: N11 35.806 E37 23.137 Ghion Hotel, campar bakom hotellet vid sjön, tillgång till toa. Finns långsamt Internet.
Körda km: 160
Totalt körda km:14657
Temperatur: 29 C

Vi kom hit till Bahar Dar tisdag och har sovit två nätter här. Vi har besökt Blue Nile vattenfall utanför Bahar Dar och en kyrka som har både kindergarten och ett sponsorprogram för skolbarn. Vattenfallet var fantastiskt vackert och vi tog den långa turen vilket betydde en promenad på nästan två timmar, vada över ett vattendrag och en kort båttur på Nilen innan vi var tillbaka vid vår bil. Killen som guidade påpekade att det kunde vara lite jobbigt och sneglade på mig…. Jag fattar inget…. Ser jag så gammal och trött ut?…. Nå, han menade väl och det var ju gulligt av honom att förvarna. Vi njöt av allt det vackra och kände oss riktigt nyttiga efter utflykten. För att ha sitta i bilen som vi gör ger inte så mycket kondition. Sen att få besöka barnen på förskolan på eftermiddagen och höra om arbetet som kyrkan bedriver var en bra avslutning på dagen. Jag blir alltid så glad när jag ser och hör vad som görs för barnen här. Skola och utbildning är hur viktigt som helst och en förutsättning för att de ska kunna komma vidare i livet.

Ps. kan berätta att det är inte bara vi som fotograferar… igår blev David fotograferad av en etiopisk kille när han stod och diskade! Han kom sen fram till oss och sa att detta är inte enligt etiopisk kultur men han tyckte om det han såg och sa att han skulle tänka på det när han själv skulle gifta sig!

GONDAR

2010-10-24T21:18:00.002+02:00

Plats: Från Kim and Tim Village till Gondar
GPS: N12 36.631 E37 28.316 Belegez Pension, campar inne på gården 50 Birr/per natt.
Körda km: 70
Totalt körda km: 14497
Temperatur: 26 C

Vi har njutit några dagar i lugn och ro i Gorgora och nu har vi kommit till Gondar.

När vi körde in i Gondar centrum så kom direkt en kille springande och frågade om vi kände några belgare. Det visade sig att John och Jonatan som vi träffat tidigare under resan var här. Här är vi inte anonyma om vi trodde det. Vi har besökt ”the Castle” här och strosat runt i stan och träffat många trevliga människor. Det finns en doft här som inte funnits i de andra länderna vi besökt. Jaja många dofter har vi upplevt, goda och mindre god, men denna är något alldeles särskilt förstår ni… En doft som är svår att beskriva men som ger mig lyckokänslor (kan man säga så tro?) Etiopien är ju kaffets land om ni inte visste det tidigare!? När vi åker eller promenerar så kommer ibland en ljuvlig doft av rostat kaffe som kittlar smaklökarna och får det att vattnas i munnen. Etiopisk kaffe är något alldeles särskilt och att få dricka det på traditionellt vis gör det ännu godare. Man sitter med och ser på från det att kaffebönorna rostas, stöts och kaffet kokas och sen serveras i små öronlösa kaffekoppar! Ibland kan det finnas kryddor i kaffet också. Så ni förstår att så kaffedrickare vi är så njuter vi nu. Vi har också ätit Etiopiens nationalrätt, injera wott och den går inte av för hackor den heller, men det ska jag berätta en annan gång.

Två dagar här i Gondar och vi känner oss nöjda. David säger att nu får det räcka med gamla stenar och kyrkor….. men vi har Lalibela kvar, så lite till blir det allt även för honom!

Nätterna är svala och vi sover gott. Klimatet här är mer som svensk sommar när den är som bäst.

HÄRLIG PLATS VID LAKE TANA

2010-10-21T21:15:00.000+02:00

Plats: Från Metema till Kim and Tim Village Campsite, Gorgora, Lake Tana
http://www.timkimvillage.com/
GPS: N12 13.694 E37 17.964 En fin camping vid norra stranden av Lake Tana. Sista vägen från byn är inte den bästa men du kommer fram. Om du tror du är fel så är det säkert ändå rätt!
Körda km: 210
Totalt körda km: 14427
Temperatur: 33C

Det kändes bra att vara på väg och naturen förändrades drastiskt när vi kom in i Etiopien. Från att bara ha varit platt och stäppliknande landskap så blev det träd, grönt och berg. Vi steg hela tiden uppåt och som högst var vi på 2266 m ö h. Vi åkte igenom den ena byn efter den andra, glada vinkande barn och en massa kor på vägen. Förstår inte varför alla ska vara på vägen, men så är det i alla fall. Vi kände att vi ville ta en dag i lugn och ro och nu campar vi hos Kim och Tim vid sjön Tana. En fantastisk fin plats, ligger vackert och de har gjort fina små hyddor som man så småningom ska kunna hyra och de har även en liten restaurang där vi åt tillsammans med andra overlanders ikväll. De har haft denna plats i tre år men det är inte klart ännu. Jag kan verkligen rekommendera campingen för den som har vägarna förbi.

NYA RUTINER SEN NÅGRA DAGAR TILLBAKA…

2010-10-20T21:08:00.000+02:00

Plats: Gedaref till Metema, Etiopien
GPS: Sover inne på ”campen” bakom Customs (Tullen).
Körda km: 150
Totalt körda km: 14217
Temperatur: 37C

Frukost i Sudan och förmiddagsfika i Etiopien tänkte vi… och så blev det nästan men inte som vi tänkt…. Vill ni höra vilken härlig dag vi haft?! Vi kom inte längre än 15 mil till gränsen mellan Sudan och Etiopien, över bron som var gränsen och in i Etiopien men sen var det stopp. Inte för oss personligen men för bilen… Har ni hört oss säga förut att vi ”hamnat” i det läget att landet vi ska åka in i har ändrat på reglerna helt nyss? Helt rätt, och nu har det hänt igen!!!

Vi körde in till Gallabat, gränsstaden på Sudans sida. När vi stannade till för att se vart vi skulle ta vägen så kom en kille fram till oss och sa att han skulle hjälpa oss. Det har vi ju varit med om nu några gånger förut också och vi tog emot hans hjälp. Det gick rätt snabbt för oss med allt pappersarbete på Sudans sida, ca 1 timme, och sen rullade vi över bron som var gränsen till Etiopien och staden Metema. Vår ”fixare”, följde med oss. Vi blev inskrivna vid Migration och fick vår stämpel i passet och sen åkte vi glada i hågen till Customs. En trevlig kille sa till oss att det har nya direktiv och vi måste ha ett brev från svenska ambassaden, eller en NGO, som kan stå som garant för att bilen inte blir såld i landet, alltså samma sak som Carnet. Det är bara det att här i Etiopien så accepterar de inte Carnet. Fråga oss inte varför. Jag måste säga att jag blev helt förtvivlad först, för alla har skrivit att den etiopiska sidan varit ”lätt” att komma igenom så vi hade trott att vi skulle komma en bit in i landet idag. Killen förklarade för oss hur vi skulle göra: Ni får lämna bilen här, åka lokal transport till nästa stad Shehedi, 34 km in i Etiopien, ringa till svenska ambassaden och be om ett brev och sen be att få det faxat till oss. Han förklarade också vad som skulle stå där. Det skulle vara våra namn, passnummer, bilens chassinummer, motornummer och vilken bil det är. Sen skulle det även stå att de garanterade för oss under den tid vi är i landet… Varför vi måste åka till nästa stad beror på att här i Metema har de inte elektricitet, inga datorer och ingen telefon. Även mobiltelefon fungerar dåligt. Vi förstod ändå att detta var något vi måste göra, och samlade oss och tog fram nödvändiga telefonnummer för att sen tillsammans med fixaren åka minibuss (det i säg en upplevelse) till grannstaden och ordna detta brev. Vi beslutade att ringa vår vän Daniel i Addis och be honom om detta brev för vi tyckte det var enklare och kanske säkrare att han kunde göra det idag. Sen tyckte vi att han känner oss bäst och blir en bra ”garant” genom det jobb han har. Klockan 16 var vi tillbaka i Metema med faxet, ett brev från Daniel. Tack och lov att vi hade honom! Det höll på att bli problem i alla fall trots Daniels fina brev, för en kille sa att det MÅSTE vara en ambassad, men som tur var, var inte killen långt borta som vi pratat med tidigare, och han höll fast vid det han sagt och nu sitter vi här och alla papper är klara och godkända. Men klockan blev så mycket så vi bestämde att sova kvar här i Metema och nu campar vi inne på Customs område och har haft en trevlig kväll med flera av de som jobbar här. Trevliga killar och väldigt pratsamma. Utan vår fixare, hade vi inte heller klarat detta, varken praktiskt eller mentalt. En mysig kille som fastnade i hjärtat och kommer att finnas där lång tid framåt. Vi hann prata mycket under de timmar vi satt i Shehedi och väntade på att bankmannen som skulle få vårt fax kom tillbaka från lunch. Vi fick alltså faxet till en privat bank där bankansvarig ställde upp och vi behövde inte betala ett öre för att vi använt hans tid och hans telefon. Om ni läser detta, så vill vi tacka så jättemycket för all god service vi fått!!

ETIOPIEN

2010-10-20T08:00:00.001+02:00

Officiellt namn:
Ityop'ya/ Etiopiens federala demokratiska republik
Huvudstad med antal invånare:
Addis Abeba 3 231 000 (uppskattning 2009)
Antal invånare:85 200 000 (2008)
Yta:1 133 380 km2
Statsskick: republik, förbundsstat
Statschef: president Girma Woldegiorgis
Folkgrupper: oromoer och amharer utgör vardera runt en tredjedel av befolkningen; därutöver minoriteter som tigreaner, somalier, gurage, awi, welamo, sidama, beja m fl
Språk: amharinja och engelska används i officiella sammanhang; därutöver talas oromo, tigrinja, somaliska, afariska m fl
Religion: etiopisk-ortodoxt kristna, muslimer
Viktigaste exportvaror: kaffe, oljeväxter, khat, hudar, guld, baljväxter, boskap, kött
Medlemskap i internationella organisationer: AU, FN
BNP per invånare: 320 US dollar (2008
Biståndets andel av BNP: 17,3 % (2005)
Världsbankens landkategori: låginkomstland
Medellivslängd: 53 (2007)
Barnadödlighet per 1000 barn (0-5 år): 164 (2005)
Läs- och skrivkunnighet: , 9 % (2006)
Tillgång till rent vatten: 22 % (2004)
Andel hivsmittade (bland invånare i åldern 15-49 år): 0,9-3,5 % (2005)
Tillgång till telefon (mobilabonnemang per 100 invånare): 1 (2007)
Korruptionsranking: 126 (2008)

SÅ BÄR DET AV IGEN…

2010-10-19T21:02:00.001+02:00

Plats: Karthoum till Gedaref
GPS: N 13 53.511 E 35 24.680 Vid en polischeckpoint ca 15 km söder om Gedaref
Körda km: 390
Totalt körda km: 14067
Temperatur: 38C

Så fick vi våra pass och visum för tre månader! Vi har hämtat dem idag på morgonen vid 9 tiden och sen startade vi vår resa söderut med en gång. Det har varit lite fler checkpointer idag och vid en blev vi också registrerade. För övrig verkar poliserna mer vill prata bort en stund för det är inget viktigt de vill. Vägen har väl inte varit någon höjdare idag kan man påstå. Rakt fram nästan hela tiden, knappt en böj. Omgivningen har bestått mest av slättland, och träd och åter träd. Vi måste säga att även om Karthoum är en stor stad och men inte alls så mycket trafik som Cairo, så har vi tyckt att det varit bra dagar här. Det är ett härligt folk liv, otroligt trevliga människor som hälsar och är glada och det känns inte så stressat. Vi har nu kommit ut på landet igen och vår sovplats inatt är bakom en checkpoint. Vi har visst fått en viss förkärlek till poliser under den här resan verkar det som. Men vi tyckte det var en bra plats och polisen var med på noterna direkt.

I skymningen när vi satt vid bilen så var byborna på väg hem med sina djur. Getterna traskade förbi oss och ganska nära…. Djurskötaren satt upp på sin kamel och förde hem sin hjord. Den ena hjorden efter den andra passerade. Några av herdarna kom fram och hälsade och ville vi skulle ta kort så då gjorde vi det! Det kostade oss några vattenflaskor men det var det värt tycker jag, vatten behöver vi alla!

Idyllen var total till för en stund sen när polisen satte på generatorn…. Vi vet inte hur länge den ska brumma men vi känner oss trötta så vi kommer nog att somna ändå. Temperaturen är lite behagligare ikväll så det blir säkert en bra natt.

VÄRMEN

2010-10-18T20:55:00.004+02:00

Ett intressant fenomen med denna värmer som vi upplever här i Sudan är att var du än sätter din hand, på campingstolen, muggarna i lådan, i bullpåsen, under kudden ja överallt, så är det 40 grader. Helt otroligt hur värmen kan tränga sig in och ”behållas” fast solen gått ner för länge sen. Någon (läs Tore) skrev i vår blog, att när det är så varmt som vi har det nu, så brukar han bli ”seg” och inte orka så mycket. Vet inte vad du Tore tror om oss, men vi är nog av samma skrot och korn. Självklart så orkar vi mindre, och tempot blir inte så högt, men vi njuter ändå. Varför vara så effektiva jämt?!

Det blir en liten krock i hjärnan av det värmen gör med oss, för samtidigt som vi tar det lugnt, och faktiskt njuter av det och av att få vara lata, så vill vi inte vänta för länge när byråkratin ska tugga och tugga om och ”stjäla” vår tid…då går temperaturen i kroppen upp och humöret visar sig… så vi inser att detta har ofrivilligt tvingat oss i på ”tålamodskursen”! Vi har klarat av några nivåer där men så glömmer vi vad vi lärt oss och så trillar vi ner igen…men då tar vi nya tag!

Det enda som kyler ned oss då är vattnet som vi kan ta ur vår kylbox! Tack och lov så fungerar den alldeles utmärkt!

ALDRIG HAR VATTEN VARIT GODARE…

2010-10-18T20:53:00.003+02:00

Eller viktigare…

Kan man dricka hur mycket vatten som helst tro? Vi fyller på våra termosmuggar gång på gång och snart är det slut igen… Vi inser hur viktigt vatten är för att vi ska må bra och inte falla ihop av utmattning när värmen gör att kroppen andas ut all vätska som finns. Vi har också sett efter vägen i de senaste länderna vi rest genom, Egypten och Sudan, att de överallt står ”stationer” med lerkrukor och en mugg där den som är törstig kan dricka. Vi har funderat på vem som fyller på dem, om det är ”kommunen” eller någon annan men har glömt att fråga om det. Det finns även vatten på många platser, som kylts med ett kylaggregat. Vi har inte provat det vattnet utan har vårt eget lilla system. Tänk er en god bulle och ett kallt glas vatten (istället för kaffe) eller en smaskig chokladbit och ett glas vatten? Toppen gott!

Igår när vi hade ställt ut våra flaskor med vatten i solen, så frågade en av studenterna som bor är på campingen varför vi gjorde så. Vi förklarade och han frågade om det gjorts vetenskapliga tester på det och vi gav honom tips var han kunde söka information. Han tackade jättemycket för informationen och sa att detta måste han kolla upp! Kul tyckte vi!

VISUM FÖR ETIOPIEN

2010-10-16T19:25:00.001+02:00

Om ni nu trodde att vi fick visum i söndags så fick vi inte det! Vi kom dit igår vid kl. 9 på morgonen bara för att hitta en vansinnigt lång kö... vi väntade en halvtimme, och sen gick och frågade igen vad vi skulle göra och damen sa att det var redan ca 50 personer inne och många väntade så hon tycket vi skulle komma tillbaka som idag, Måndag. Vi bad att få ansökningsformulär så vi skulle kunna fylla i men hon sa att det finns där inne och det får ni imorgon. Ok, vi börjar bli vana nu så vi åkte "hem", träffade en flykting som bodde på samma ställe som oss och som sett vår bil! Han var på väg till Sverige om några veckor!!!! Hoppas det går bra för honom, en fin kille som kallade oss tant och onkel (undrar varför?)
Vi klev upp tidigt åt frukost och var vid ambassaden redan 7.30, dom öppnar 8.30 och insåg att fler tänkts som oss. Det var redan fullt med folk där som väntade... Spelade inte så stor roll att vi var där tidigt för de som hade ett formulär fick gå först. Efter 2½ timme, i värmen, så kom vi in i ambassaden bara för att finna att vi skulle få ett formulär att fylla i och komma tillbaka nästa dag. alltså bara vända vid dörren!! Men ser ni då var inte Kikko så blid (om hon nånsin är det) längre... Vi hade gjort som damen sa och väntat i 2½ timme bara för att få ett formulär och komma igen om ytterligare en dag! Så det blev stora övertalningskampanjen och jag provade alla knep jag hade, och föklarade att vi kan omöjligt vänta en dag till och att vi åker med egen bil och att ..... Det tog skruv! Vi fick visserligen vänta en stund, men fick vårt formulär, fyllde i, ansökte för 3 månader och lämnade in allt. Efter ytterligare en stund så belv vi kallade till luckan och vi fick beviljat våra 3 månader, betalade 40 dollar och får hämta passen imorgon bitti vid 9.00. Säkert får vi vänta då oxå men nu har vi i allafall fått beviljat visum.

Till mina kära kollegor i Östersund, vill jag bara säga: detta var öppenmottagning men 10 gånger värre!! och dessutom så var jag en av dem i väntrummet... som gjorde som många andra, använde alla knep för att få komma in.... och en trött och förvirrad stackars tjänsteman ger efter tillslut...
Det är blandade känslor, men jag ska gå till tjejen som hjälpte oss och tacka lite extra. Jag ska säga att jag tycker att ni ska be chefen om fler handläggare så ni inte behöver jobba ihjäl er!! Iallfall så kommer JAG att känna mig lite snällare och hon blir säkert glad, tror ni inte det?

Vi hoppas allt klaffar för då åker vi imorgon mot Etiopien!

För en som eventuellt tänkte söka visum här, kom tidigt på morgonen, vid 7.30 och ha med er vattenflaska! förhoppningsvis så är det inte så här jämt.

NUBISKA ÖKNEN

2010-10-15T17:05:00.006+02:00

RESEINFORMATION:
Plats: från Wadi Halfa till Dongola; Torsdag
Dongola till Khartoum, Fredag
GPS: N 15 31.440 E 32 34.220 National Camping
Körda km: 870
Totalt körda km: 13677
Temperatur: 46 C

NUBISKA ÖKNEN
Två dagar har vi varit på väg nu och vägen har gått genom öknen. Första dagen följde vi Nilen men vi såg inte mycket av den och vi såg inte så många odlingar som vi sett tidigare vid Nilen i Egypten. Jag har ju sagt tidigare i bloggen att jag vet inte vad jag tycker om öken egentligen. En del blir helt uppåt av att se sand och åter sand men jag har sagt tidigare att jag vet inte om jag giller det. Men idag, var det annorlunda. Både jag och David tyckte helt plötsligt att det var något speciellt med dessa sandiga kullar och färgerna i sanden. Ja, det var rent av vackert! Det ger en sorts frihetskänsla när man tittar ut över de enorma vidderna. Inga fyrkantiga hus eller kantiga murar eller raka gator… alla linjer är mjuka och följsamma och ger harmoni…

Hmmm, det var faktiskt vackert idag! Värmen var det inte heller något fel på ( eller så var det fel på den) för termometern gick ända upp till 46 grader, sån jag tror inte ens svärfar skulle ha haft på sig fleecejackan idag om han varit med oss!

Nu har vi krånglat oss in i khartoum och campar på National Camping Residence. En lugn camping, vi är de enda i bil, men det finns många som verkar bo på typ hostel, dam och herrsida på området. Vi bor någonstans mitt emellan. Imorgon blir det att söka upp Etiopiska ambassaden för att ansöka om visum. En av orsakerna varför vi kört rätt långt på två dagar är just för visumansökan. Vi vet ju att rutiner förändras och ville inte förspilla tid för det.

.

VI GILLAR WADI HALFA

2010-10-13T17:03:00.001+02:00

Vi har hört en hel del om Wadi Halfa och det har inte varit positivt. Det är ingen hipp plats direkt men den har någon sort charm ändå tycker jag. Det känns som att jag nu kommit till Afrika! Och jag älskar det!! En tämligen trädlös plats, bara sand var man än ser, breda gator, små beiga hus… små butiker i varje hörn, allt från kopieringsbutiken, hårfrisör, matbutiken och så några små restauranger och hotell. Det andas lugnt och ro och människorna verkar ta dagen som den kommer. Alla hälsar är trevliga och glada, så där lagomt trevliga ni vet, som vi svenskar gillar. När vi gick runt där sa jag till David att nu fattas det bara en kvinnlig detektivbyrå så är bilden komplett! Vi mötte polisen i sin bil och han stannade och hälsade oss välkomna till Sudan, han föreslog också att David skulle följa med honom in till Frisören dit han var på väg för att färga sin mustach!! Men David tackade nej, konstigt… O frivilligt blev vi här i två dagar för att pråmen tog längre tid än beräknat men vi tyckte det var sköna dagar, även om det var varmt, 38C, inget vatten på morgonen och mygg… hotellet var inte första klass, men vi hade en säng i alla fall och vi hade en fläkt i taket. När så pråmen kom och vi kunde hämta bilen så kändes det ändå skönt att vara på väg igen.

VILKEN NATT!!

2010-10-12T17:02:00.001+02:00

När vi lämnade Aswan på måndagskvällen började det mörkna, solen hade gått ner och alla på däck började ordna till sina sovplatser, det var varmt och skönt i vinden och en märklig känsla infann sig. Det var bönestund och alla dessa vitklädda män, och andra också förättade sin bön där mellan väskor och lådor och människor som satt och åt. Mannen bredvid mig, hade mjuknat nu efter lite småprat som vi försökte oss på och helt plötslig flyttade han på några stora väskor så att vi fick plats med våra båda liggunderlag. Jättegulligt! Vi låg som packade sillar, fanns nästan inget golv att gå på om man ville det. Vi var 5 utlänningar vad jag kunde se, och resten var sudaneser på väg hem. Många var affärsmän som varit och köpt varit på inköptsresa till Cairo för att sälja i sina butiker. Mannen bredvid mig hade en shop i Karthoum berättade han. Alla var så trevliga och försökte prata med oss och berättade gärna om Sudan. Vi kände oss välkomnade och priviligerade som fick dela däck med alla dessa människor. Folk började somna och vi låg där och småpratade, David och jag, tittade på den fantastiska stjärnhimmlen ovanför oss och undrade om det var sant, om allt detta hände oss? Är det verkligt att vi ligger är och får uppleva denna nära gemenskap med alla dessa människor. Vi var jätteglada att vi inte tagit en hytt, utan valde att ligga på däck!!! Vi tycker det var absolut det bästa vi gjort! Inte den mjukaste sängen kanske, men vad gör det för en natt?!?
Morgontimmarna gick fort, och snart var vi framme i Wadi Halfa. Hela båtresan tog 17 timmar. Det som bekymrade oss var Dylan, motorcykelkillen från Schweiz, för när de körde på motorcyklarna på pråmen så i allt som hände så blev det så att han glömde sitt pass i motorcykeln och nu fick han inte komma i land i Sudan… Vi var inte glada att lämna honom på båten men vi kunde inget göra. Vi trodde det skulle ordna sig när pråmen kom men det blev tyvärr inte så. Nu har Dylan fått åka båten tillbaka till Aswan och hans Mc är i Wadi Halfa… med hans pass. Vi hoppas det löser sig, men vi vet inget ännu.

OBESKRIVLIGT

2010-10-12T16:45:00.001+02:00

Vet inte hur jag ska kunna beskriva detta dygn för er?! Vi har gjort ett uttåg ur Egypten till Sudan med den för overlanders ”berömda” båten på Nassersjön! Vi är fulla av intryck och av totalt förvirrade upplevelser blandat med en otrolig glädje att få vara med om detta hur vansinnigt tokigt det hela ändå varit. Kan man säga så tro? Jag vet inte, men det är så vi upplevt detta senaste dygn…
Vi vaknade på morgonen vid Nilens strand, åt vår frukost och njöt av den ljumma morgonluften och solens uppgång. Vi visste att vi hade en spännande men oundviklig dag framför oss, om vi ville komma till Sudan. Vi har läst många berättelser om den bedrövliga båten, och allt om kring själva utchekningen ur Egypten, men nu är det vår tur att se vad detta är! Vi förstod att det skulle bli en alldeles annorlunda dag på gott och ont.

Vi 7.45 åkte vi tillsammans, John och Johnatan i sin Landrover, Dylan på motorcykel och så vi i Syncra, till Trafikpolisen för att lämna in ”7x7 lappen” som sa att David inte gjort någon trafikförseelse och det egyptiska körtillståndet eller körkortet (vet inte riktigt vad det var). Där anslöt även Peterpan gänget, 8 motorcyklister från Finland. Så började den långa dagen med 1½ timmes väntan… på vad? Vi visste inte riktigt… Så helt plötsligt rör det på sig och vi ska iväg. En kille säger att vi ska åka i konvoj till hamnen och vi ska följa efter honom. Ok, det hade ju gått bra om han bara lugnat sig lite så alla han sitta upp på sina motorcyklar, men se det gjorde han inte för nu var det bråttom. Han försvann och där stod vi och visste inte vad vi skulle göra, köra eller vänta. Vi körde, alla på rad, såg rätt mäktigt ut måste jag säga! Så helt plötsligt efter någon km så kommer han farande från någonstans och tar över täten till hamnen ca 13 km bort.

Det som är vanligt här är att det finns ngn så kallad ”fixare” som hjälper till så att vi kommer rätt och att inte något missas när man ska lämna landet. Det är ju både för oss personligen och för bilen så det är mycket papper hit och dit. Självklart så är detta inte gratis. Så en annan kille verkar ta över när vi kommer fram och ska hjälpa oss i utcheckningsprocessen. Detta var det absolut rörigaste jag varit med om hittintills på resan. Vi blev skickade från den en luckan till den andra och ibland när vi kommit till ett ställe så var det fel( trots fixare) och vi fick snabbt gå till en annan lucka. Jag bara skrattade till slut och vi såg nog mer ut som en förvirrade skolklass på skolresa som tappat sin fröken … förutom detta så fick vi hela tiden flytta på oss för det kom killar som drog stora kärror med väskor som skulle till passagerarbåten. Folk trängdes och det var en otrolig volym, skrik och prat och svett och åter svett. Alla ville fram först. Det var dessutom ca 38C varmt.

Vi skulle ju både checka ut oss själva och bilen och sen skulle bilen köras till pråmen som skulle ta den till Sudan. Vid ca 13.30 var vi klara och totalt utpumpade men nöjda att vi var så långt komna nu. Bilarna och motorcyklarna var framkörda för att senare lastas på pråmen. Nu återstod att vänta till vår båt skulle gå och det skulle bli först när pråmen var färdiglastad och det visste vi ju inte alls hur länge det skulle ta. En otrolig mängd av gods skulle med. Det finns nämligen ingen landväg mellan Egpten och Sudan. De stackars killarna som drog kärror med grejer ner till pråmen var helt genom svett och jobbade otroligt bra i denna hetta som det var vid kajen! Det var en volym vid lastningen som inte går att beskriva, alla skrek i mun på varandra, dispyterna var många och intensiva, det förstod vi fast vi inte kan arabiska… ibland var det nära till slagsmål så någon fick gå emellan och lugna ner det hela.

Vi beslutade oss för att gå på båten för att äta den måltid som ingick i biljettpriset, och vänta där tills bilarna skulle lastas på pråmen. Men att ta sig in på båten var inte det lättaste.. folk bara tryckte på, alla skulle in och på samma gång visst , det bar på jätteväskor och kartonger och jag började verkligen undra hur detta skulle gå… men vi tog oss fram till ”diningroom” och fick faktiskt ett bord. Fick då veta att detta var första klass och vi skulle igentligen äta i ”diningroom” en trappa ner. Men om detta var första klass HUR ser då andra klass ut….. som tur var så sa den trevlige kyparen att vi fick sitta kvar och äta om vi betalade 5 pund extra! Och det var det värt! Jättegod mat, soppa, ris, grönskaker, bröd och frukt.

Jag var nyfiken på var vi skulle kunna sova så när vi ätit så gick vi upp på däck.. där var det redan fullt med folk, och väskor och kartonger och kartonger och väskor …alla hade markerat sin hörna med allt sitt bagage så det gick knappt att gå. Jag började nästan misströsta om att vi skulle få någonstans att sova. Men vi hittade en plats ca 60 -70 cm bred och där ställde vi ner vår ryggsäck med våra liggunderlag. Försökte lite fint få en bit till av mannen bredvid mig som satt där i sin vita fina ”långskorta” vit mössa och sitt radband… men han ville inte gärna flytta förstod jag på hans gester. Nå, vi får avvakta. Klockan blev sex innan bilarna var lastade på pråmen och vi kom iväg! Pråmen som skulle tagit bilarna och motorcyklarna blev full så det blev en pråm till som lastades. Pråmen tar 2 dagar så vi skulle få vänta en dag i Wadi Halfa på bilarna.

SUDAN

2010-10-11T23:12:00.001+02:00

Officiellt namn:
Al-Jumhuriya al-Sudan/ Republiken Sudan
Huvudstad med antal invånare:
Khartoum 8 900 000 (uppskattning 2008)
Antal invånare:
39 400 000 (2008)
Yta:
2 505 813 km²
Statsskick:
republik, förbundsstat
Statschef:
president Omar Hassan Ahmad al-Bashir
Folkgrupper:
uppemot halva befolkningen räknar sig som araber; näst största folkgrupp är dinka
Språk:
arabiska är officiellt språk; engelska mellan olika folk i söder; hundratals lokala språk varav kushitiska och nilo-sahariska är viktiga grupper
Religion:
islam (sunni), kristendom, traditionella afrikanska religioner
Viktigaste exportvaror:
boskap, hudar, skinn, sesamfrön, bomull, olja, naturgas
Medlemskap i internationella organisationer:
Arabförbundet, AU, FN, OIC
BNP per invånare:
1 630 US dollar (2008)
Biståndets andel av BNP:
6,6 % (2005)
Världsbankens landkategori:
låg-medelinkomstland
Medellivslängd:
57,4 (2005)
Barnadödlighet per 1000 barn (0-5 år):
62 (2005)
Läs- och skrivkunnighet:
61,5 %
Tillgång till rent vatten:
70 % (2004)
Andel hivsmittade (bland invånare i åldern 15-49 år):
1,6 % (2005)
Tillgång till telefon (mobilabonnemang per 100 invånare):
21 (2007)

INFORMATION ANG. VISUM OCH RUTINER I ASWAN

2010-10-10T16:24:00.000+02:00

Visum för Sudan:
Om ni ska söka visum i Cairo för Sudan och det verkar ta lång tid, som det gjort de senaste veckorna, kolla om ni inte kan söka från Egyptiska konsulatet i Aswan. Fick information från en kille som sökte sitt visum här i Aswan förra veckan och det gick på någon timme så var det klart. Kan vara värt ett försök om ni inte vill vara i Cairo och vänta.

Visum för Etiopien:
Om ni inte söker visum för Etiopien i Cairo, informerade Etiopiska ambassaden i Cairo, att det går lika bra att söka i Karthoum.
Rutiner för färja i Aswan:
Vi vill inte göra någon detaljerad beskrivning för hur det går till vid köp av biljetter och annat det är många andra som gjort. Finns en del info i vår blog om ni önskar.

Ett tips som vi ändå vill ge är att ni ringer och bokar med Mr Saleh minst en vecka innan den dag ni önskar resa. Han kommer då att ge er den information ni behöver. Nile River Valley Transportation, Mr Saleh, telefon: 0020 183 160 926.Co-ordinates: N 24’05.949 E 32’53.982, Det kan var fullbokat vissa turer och svårt att få plats. Just nu går båten på måndagar.

Som vi sett så förändras rutiner hela tiden och det som gällde förra veckan gäller kanske inte nu. Så det är viktigt att ta information som ni hittar på nätet med en nypa salt. Enbart som en riktlinje. OBS! Gäller även denna information !!

DAGEN FÖRE AVRESA MED BÅTEN

2010-10-10T16:21:00.002+02:00

Söndag… här tappar vi totalt begreppen om vilken dag det är. Här är det ju fredagen som är helgdag vilket gör att även för oss så blir söndag en vanlig ”arbetsdag”. Vi har nu fått våra biljetter och sitter vid Nilen och skriver. Just nu känns det bara som en väntan på imorgon och resan till Sudan. Vi kommer att var ganska många utlänningar på båten förutom sudaneser. Nio motorcyklister (8 från Finland) och två bilar.

Imorgon kommer vi inte att kunna skriva och säkert en vecka framåt blir det tyst… så ni vet vad som händer. Gissar att nästa gång blir i Karthoum.

BYRÅKRATI PÅ HÖG NIVÅ

2010-10-09T16:16:00.001+02:00

Vaknade tidigt idag. Natten var sval och skön och vi har sovit gott. Vi åt frukost och åkte till Mr Salehs kontor på Nile River Valley Transportation Vi kom dit vid 9 tiden men han hade inte kommit då så vi blev välkomnade att sitta ner och vänta. Mannen vid skrivbordet sa att han kommer om 5 – 10 minuter vilket vi förstår betyder att det kan bli mer än det… En kille till kom och han var Schweizare och åkte motorcykel. Dylan, en trevlig kille, som vi pratade med under tiden vi väntade. Till slut kom Mr Saleh och vi fick träffa honom. Han var mycket trevlig, korrekt och gav oss all den information vi behövde idag. Vi fick veta att rutinerna ändrats så idag var det bara Traffic court som gällde och sen på måndagmorgon ska vi till traffic police och sen får vi eskort ut till hamnen. Tjusigt va? Så det som vi läst på om hur proceduren skulle gå till gäller alltså inte…. Ni ser det är inte så lätt att vara svensk och vilja planera. Vi har tack och lov redan accepterat detta och vi tycker att det går förvånansvärt bra ändå.. även om det hettar till när man är varm, törstig och bara får vänta och vänta. Så blev det vi Traffic court också idag. Vi åkte dit tillsammans, två bilar och en motorcykel. Ett kontor som ligger i ett helt vanlig hyreshus mitt i ett kvarter och utan skylt men de kände igen vår typ av ekipage så det var inte svårt alls att förstå att vi kommit rätt. Det vinkade glatt fram oss till en kille som satt på trottoaren med en stol framför sig som skrivbord (är det det som är att ha kontoret på fickan tro?) Det som skulle hända idag var att trafikdomstolen skulle intyga att David inte varit inblandad i någon trafikförseelse eller något annat med bilen och att han inte har några obetalda böter. När alla papper var klara och kopierade fick David skriva under ett papper på arabiska ( tror inte han vet vad han skrev under egentligen) sen sa killen att vi fick gå över till kafeet på andra sidan gatan och vänta en halvtimme. Hmhm… en halvtimme….Vi gick dit, tog en dricka och satt och pratade med de som skulle bli våra reskamrater på båten. Trevliga killar! Halvtimmen blev ca 4 timmar… det var varmt, blodsockret sjönk och ingen mat… men så var det helt plötsligt klart, och David hade fått den viktiga lilla lappen, 7x7 cm, och vi kunde åka till Mr Saleh för att köpa våra biljetter. Han måste alltså veta att vi var skuldfria innan vi fick köpa ut våra personbiljetter. När vi kom till kontoret så var han där, men problemet var, att den person som skulle skriva ut biljetterna hade gått för dagen. Jaha, då var det bara att le och se glad ut ändå och komma tillbaka imorgon 9.30 enligt Mr Salehs önskan. Puh, det är inte alltid enkelt livet! Efter denna strapats så var det gott med lite mat och sen var det bara resten kvar imorgon…

FRAMME I ASWAN

2010-10-08T16:14:00.001+02:00

RESEINFORMATION:
Plats: Luxor till Aswan och Adams home
GPS: N 25o42’673 E 32o38’934 - 21 m
Körda km:240
Totalt körda km: 12807
Temperatur: 37 C
Efter en god och sval natt så har vi åkt vidare till Aswan som blir sista hållplats i Egypten. Det har varit lugnt på vägen idag för det är muslimernas helgdag. Vi kom fram vid 14 tiden och har försökt att hitta de platser vi måste besöka imorgon. Det var inte alldeles lätt, eftersom vi har enbart den lilla gps:n, men vi hittade iallafalll Mr Salehs kontor så vi har bestämt att vi åker dit först imorgon så får vi se om han kan ge oss ytterligare information. Vi blev omkörda idag av de två killarna från Tjeckien och Slovakien och sen så stötte vi på dem i Aswan. Eftersom vi letat campingen men inte hittat den så kollade vi med dem och de tog fram platsen på sin gps. Det var som vi misstänkte på andra siden Nilen så vi åkte dit och där står vi nu bakom Adams home (camping) vi ser över hans hus ner mot Nilen och hur de stora båtarna glider fram. En ljummen och skön kväll är det och vi har kollat in kartan lite och ätit middag, nudlar blev det idag. Trevlig och gästvänig personal som verkligen vill att vi ska trivas. Det som kan vara nackdelen att bo här om man blir några dagar är att det inte finns skugga för bilen dagtid, men för vår del som bara sover här och åker in till stan på dagen är det jättefint. Vi förstår på dem att de är många som väljer att bara komma en natt och sen lämnar det och vi föreslår dem att ha Internet för det kan göra att fler kommer tillbaka även om de måste göra de ca 10 km från stan. Det är lugnt, fint och rymd här där vi står och vi tycker om det och tror att även andra skulle göra det.

LUXOR

2010-10-07T16:11:00.000+02:00

RESEINFORMATION
Plats: Asyut till Luxor, Rezieky camping
GPS: N 25o42’673 E 32o38’934 - 21 m
Körda km: 300
Totalt körda km: 11867
Temperatur: 38 C

Började dagen med en härlig frukost på hotellet. Ursäkta våra ”Coco Cola-bekantskaper” från Tyskland: Ni har inte som vi varit på luffen i över två månader och ätit bussmat…för då hade ni också tyckt att en sån här frukost varit rena drömmen! Hotellpersonalen var toppentrevliga och vänliga och vi fick låna toalett och använda deras WIFI helt utan kostnad! De tyckte nog vi var några udda typer som valde att sova i en buss så där, men dom visade det inte med en min, men de sa att de hade aldrig varit med om det tidigare… Asyut är inte en stad dit turister brukar åka, men vi tycket om staden där den låg vid Nilen!

Vi bestämde oss att inte ta Desert road ner till Luxor för vi tycker det räcker med öken tills vi kommer till Sudan. Igår valde vi ju att åka ökenvägen på den västra sidan men idag har vi tuffat fram efter Nilens östra strand med palmer och åter palmer som kantat vägen. Härliga odlingar längst efter hela vår väg, små byar och samhällen där vi förstår att mångas levebröd är just Nilen och vad den kan ge i form av vatten till deras odlingar. Vi har njutit av allt det vackra och hann även med förmiddagskaffet idag! Inga poliser som följde oss idag, men dom fanns vid varje checkpoint och hade full koll på vilka vi var när vi passerade.

Vi har märkt att tempot i trafiken varit högre här nere än vi sett tidigare. Vi har sett mer galna omkörningar och tyvärr även en bilolycka. Vi har sagt att vi inte kommer att köra mörkerkörning under den här resan och det av säkerhetskäl. Trafiken är helt annorlunda här och i mörker med dåliga lysen eller inget lyse alls, och dessutom vansinnesomkörningar, så räcker det att köra dagtid. Tyvärr på grund av krånglet med vårt visum så har vi dåligt med tid och kommer inte att kunna se det vi önskat här i södra delen av Egypten. Men vi har sett en hel del ändå och vi har många länder kvar, så vi känner oss rätt nöjda.

VI HAR LAGT UPP BILDER NU FRÅN EGYPTEN UNDER FLIKEN BILDER!!

2010-10-06T21:46:00.001+02:00